”Min adhd gör mig modig” – så är det att leva med adhd

Våra utmaningar i livet ser olika ut. En del oroar sig för att behöva byta jobb, för Helena Lööw är det inget konstigt att kasta sig in i nya branscher och få nya utmaningar, mest hela tiden. Först när barnen kom lyckades hon balansera den enorma energi som är sprungen ur hennes adhd.

Så drar du (eller ditt barn) nytta av adhd – 3 tips

  1. Vänd på det! Vad har jag svårt med, är den vanligaste utgångspunkten. Men den viktigaste frågan är: Vad är jag bra på och hur kan jag få användning av det?
  2. Är du nyfiken och har lätt med kontakter? En egenskap som behövs i många jobbsammanhang – se till att söka dig till arbeten där dina drag behövs.
  3. Vill du att saker ska hända? Sätt kortsiktiga mål eller delmål – då blir det enklare att få saker gjorda. Se till att få feedback på det du gör, en belöning som din hjärna uppskattar.

Helena Lööw arbetar som kaffetekniker och hon reser Sörmland runt och ser till att kaffeapparater fungerar som de ska. Jobbet har hon haft i sex år och det låter kanske inte så märkvärdigt om man inte känner till Helenas historia.

Hon skrattar och beskriver sin resa med 23 olika anställningar i bagaget.

– Det finns ingen röd tråd i vad jag har jobbat med. Jag har varit chef, jobbat i korvkiosk, varit hästskötare, jobbat på restaurang och utbildat simskolelärare och livräddare.

Helena har en rastlös själ men förstod först i vuxen ålder vad den berodde på. Då fick hon sin adhd-diagnos, i samband med att hennes båda barn, Moa och  Elis, utreddes. Moa fick diagnosen adhd och Elis add (en form av adhd).

Efter adhd-diagnosen gjorde hon en egen positiv tolkning av det som för många kallas funktionsnedsättning.

– Jag brukar säga att jag har en funktionsUPPsättning, säger hon.

För hon upplever sin energi och sina personlighetsdrag som just styrkor.

– Jag vågar saker och det är jag så glad för. Jag går inte och undrar om jag ska klara något, jag kör.

På så sätt har hon ett rikt liv.

– Jag pratade med en väninna, och hon sa att jag är en superpositiv person. Jag har lätt för att gå vidare, och grämer mig inte över saker som hänt. Varje dag är en ny dag, för mig.

Som 15-åring började Helena sitt vuxenliv, i egen lägenhet.

– Ja, mina föräldrar hade svårt att ta situationen med mig och vi sågs bara sporadiskt efter det.

Ingen av föräldrarna lever längre.

– Det är en kontakt som jag har saknat och längtat efter. Därför har det blivit viktigt att ta hand om mina egna barn.

För Helena var det inte konstigt att börja jobba och betala hyra själv som 15-åring. Hon lärde sig att bli självständig tidigt. Hur rimmar det med hennes adhd? Diagnosen har ju ofta förknippats med ett lite struligt och impulsstyrt beteende.

Förklaringen tror Helena ligger i att det har funnits några nyckelpersoner som gett henne en del av den stabilitet som hon behövde. Bland annat Maria, som är fyra år äldre. Hon har alltid funnits där, även i vuxen ålder. De träffades på den skolpraktik som Helena hade i ett stall där Maria var hästskötare.

– Maria var min handledare och också en länk mellan mig och min mamma. Maria är klok, bestämd och tröttnar aldrig. Idag ses vi fortfarande, åtminstone någon gång per år.

När Helena fyllt 30 blev hon mamma för första gången, till Moa.

– Att bli mamma gjorde att det lugnade ner sig för mig. Det kanske var åldern också, men jag bestämde mig för vad som skulle gälla. Vad som än händer så ska mina barn komma i första hand. Jag ville verkligen vara en bra mamma, eftersom jag själv hade saknat det.

Hon berättar konkret vad det innebar.

– Jag slutade flytta runt. Jag började storhandla och veckoplanera och satte undan pengar till barnen.

Två år senare fick Moa en bror, Elis. Familjen levde tillsammans med Elis pappa i många år, men i dag bor Helena ensam med Moa och Elis.

Familjens adhd-resa började för sex år sedan, när Moa fyllde 11 år. Moa började fundera kring varför hon fungerade annorlunda i skolan. Det blev många läkarbesök för att utreda varför.

– Moa kom hem en dag och sa ”mamma jag har adhd”, minns Helena.

De sökte hjälp via Bup, Barn- och ungdomspsykiatrin, som såg till att Moa utreddes. Helena läste allt hon kom över, och det var så hon fick upp ögonen för sin egen historia.

Numera tycker hon att det är en styrka att hela familjen har diagnosen.

– Jag tror att jag har orkat just för att jag själv har adhd. det måste vara jättesvårt för föräldrar som inte riktigt förstår hur det är för deras barn, menar hon.

– Jag tänker efter före nu. När jag vet att jag har adhd kan jag göra det. Jag förstår att jag är annorlunda, att andra inte tänker lika snabbt som jag gör.

Att hon är impulsiv är det ingen tvekan om, hon berättar med glimten i ögat hur det kan se ut, på ett positivt sätt.

– Min son tyckte att vi hade lite fula tapeter hemma, han sa det när vi åt frukost. Den kvällen var det nytapetserat hos oss. En normal människa hade planerat lite för en sådan händelse.

Helena har blivit hjälpt av KBT-terapi och genom samtalsterapi.

– Jag behöver veta hur jag ska göra med min impulsivitet, och vi går igenom olika situationer som jag varit med om, så att jag förstår hur det hänger ihop.

Och på hemmaplan finns det numera en struktur som gör att veckorna fungerar för familjen.

– Jag har alltid haft en whiteboardtavla hemma. Där har vi vår veckoplanering. Och jag lär barnen att planera i förväg, till exempel om de ska resa bort, då får de skriva sina egna listor.

Helena har valt att inte medicinera mot sin adhd.

– Jag har inte det behovet, jag är 46 år gammal och har klarat mig.

Balans i vardagen är viktig för Helena, och hon planerar in ledig egentid i almanackan då hon går på yoga, spinning och vattengymnastik. Hon försöker äta bra och lyssnar gärna på mindfulnessmusik.

Att få stöd, trots att hon i grund och botten inte har några akuta problem med sin adhd, har varit viktig.

I dag är Helena själv aktiv i riksförbundet Attention (intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), främst på de kafékvällar som Attention anordnar i Eskilstuna. Gemenskapen är viktig för den som har adhd eller har anhöriga med diagnosen.

– Då kan de prata av sig och få tips och råd. Jag har också många som ringer till mig och får stöd. Det är fint att kunna dela med sig av sina erfarenheter.


Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF

  1. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är svårigheter som beror på hur hjärnan arbetar och fungerar.
  2. De vanligaste är adhd (där ingår add och damp), AST/Asperger syndrom, Tourettes syndrom och Tvångssyndrom – OCD.
  3. Tre procent av alla vuxna i Sverige uppskattas ha adhd, hos barn är det fem procent.
  4. Det finns starka ärftliga faktorer och de olika diagnoserna kan överlappa varandra.

Många med adhd är kreativa och drivna

Anders Hansen, psykiatriker, har skrivit uppmärksammade Fördel adhd, (Bonnier Fakta). Han menar att vissa av de drag som finns hos personer med adhd också kan ses som styrkor.

Du vill nyansera bilden av adhd. Vilka är fördelarna menar du?
– Personer som har mycket av impulsivitet och hyperaktivitet är också ofta kreativa, framför allt när det gäller brainstorming. En del har förmågan att fokusera väldigt intensivt när de hittar något som de brinner för. Många är energiska, vilket betyder att de har en stark motor och drivkraft. Det finns ofta en öppenhet och nyfikenhet, vilket kan ses som fördelar.

Hur kan man dra nytta av diagnosen?
– Många entreprenörer har behov av egenskaper som har med äventyrlighet, kreativitet och energi att göra. Det blir en drivkraft, att vilja skapa någonting. Vi studier av genetik bakom entreprenörskap har det visat sig att det finns gener som är kopplade till detta, samma gener som är kopplade till adhd. Utmaningen är att dra nytta av sina styrkor, i stället för att alla ska utredas och medicineras. Det betyder inte att vi ska bagatellisera adhd, det är otvetydigt att det leder till ofattbara problem för en del, särskilt för dem som har svår adhd.


Vart vänder jag mig? 

En adhd-diagnos sätts efter utredning, men det finns inga skarpa gränser för den. Misstänker du att du har adhd kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning för en första bedömning. Riksförbundet Attention är engagerat i frågorna kring NPF. Läs mer på attention–riks.se

Av: Emilia Arvidsson Foto: Emelie Otterbeck

NUVARANDE ”Min adhd gör mig modig” – så är det att leva med adhd
NÄSTA Johan Rehborg – ”mitt liv kändes meningslöst”