Mitt i livet. Det är nu vi längtar efter en nystart, efter ny kraft, energi och kreativitet. Men var ska man börja? Hur ska man våga? Erica Fahlin, beteendevetare, berättar varför vi längtar efter en nystart mitt i livet.

foljdinfrom_expert_0420
Erica Fahlin, beteendevetare med kandidatexamen i psykologi. Varför denna längtan efter en nystart mitt i livet? 
– Som unga drömmer vi ofta om kärlek, familj, arbete och bostad. När vi har uppnått dessa mål, behöver vi skapa nya drömmar. Efter fokus på familj, barn, försörjning och förpliktelser uppstår nu möjlighet att satsa på oss själva igen. Vi vill hänge oss åt saker som ger oss lycka.

Vad står denna längtan för? 
– Vi börjar ifrågasätta våra tidigare prioriteringar och sätt att leva. Frihet, meningsfullhet och glädje blir viktigare än ett välbetalt och stressigt jobb, dyr bostad och förpliktelser. Vi vill inte ödsla tid på saker som inte känns meningsfullt.

Hur många vågar ta steget och växla karriär? 
– Hur många är svårt att säga. De som tar steget har reflekterat över hur de vill att deras fortsatta liv ska se ut och vad de vill göra mer av. De är nyfikna, modiga och vågar göra saker de aldrig provat förr.

Vilka är vinsterna med att våga? 
– När vi ägnar oss åt kreativa aktiviteter visar forskning att vi blir gladare, mer positiva, energiska, entusiastiska och får en generell känsla av välbefinnande. Ett sätt att åldras lyckligt är att utforska nya roller. Vi blir aldrig klara med att lära känna oss själva och det är fantastiskt att hitta nya sätt att uttrycka våra talanger och vårda våra förmågor.


Foto: Pernilla Wästberg

Foto: Pernilla Wästberg

Charlotte Mrani, Shcatull, Snickare

”Lyckan fanns i en låda”

Mitt i livet bestämde sig Charlotte Mrani för att det var dags att växla spår. Hon lämnade samtalsterapierna för att skapa i trä – och blev schatullmakare på heltid.

Med en konstnär till mamma och en passionerad hobbysnickare till far fick Charlotte Mrani sin kreativitet med modersmjölken. Som barn skapade hon i tyg och byggde möbler till sitt dockskåp. Ändå blev det socionomutbildning när hon skulle göra sitt första yrkesval.

– Jag arbetade elva år inom Lunds kommun med fokus på familjebehandling i samband med ungdomar med problem, säger Charlotte. Men jag började drömma om att få arbeta med händerna och vara mer kreativ.

Den definitiva vändpunkten kom när Charlotte kom tillbaka till arbetet efter att ha varit hemma med fjärde barnet. Hon var 42 år och skulle hon ändra något skulle det ske nu. Frågan var bara hur och med vad?

– En kväll satt jag och googlade på olika hantverksutbildningar och hittade en möbelsnickarutbildning i Malmö. Redan samma natt skrev jag till skolan och frågade om jag fick komma på besök. Svaret blev ja och dagen efter åkte jag dit. När jag kom in i lokalen, tog in doften av trä och hörde alla människor kände jag mig lättad: jag hade kommit hem.

Charlotte hade fått svar på sin ena fråga, men den andra kvarstod: Hur skulle hon ekonomiskt realisera sin dröm? Att själv finansiera den två år långa utbildningen fanns inte på kartan. Lomma Kommun hade däremot en pott med pengar till företagsidéer, fick hon reda på.

– Jag åkte direkt från skolbesöket till kommunhuset utan att ha bokat ett möte. På något vis lyckades jag övertyga den kvinnliga tjänsteman jag fick träffa att jag skulle lyckas med min idé att bli möbelsnickare och starta eget.

Kommunen betalade utbildningen, men att sätta sig i skolbänken kräver dessutom mod, fokus och vilja. Och en förmåga att snåla. Från att familjen haft två inkomster var det plötsligt bara Charlottes man som drog in pengar till familjens försörjning.

En annan svårighet var att få ihop skolan med familje- och småbarnsliv. Charlotte fick ta strid för att få sluta en timme tidigare varje dag för att hinna ge den omvårdnad barnen behövde. I gengäld tog hon med sig skoluppgifter hem, gjorde snickeri av halva vardagsrummet och snickrade nätterna igenom. Trött? Absolut! Men besattheten var hennes drivkraft; hon ville lära sig allt.

Idag hyr Charlotte in sig i ett snickeri i en gammal lada på landsbygden, strax utanför Lomma. Här lever hon sin dröm om dagarna när hon tillverkar vackra schatull för oliak ändamål.

Resan till ett nytt yrke har också inneburit en utveckling på det personliga planet. Tålamodet har blivit betydligt bättre; under utbildningen kunde hon bli väldigt arg när hon gjorde fel. Nu berör det henne inte, det är bara att göra om tills det blir rätt.

– Viktigaste lärdomen? Att det aldrig är försent att lära sig något nytt. Och att förändringar sällan är en ”quick fix”. Det handlar om att ha en röd tråd av fokus, genomlida svackor och vara lösningsorienterad. Och det viktigaste av allt: att våga!

Hur fick du ekonomi i din nya idé? 
– Små utgifter, inga skulder. Betald utbildning. Jag hyr billigt och i hyran ingår även den maskinpark jag behöver. Har startat ett bolag med min make. Jobbar halvtid som gymnastiktränare på kvällar, men jag tar ut lön varje månad från bolaget.

Hur gör du för att synas? 
– I början besökte jag butiker och visade mina lådor. Reportage i olika tidningar gav en positiv spin-off-effekt. Jag erbjöd gallerier att ställa ut mina skåp/lådor. Jag gjorde en egen hemsida.

Charlotte Mrani, Shcatull, Snickare

Foto: Pernilla Wästberg

Av: Pia Mattsson Foto: Pernilla Wästberg