"Jag vill gå till skolan – men jag misslyckas varje gång." De kallas hemmasittare, barn som slutat gå i skolan. Vad ska en frustrerad förälder göra? Här är Bris bästa tips!

hemmasittare_0420

Ett barn som stannar hemma i minst tre veckor i följd utan giltigt skäl, räknas som hemmasittare. En vedertagen men något märklig term. Man får lätt bilden av ett barn som hellre sitter hemma och spelar i pyjamas än fördjupar sig i ordklasser och våra vanligaste bergarter. Små latmaskar, helt enkelt. Inget kunde vara mer fel! Om denna grupp barn vet Bris följande: De vill inget hellre än att gå till skolan och vara ”som alla andra”.

De vet att lång frånvaro slår tillbaka i form av ofullständiga betyg, kunskapsluckor och osäker framtid. Men, som många unga berättar för Bris, kan de inte gå tillbaka till skolan.

Och ju längre tid som går, desto mer ångest, stress och frustration. Den onda cirkeln är i rullning. Gemensamt för alla föräldrar till hemmasittare är känslan av total maktlöshet och desperation: Vad är det för fel på mitt barn?

Ofta handlar det om psykisk ohälsa. Ibland är orsaken mobbning och problem med kompisar i skolan eller ångest över att inte duga, vilket kan leda till att barnen skadar sig självt och till och med har tankar på att inte vilja leva.

Då vill man bara ligga under ett täcke. Lejonparten av hemmasittare har ofta diagnos inom autismspektrumet med Aspergers syndrom eller add/adhd i grunden. Har barnet fått en diagnos eller är i behov av extra stöd har det rätt till individuellt hjälp i skolan. I många fall funkar det bra, i vissa fall saknar skolan resurser och då blir det megakaos och svår ångest för barnet.

Vi får heller inte glömma de barn som har utmaningar men som ännu inte fått en diagnos. Här pratar vi mental torktumlare. Som att be en sjuksköterska ”hoppa in” och landa en fullsatt Boeing 737 – för att hårdra det.

Att stanna hemma blir barnets enda lösning. I början funkar det att skylla på ont i magen eller dålig sömn. Föräldern sjukanmäler i god tro, men så går dagarna. Ett typiskt scenario: barnet isolerar sig, vänder på dygnet och sitter framför datorn.

På den andra sidan av den låsta sovrumsdörren står en orolig förälder med tusen frågor som möts av tystnad. Föräldrar berättar hur de har testat allt – varit förstående, inte stört, skällt, gett utegångsförbud, dragit in veckopeng, begränsat skärmtiden, plockat ner månen … Inget hjälper. Så vad gör man? Anna Angeklint, kurator på Bris, ger oroliga föräldrar 10 råd.

10 steg för att hjälpa ditt barn

  1. Tydliga tecken. Hur vet jag om mitt barn är i riskzonen för att bli hemmasittare? Om ditt barn börjar dra sig undan, vill äta på sitt rum, mest sitter vid datorn eller ligger i sängen, kanske börjar slarva med sin hygien, undviker aktiviteter och isolerar sig från vänner – röd flagg. Det är vanligast att barn blir hemmasittare i tonåren när kraven i skolan ökar.
  2. Agera direkt. Om ditt barn skyller långvarig frånvaro på magont/huvudvärk, gå till doktorn! Har någon i skolan varit taskig eller skolarbetet inte funkar, kontakta skolan på studs. Ta barnets förklaringar på största allvar, även om du misstänker att de är svepskäl. Att bli hemmasittare är skadligt på lång sikt. Förutom förlorade kunskaper tappar barnet självkänsla, tillit till vuxna och hopp om att livet kan bli bra och fungera.
  3. Who´s the boss? Möts dina frågor av tystnad eller ett ”far åt helvete”, stå på dig. Om inte tappar du mandat som förälder och barnet blir den som styr familjen genomn sitt beteende. Det är jätteskadligt för ett barn. Berätta att du inte tänker fara någonstans, tvärtom. Du älskar ditt barn och har ansvar. Om ditt barn inte mår bra tänker du göra allt i din makt för att hjälpa och stötta. Barn mår bra av att höra det.
  4. Kram vs prat 1-0. Du vill leverera, men får inga konkreta svar. Ibland kan barnet inte självt sätta ord på vad som gör ont. Bekräfta att det är okej, och var generös med kramar i stället. Barn säger ofta ”jag vill bara bli tröstad”, de vill känna att du finns där rent fysiskt.
  5. Team tillbaka till skolan. Du är förälder men du är inte ensam i detta. Skolan har givetvis också ett ansvar. Ta omedelbar kontakt med klassläraren, och om det behövs, rektorn. Leder det ingen vart och barnet varit borta i fyra veckor, bör skolan göra en orosanmälan till socialtjänsten. Kanske behöver bup och/eller socialtjänsten kopplas in. Betyder det att man kört i diket som förälder? Tvärtom! Genom att söka och ta emot stöd visar man föräldraansvar.
  6. Nyttja nätet. Tack vare den välsignade skolportalen på nätet har föräldrar koll på de inlämningsuppgifter och prov som barnet har på gång. Engagera dig, men drunkna inte i mängden uppgifter. Tänk som Björn Borg, en boll i taget. ”Snart har du prov, hur gör du här?” Om barnet vägrar, var tydlig med att du då måste söka hjälp. Skolplikten är inte förhandlingsbar.
  7. ”Lyssna på vad jag vill”. I stressen över att göra rätt som förälder är det lätt att missa skogen för alla träd. Vad vill mitt barn? Barn vill vara delaktiga i allt som rör deras liv. de har dessutom rätt till det. Bolla idéer tillsammans. Är tre skoldagar i veckan okej att börja med? Vad behöver du för att koncentrera dig? Om ett beslut får bottna i barnet ökar chansen att lyckas med hundra procent.
  8. Hur mår Du? Det är ingen lekstuga att ha hemmasittande barn. En del föräldrar sjukskriver sig för att ha ork att hjälpa. Om barnet (upp till 16 år) är inskrivet på Bup kan föräldern få läkarintyg för att vabba. Prata med din arbetsgivare om situationen och var ärlig med vad du behöver för att orka. Stanna hemma eller jobba – oavsett beslut, känn ingen skuld eller skam. Ingen förälder har facit i sådana här lägen.
  9. Jag jobbar, du tvättar! Lösningen på kaos är rutiner. Det är mumma för pyskiskt välmående. Våga därför ställa krav. Barnet ska sova och äta på regelbundna tider och göra någon form av skolarbete varje dag. Det är också rimligt att barnet hjälper till i hushållet – sköter tvätten eller ansvarar för att middagen är klar när du kommer hem. Barnet kanske inte fixar det varje dag, men att bara försöka ger en guldstjärna. En konsekvens av detta är att skolan plötsligt kan framstå som ett bättre alternativ än att skura toaletten.
  10. Vart ska du? Ut! Ska man tillåta att ett hemmasittande barn går ut och träffar vänner? Ja! Total isolering är skadligt. Umgänge med vänner ger barnet ett socialt sammanhang och är en viktig länk till världen utanför sovrummets kvävande väggar. Av samma orsak – stryp inte tillgången till internet. Många barn har ett stort socialt nätverk online, vilket kan vara helt livsavgörande när allt annat känns kaotiskt.

Ps. Ditt barn är bäst! Om det känns som en promenad i gyttja, memorera följande: Det finns hopp och genom att våga be om, och ta emot stöd, kommer det gå bra för ditt barn ändå. Håll ut!

Källa: Anna Angeklint, kurator på Bris. 


Ring till Bris för stöd

  • Behöver du råd och stöd, kontakta Bris vuxentelefon 077-150 50 50.
  • Barn och unga når Bris på 116 111.

Bris valde Tara

Vi föräldrar behöver stöd och hjälp för att skapa trygga relationer till våra barn – inte minst när allt känns jobbigt. Därför är vi väldigt glada över att samarbeta med Bris (Barnens rätt i samhället).

Som läsare av Tara får du tillgång till Bris unika kunskap och expertis om hur våra barn mår. I varje nummer får du stöd och pepp i din viktiga föräldraroll.

Av: Anna Varne