Skiljas med tonåringar? – tänk så här

Kanske vägrar ditt barn att träffa din nya kärlek. Eller så vill tonåringarna bo på heltid hos ditt ex. Svårt, jobbigt och väldigt mänskligt. Malin Bergström ger här sina bästa råd i sex vanliga situationer.

Min dotter vill inte träffa min nya

Fråga: Min dotter vägrar äta middag med oss när min nya kille är hos oss. Vi har träffats flera månader nu och jag vill självklart kunna bjuda hem honom på middag. Det enda jag vill är att vi ska ha en trevlig kväll tillsammans. Vad gör jag?

Malins tankar: Jag tycker att det här är en alarmerande situation, och det är viktigt att ha sin empati hos barnet. Det här är din dotters hem, det är här hon får sin vila och hämtar kraft.

Att skälla på sitt barn i ett sådant här läge leder ingenstans. Jag tycker att man i stället ska backa och fundera över varför. Här behöver du vara vuxen och se vad det är som gör att barnet inte gillar din nya kille.

Får man till ett bra samtalsklimat, så kan man börja prata om det, men man kan behöva ägna mycket tid innan man kommer så långt att man kan börja prata om en det.

Det här är en signal om att hon känner sig överkörd och inte sedd. Jag skulle passa mig för att tala om hur hon borde känna och hur hon borde bete sig, då kan det låsa sig. Här gäller det i stället att lyssna. Ditt barn har gått igenom många förändringar.


 

Jag blir den som tjatar!

Fråga: Jag och mitt ex har helt olika syn på det där med spelregler. Jag tycker det ska begränsas, han tycker att spel kan vara utvecklande och ”alla” håller ju på. Jag är rädd att sonen ska tycka att det är roligare att vara hos pappa eftersom jag blir den som ”tjatar”.

Malins tankar: Här behöver ni prata med varandra. Man behöver ha en kommunikation för att skydda sina barn. Vilka restriktioner behöver vi? Vad är bra för vårt barn?

Efter en skilsmässa får man nya roller, och då är det viktigt att skapa ett föräldrateam. Där är det viktigt att kommunicera, man måste kunna höra varandra; det här vill jag ju göra för att det är bra för vårt barn. Men att bråka med den andra partnern om speltider, då gäller det nog att se att man faktiskt är separerad. Det är inte värt att alltid gnälla på det, det ger ofta motsatt effekt.

Tänk på att ju mer fyrkantig du är och ju mer du kräver struktur, desto mindre får du kontakt med din ungdom, desto mindre får du veta – och desto mer kommer de att smita.


Hur får jag mitt ex mer flexibel?

Fråga: Jag och mitt ex ryker ofta ihop om tider och planer. Jag är mer flexibel, och tycker att saker som händer ibland kan få styra, man kanske vill ta med ungarna på en semesterresa, eller vi blir bjudna på en middagsbjudning som kan vara kul för barnen att vara med på. Men mitt ex vill aldrig ge med sig en millimeter.

Malins tankar: Det här är jättesvårt. Och det är ofta extra svårt i tonåren, för då kommunicerar man ju ofta direkt med barnet, och så blir det missförstånd eller fel. I grunden kan det vara bra att hålla sig till schemat, och om ska man göra avsteg får man stämma av med den föräldern som egentligen har barnen. Så att man inte sabbar någon annans planer.

Om man själv är lite fyrkantig och har en strikt struktur är det läge att sätta sig ner och prata med barnet. Tonåringar gillar att ha det på lite lösare boliner, vill gärna få ha det lite mer flexibelt. Men om jag som förälder har ett strukturerat liv kanske man ändå kan komma överens om ett par middagar i veckan som man äter ihop.

Det är också rimligt att ett barn som hela sin uppväxt levt växelvis kan få börja styra lite själv. Det är ju också väldigt enkelt att kommunicera om sådant här numera, man kan skicka sms, ha en tråd på messenger. Sedan får man kanske tjata och påminna sina ungdomar om att de ska kommunicera. Frihet har det priset, att de behöver kommunicera.

En sak som är viktig att tänka på är att i den här åldern tar ungdomar tillfälle att slinka emellan. De tycker att ”ingen har koll på mig”. Vi ser i studier att ungdomar som lever växelvis med två föräldrar dricker mer och tidigare, och har andra riskbeteenden. Här kan man behöva ha en struktur.


Min tonåring bor hellre hos sin pappa

Fråga: Vi har bestämt att våra barn ska bo växelvis hos oss. Men nu har vår dotter som precis blivit tonåring börjat ”slira”, och vill ofta bo över hos min exmake. Hennes kompisar bor nära där, och hon får nog också göra lite mer som hon vill. Men jag vill ju att hon ska bo hos mig! Vad ska jag göra?

Malins tankar: En tonåring ska ju förbereda sig på vuxenlivet och behöver börja få påverka sin tillvaro. Sedan behöver barn i alla åldrar få känna att de är älskade och att de har en trygghet, det är viktigt att barnet inte känner sig bortvalt.

Om ens barn vill bo mer hos den andre, kanske man kan se till att få mer vardagskontakt, se till att äta middag ihop ibland, vara med på olika aktiviteter … Hitta sätt att ändå träffas.

Relationen ska ha ett frö av ömsesidighet. Men jag tror att man kan tjäna på att som förälder backa och se; vad kan jag erbjuda, vad gynnar vår relation, vad kan jag göra för att hänga med i barnets vardag.

Att plötsligt inte ha sina barn i sin vardag kan vara en existentiell kris. Det kan också vara en social skam; vill inte mina barn bo med mig! Det kan också vara en avund på den andra föräldern; kanske har hen bättre ekonomi, bättre förutsättningar. Det här är primitiva känslor som inte är det minsta konstiga, men man får jobba med dem.


Vi får inte flytta ihop för barnen

Fråga: Min sjuttonåring vill inte bo hos mig om jag tar hem någon ny, har hon sagt. Hon vill hellre bo hos sin pappa på heltid då. Hur länge kan man ”styra” sina barn – och styras av dem? Och hur mycket måste man ”uppoffra” för att få det att fungera?

Malins tankar: Här gäller det att lyssna på sina barn, även om de är lite större, tycker jag. Det finns de som tycker att det är ju löjligt att en 18- eller 19-åring ska få styra, så stora barn måste man väl kunna släppa. Men då får man också räkna med att de väljer bort.

Jag tycker kanske inte att man behöver ha så bråttom med att flytta ihop, och man måste ta hänsyn till barnen även om de är äldre. Det kanske får ta två år extra innan ni flyttar ihop.

Sedan är det ofta så att andra reagerar på att unga styr. Men unga i dag behöver vuxna längre i sina liv, än vad unga gjort tidigare. Vi har ett så komplicerat samhälle, vi har väldigt många val som får konsekvenser som du i 20-årsåldern inte kan överblicka. Det handlar inte om att curla, det handla om att ge dem det de behöver.


Hur presenterar jag min nya kärlek?

Fråga: Jag vet inte hur jag ska introducera min nya kärlek för mina barn. Det är ett år sedan jag och min exman skilde oss, behöver jag vänta längre? Finns det någon tid när det är ”lagom”? Och finns det några knep för att få det så smidigt som möjligt?

Malins tankar: Här tycker jag att det till stor del är en fråga om hur alla mår i familjen – och var alla befinner sig i förändringsprocessen?

Det finns inga regler för hur lång tid det tar, eller hur långt man har hunnit. Om det är ett barn som kanske har hållit allt som hänt i från sig, då kanske det börjar sin förändringsprocess efter ett år.

Jag skulle börja med att informera mitt ex om att nu har det kommit en ny person i mitt liv och vår familj. Sedan inte låta hans reaktion styra, men ha respekt för att han reagerar. Därefter skulle jag berätta för barnet. Och sedan lyssna och se vad som händer.

Man kanske inte alls vill välja att ta in sina nära relationer i det här, utan tycker att ”jag har väl rätt till mitt eget liv – äntligen!” Men man kan inte klippa loss sina barn och ett ex ur sitt liv. Deras reaktioner kommer att påverka, det är lika bra att, om inte annat av egoistiska skäl, ta hänsyn till dem.

Däremot tycker jag inte att man ska hymla med att man blivit kär, det märker en tonåring oavsett hur självcentrerad hen är.

Sedan ska man självklart påpeka att det också finns unga som inte tycker att det är ett större problem att föräldrarna skiljer sig, och tycker att det kan vara spännande att träffa en ny person.