Emma Hamberg summerar sina klokaste och mest peppande mitt i livet-tips för att våga förändra och älska igen.

Emma hamberg artikelbild 102018

Emma Hamberg
Ålder: 47.
Familj: Stor och innerlig! I spetsen tvillingarna Ditte och Nåmi, 19, Saga, 15 med exmannen Agi. Pojkvännen Patrick.
Bor: I lägenhet i Stockholm.
Gör: Författare och programledare.
Aktuell med: Ljudboken ”Late bloomer” och ”Hjärtslaget i Rosengädda” på pocket.


1.

Våga hoppa
”Jag har aldrig varit rädd för att byta jobb, och har därför gått från att vara illustratör till chefredaktör till föreläsare, författare, programledare och så vidare. Oräddheten har varit en rolig kompis att ha med sig på vägen. Så ja, jag tror på att hoppa – oavsett område i livet.

Ibland är man livrädd för hoppet och det fasansfulla stupet, men inser efteråt att det inte var så farligt. Andra gånger går man in i det med full kraft, men kraschlandar och blir sårad.

MEN, min erfarenhet är att man ändå aldrig ångrar ett hopp. Det kanske känns trasigt och sårigt ett tag, men det blir bättre.”

2.

Även småhopp!
”Men man måste inte säga upp sig, lämna sin man och flytta till Spanien. Småhoppen är lika viktiga. Ett småhopp kan vara att höra av sig till en kompis som man inte har träffat på många år och föreslå en middag. De små modiga sakerna kan förändra livet.”

 

3.

Helga tisdagen
”Att bjuda hem folk är roligt, men puckeln man ska över kan ibland kännas hög: man ska städa, laga extra god mat, duka fint …

Men när jag var ensam med barn och ville ha ett socialt liv kom jag på det busenkla tricket: bjud hem en vardag. Det är en monumental skillnad, blir mycket mer avspänt.

Det räcker med att torka av köksbordet, sätta på lite skön musik och bjuda på en enkel pasta.

Generellt borde vi hylla tisdagar mer, för att man har så låga förväntningar på dem. Så här: Om man går ut på krogen i sunkiga gamla underbrallor en vanlig tisdag, så är chansen större att man hamnar i säng med en fantastisk man, än om man drar på sig värsta raffsetet en lördag.”

4.

Du skall störa
”Som den ‘relationsforskare’ jag är har jag alltid älskat att komma hem till folk. Jag använder ofta mitt författarskap som en väg in: ‘Jag skriver en roman och skulle behöva lära mig mer om att baka bullar, vilket du ju är bäst på …’

Ja, jag är helt ohämmad när kommer till att bjuda hem sig själv till folk. Det har försatt mig i några knepiga situationer, men också gett på fantastiska upplevelser.

Generellt är vi lite för försiktiga i relation till varandra. Som det här med kramar. Många ger en snabb, sval kram, men man älskar ju människor som hugger tag i en och kramar av sjutton.

Nej, det här med att inte störa har jag lagt åt sidan – jag stör, och de flesta blir glada. Så länge man är ärligt nyfiken och intresserad av människor, vill de flesta visa upp och berätta om sina liv. Och den som inte vill äger själv rätten att säga nej.”

5.

Våga rycka upp rötterna – de kan planteras i ny mylla
”I tio år bodde vi i en villa i förorten, och då blir det lätt så att det är där man har sin vardag och sitt umgänge.

Men jag är extremt ‘ohuslig’ och hatar att fixa i trädgården. Dessutom hade jag en längtan till mina kompisar i stan och det kulturella livet där.

Till slut lyssnade jag på min längtan och gav mig själv en andra chans. Det var tufft eftersom jag fick driva frågan själv och var tvungen att stå stadigt i mitt beslut, för det innebar ju att mina barn fick flytta ifrån sitt barndomshem, sina kvarter och vänner.

MEN jag är så jädra glad för att jag gjorde det, för nu är tjejerna överlyckliga över att bo i stan.”

6.

Hänge dig åt kärleken
”Här var det som sagt Agis nya tjej som gav mig en andra chans. Men – när jag väl fick den frihetsbiljetten tog jag den!

Jag och Patrick träffades faktiskt i tonåren, när jag var i Paris på studiebesök och han hängde på sina föräldrar som guidade mig. För några år sedan hittade jag en gammal dagbok där jag hade skrivit om vårt möte. Jag kände direkt att ‘wow, vilken kille, hur får jag tag på honom igen?’

Jag skaffade mig en plan, och den funkade. Och när vi väl träffades sa det bara pang! Det härliga är att förälskelse är likadan oavsett ålder. Den är precis lika bubblande nu vid 47 som den var vid 15. Man blir helt dum i huvudet, och det är ljuvligt! Även sex är roligare i den här åldern, för man har nått en slags fuck off-känsla där man känner sin kropp, har släppt de flesta nojor och är inte rädd för att bli med barn. Man är modigare och skönare. Så ja, tillåt dig att ge dig hän.”

7.

Ömsa skinn
”Jag har varit extremt närvarande i mina barns liv, både fysiskt och själsligen. Men de senaste två åren har jag betydligt oftare tillåtit mig att sväva ut. Det har varit viktigt för mig att inse att mina barn är stora och inte behöver ha mig hemma jämt, jämt, jämt.

Att det är okej att jag är ute och roar mig och dricker lite för mycket vin ibland. Ja, jag har ömsat skinn som mamma, och det har varit smärtsamt både för mig och mina barn – men direkt livsviktigt.

Jag hade nog inte förstått hur mycket jag längtat efter att få veckla ut vingarna och flyga igen, inte iväg från flickorna, bara ut på små egna energigivande turer. Och det har varit bra för tjejerna att bli mer självständiga.

Vi var lite som kvartetten som sprängdes. Nu har vi hittat tillbaka till varandra, fast på ett sundare sätt.”

Av: Linda Newnham Foto: Peter Knutson