Avskyr du att umgås med paret i huset bredvid? Längtar du tillbaka till jobbet under semestern? Bakom de till synes enkla frågorna kan det ligga djupa existensiella funderingar. Så allvarligt talat – kanske är det dags att gå till botten med dem? Poeten Bob Hansson och författaren Mirja Unge guidar i sommarens livsfrågor.

bobmirja_0919

Foto: Alexander Donka

Foto: Alexander Donka.

På sommaren bubblat de stora frågorna ofta upp. De som tangerar det vardagliga, men egentligen står för något mer, ja, kanske något existentiellt: Vad skulle livet innehålla om du inte hade någon kalender att följa? Vilken relation skulle du ha om du inte riskerade att dömmas av andra? Varför umgås man så ofta med folk som man halvgillar, när man inte har tillräckligt med tid för dem man älskar? Och måste man prata ut med vänner för att fortsätta få vara vän?

Programledarna för radioprogrammet Allvarligt talat i P1 är något av specialister på denna typ av frågor. Den här säsongen är det författaren Mirja Unge och poeten Bob Hansson som guidar lyssnarna i sina livsfrågor – alltid i en vilja att få lyssnarna att tänka några varv till.

Hjärnan gillar upprepningar, det är ju energibesparande, konstaterar Bob Hansson.

– Det första man tänker är ofta gamla tanka, second hand-tankar. Vill man vara en intellektuell latmask kan man stanna där, om inte är det jättebra att i alla fall försöka hitta fler ingångar.

– Precis som det är bra att inte ha en fördomsfull blick på andra, är det bra att inte slentrian-analysera sitt eget liv, fortsätter Mirja Unge.

Men när man fördjupar sig i frågorna är det lätt att också börja tvivla på vad som är rätt och snällt att göra. Hur ska man hantera det? 
Bob påpekar att det alltid finns en tvivlande röst inom oss, och många av oss är lite för bra på att lyssna på den, vilket kan ha med sviktande självkänsla att göra.

– Men tvivlet är dels en ganska påfrestande medresenär, dels kommer osäkerheten sällan från de klokaste delarna i mig. Och precis som jag inte vill rösta de räddaste politikerna vill jag inte överlämna styrspaken åt de räddaste delarna i mig. Till viss gräns måste man acceptera att man aldrig vet slutresultatet på förhand, utan måste följa sin intuition och sitt intellekt och sedan invänta facit, säger Bob.

Bob och Mirja svarar funderar på 3 sommarfrågor

1

”Alla grannar är tjeniga och vill bjuda på rosé och grill, men jag vill vara ensam.”
Dilemma:
Mina grannar är trevligt folk och jag vill ha en god relation till dem, men varför ska jag umgås med människor jag inte älskar? Hur ska jag hantera saken, utan vare sig såra känslor eller framstå som en enstöring.

Bob och Mirja tänker: Man får tacka nej till inbjudningar. Du kan helt uppriktigt säga ”jag behöver tid att vara ensam.” Och: Om grannarna ska ses och du verkligen inte vill hänga vid grillen med ett glas rosé i handen är risken stor att du påverkar tillställningen negativt. Då är det bättre att inte vara där.

Men om du är en ensamvarg kan det också vara viktigt att utmana din komfortzon ibland. För ju mer du tackar nej, desto jobbigare blir det att tacka ja. Jag, Bob, tycker exempelvis att det är läskigt och krävande att träffa människor, det kostar på.

Så fort jag kommer in i ett rum fullt av människor som inte är mina närmaste vänner får jag en smärre existensiell kris och blir nervös för att säga och göra fel.

Men om jag inte betalar det priset ibland blir mitt liv ensamt och stillastående. Fundera på vad du behöver mer av i ditt liv. Är tillvaron fullt av folk hela tiden kanske du mycket riktigt behöver mer tid till dig själv och tystnaden.

Men om ditt svar är fler relationer och mindre ensamhet ska du våga gå emot det som känns bekvämt och bra i stunden, för att nå ditt långsiktiga mål.

Många har mål med karriären, en betydligt färre har det med resten av sina liv. Men har du ingen koll på vem du är och vart du vill komma är det bara slumpen som formar dig.

Fundera på vem du vill vara om fem eller tio år, och välj det som sponsrar de delarna av dig.

2

”Jag trivs inte i avklädda sommarkläder. Jag känner mig blottad som person.”
Dilemma: Så fort solen gluttar fram bakom molnen åker kläderna av, och man ska gå runt i korta kjolar, tunna linnen och shorts. Men jag vill inte blotta min hud för vem som helst, jag känner mig avklädd och avslöjad som person. Nej, jag trivs bäst i långärmade skjortor och vanliga byxor.

Bob och Mirja tänker: Många tycker att det är härligt när man äntligen får skala av sig några lager, man känner sig lättare och friare.

Men om det inte är så för dig, varför problematisera saken? Ingen kräver att du ska ”blotta” dig. Strunta i de tunna små sommarkläderna och ha långärmat om du så önskar.

Klädernas funktion är ju att få en att känna sig bekväm. Men – om det här egentligen inte handlar om kläder, utan bottnar i att du inte tycker om dig själv eller din kropp och därför vill skyla den kan du tänka på ett annat sätt. Den känslan kan ta sig i uttryck på många sätt.

Meditation tycks hjälpa den som har en komplicerad relation till sin kropp och ett visst mått av självförakt. Redan efter någon månad brukar man tycka om sig själv lite bättre. Inte för att man har förändrat kroppen på något sätt, utan för att hjärnan har blivit snällare och mindre dömande.

3 ”Jag blir rastlös och skavig när jag har semester”
Dilemma: Hela våren har svenska folket gått i längtans tider – efter semestern. DÅ ska man minsann ha det härligt, göra roliga saker, vara spontan och ha all tid i världen att vila upp sig. Men jag blir bara rastlös och småirriterad av en massa lediga dagar. Det skaver i mig. Nej, jag gillar vardagens rutiner och mål.

Bob och Mirja tänker: Du är inte ensam, men få skulle erkänna att de bävar för att behöva umgås med sin partner och sina barn i fyra-fem veckor.

Och att sitta med tre ungar i en liten stuga på Gotland en regnig sommar är utmanande. Kanske handlar det här om att ni försöker leva upp till sommar-normer som inte passar dig. För alla vill inte åka Sverige runt och hälsa på släkt och vänner. Alla tycker inte det är härligt med lata dagar i segelbåten. Och alla vill inte vara ute, hur soligt det än är.

Ibland är det en befrielse när det regnar, så att man får sitta inne och kolla på serier utan dåligt samvete. Den mulna dagens frihet. Men kära lilla du, det får du göra andra dagar också. Du är vuxen. Du bestämmer själv.

Om vi rotar vidare i detta hittar vi flera möjliga spår:Det här kan också vara ett tecken på att du har en jättehärlig vardag. Då är det bara att gratulera.

Eller så har du identifierat dig med jobbet så pass mycket att det finns finns andra bitar i dig som har släpat efter, som din relation med din partner, vänner eller dig själv.

Eller så har du tappat känslan för vem du är när du inte presterar, du tycker att du måste prestera för att ha ett värde, och då blir det jobbigt på semestern.

Det kan också handla om att du är så van vid att ha en chef som bestämmer över dig, att din egen initiativförmåga har trubbats av. Du blir förslappad om du ingen säger åt dig vad du ska göra.

Fundera på saken, för hur kreativt och roligt du än har det på jobbet är det inte alla bitar som aktiveras där. Utmana dina känslor lite och se var du landar.

Av: Linda Newnham