Stor. Trött. Och full av ursäkter. Maria Nordebo förstod att hon behövde göra något radikalt om hon skulle få se sina barnbarn växa upp. Början på det nya livet blev en magoperation och en alldeles speciell träningsresa …

tararaddademittliv1_1219

Maria Nordemo
Ålder: 47.
Familj: Fem barn i åldrarna 10–26 år.
Bor: Norrtälje.
Gör: Säljer yrkes- och profilkläder, frilansande musiker.


– Jag har Tara att tacka för hur jag mår i dag, den energi och glädje jag känner. Ja, Taras träningsresor räddade nog mitt liv, säger Maria Nordemo.

Maria har de senaste åren gjort en stor och synnerligen viktig förändring. Vid 40 genomgick hon en fetmaoperation, en så kallad gastric bypass. Då vägde hon 140 kilo, fördelade på sina 174 cm.

– Jag förstod att om jag ska få se mina barn växa upp och träffa mina barnbarn så måste jag göra något radikalt, annars kommer jag inte att överleva, så krasst var det, säger hon.

Hennes viktresa började tidigt, redan som barn. Marias mamma var köksmästare, duktig på att laga mat och ville gärna servera dottern det hon tyckte om, ”och det som är gott är ju fett och sockrigt.”

Hon sportade inte, utan spelade i stället i band och var ute på rockklubbar och drack öl. Vid 18 års ålder vägde hon 103 kg.

– Jag blev den glada roliga, gängets clown. Stor och skojig, den självbilden etablerade jag tidigt.

Vid 22 fick Maria sitt första barn. Det blev totalt fem graviditeter, och ingen viktnedgång att tala om där emellan. Visst gjorde hon halvhjärtade försök att tappa kilon ibland. Eller hon gjorde klassikern: hon gick all in med Viktväktarna, Nutrilett, lchf, etcetera, bara för att ge upp när det kändes trögt.

– Man ställer in kroppen på lågkaloriintag, och ökar därför snabbt i vikt när man börjar äta som vanligt igen. Det här är ett effektivt sätt att bryta ner självkänslan, för misslyckandena sätter sig i skallen och blir en del av en själv, säger Maria.

Självklart påverkade övervikten livet på olika sätt, även om Maria säger att hon aldrig haft problem med knän och leder, ”fast det är mer tur än skicklighet.”

– Men att åka till stranden fanns inte på världskartan. Jag har i princip aldrig varit och badat eller gungat med mina stora barn.

Hon gick också ofta runt och kände sig obekväm, och säger att överviktiga blir granskade på ett annat sätt än andra och blir oftare bemötta på ett drygt sätt – och hon påpekar att hon faktiskt kan jämföra.

– Det var bara när jag stod på scenen och sjöng som jag riktigt slappnade av, säger hon.

Maria gömde sig ofta i tältliknande kläder, som stora svarta herrskjortor.

– Jag hade en skinnväst som jag närmast bodde i. Den har jag kvar som ett minne, den är gigantisk, skattar hon.

Åren gick – tills några månader innan hon skulle fylla 40. Maria minns en dag då hon stod framför spegeln och insåg att; det här går inte.

– Jag kände mig som en flodhäst och var alltid trött. Trött, trött, trött. När kompisar frågade om jag ville hänga med på saker, så var mitt standardsvar ”jag orkar inte.” Men jag ville ju också uppleva livet!

Hon började läsa på om gastric bypass, och trots många människors varningar bestämde hon sig för att det var grejen för henne – eftersom det kändes omöjligt att få bort så mycket övervikt genom vanlig bantning.

– Folk varnade mig för allt som kunde gå fel, men jag läste på om biverkningarna och funderade på om jag kunde leva med dem. Vad inte alla förstår är ju att allvarlig övervikt också har dagliga biverkningar. Och visst, risken finns att man dör på operationsbordet, men jag tänkte att om jag överlever kan jag få möta mina framtida barnbarn.

Hennes husläkare hade inga problem att förstå Marias resonemang. Det hade inte heller kirurgen på sjukhuset i Norrtälje. Och båda ansåg att hon var tillräckligt psykiskt stabil för att klara av en så här genomgripande operation, så helgen efter 40-årsfesten med väninnorna sattes hon på en förberedande Nutrilettdiet. Operationen gick bra, och Maria var fast besluten att lyckas gå ner i vikt.

– Jag tänkte att om jag får den här chansen av samhället, så är det mitt ansvar att förvalta den.

Operationen fick önskad effekt, Maria rasade i vikt, på bara ett år gick hon ner till 83 kilo. Men hon insåg också att gastric bypass ändå inte är någon quick fix. Problemet sitter ju egentligen inte i kroppen, utan i huvudet.

– Om man fortsätter leva som tidigare misslyckas man, vilket är lätt hänt, för dels är det svårt att skaffa sig nya vanor, dels hade exempelvis jag en bild av mig själv som stor. Den självbilden var så djupt inpräntad att trots att jag var storlek 40, kunde jag handla kläder i storlek 52. Det är sant! Det var så jag såg mig på själv. Nu har jag accepterat mitt ”nya” jag, säger hon.

Hon insåg att den avgörande faktorn var träning, både för att hålla vikten, men också för att trivas i sin ”nya” kropp. Hon hade löst hängande skinn efter viktnedgången och ville forma kroppen. Men var börjar den som aldrig tidigare har tränat? Att bege sig till ett gym fullt av vältränade människor kändes inte som ett alternativ.

Mitt i den här funderingen köpte hon Tara, och slog upp en sida med en annons för en träningsresa.

– Jag sa till min man att det här ska jag åka på. ”Vaddå, helt själv?” Absolut! Fast när det väl var dags att resa fick jag panik, så läskigt var det att åka själv med helt främmande människor och träna saker jag aldrig hade testat förut. Åh, vad jag grät på väg till Arlanda.

Men gråten förbyttes snart i förundran, ju fler glada, peppiga kvinnor Maria träffade där.

– Man tar hand om varandra och drar med andra på pass. På en vecka drog jag av 21 pass. Förstår ni! Jag provade allt ifrån yoga till danspass, saker jag aldrig hade tränat tidigare. Snacka om att jag växte!

Men framförallt gillade hon föreläsningarna, fulla av budskap som hon sedan burit med sig. Som Leila Söderholm, som föreläste om vardagsträning, att få in små övningar i vardagen – något Maria infört på jobbet; ingen går in i köket utan att göra tre benböj. Handduksträning kör de också ibland.

– Och Ann Wilson berättade att hennes föräldrar hade sagt till henne att först hitta det hon ville göra, och sedan ett sätt att försörja sig på det. De orden satte sig i mig, så för några år sedan bytte jag från vården som jag jobbat inom i 20 år och började sälja kläder. Jag trivs som fisken i vattnet!

Ja, träningsresan var en succé. Fast den fick inte effekten att Maria började träna. Nej, träningskläderna tog hon fram igen först på nästa Tara-resa, ett halvår senare.

– Jag sa att jag tränar 42 pass om året, fördelat på två veckor, skrattar hon.

På andra resan provade Maria crossfit och efter det kom hon igång på riktigt – även på hemmaplan. I dag tränar Maria fyra pass i veckan, mest crossfit. Hon säger att tränarna på resorna har pushat henne att göra saker hon aldrig trodde att hon skulle klara av.

– De har fått mig att tro på mig själv, och den känslan har jag tagit med mig i andra sammanhang. Jag har också förstått värdet i att få en extra push, så senaste året har jag tränat med en PT ibland, och jag har anlitat en kostcoach för att få stöd med mat och de mentala bitarna.

Ja, hon har hittat en balans, sin balans, och ser med glädje fram emot närmaste åren.

– I dag spelar jag inte bara den glada kvinnan, utan jag ler inifrån och ut. Jag kanske inte är perfekt, men jag har smal midja och platt mage och känner mig fin. Och när jag fyller 50 ska jag vara i mitt livs form. Det är målet!


Så funkar gastric bypass

Gastric bypass är en operation som hjälper dig att gå ner i vikt. Man begränsar magsäckens volym genom att skapa en ”ficka.” Även en del av tunntarmen kopplas bort från näringsupptag.

Varför går man ner i vikt? Nu krävs endast liten mängd mat för att fylla fickan; du behöver bara äta lite innan magsäcken skickar iväg en mättnadssignal till hjärnan.


Marias tips till dig som är på väg in i övervikt

tararaddademittliv2_1219

  • Det är aldrig för sent. Varje dag är en ny chans att börja om.
  • Våga ta hjälp, det är svårt att genomföra stora förändringar helt ensam. Om du inte har råd med en kostcoach, sök tips på nätet, det finns massor av information och gratis onlinekurser. Eller fråga en klok vän om stöd.
  • Var starkare än dina ursäkter. Gå inte på bortförklaringar som att det inte är värt besväret, för du går ju upp igen, eller att det är dyrt att gå ner i vikt – lägg chipspengarna på frukt och grönt i stället.
  • Respektera din kropp genom att ge den bra energi, straffa den inte genom svält och hetsätning.
  • Du är inte för tjock för att träna. Motion boostar viktnedgång, även så enkla saker som kvällspromenader.

4 insikter från Tara-resor

tararaddademittliv_1219

  1. Välj rätt bulle. Kostrådgivaren Ulrika Davidsson tipsade om att du kan äta allt, men inte alltid. Det gäller att välja rätt bulle. Är det den du hetsäter när du sitter själv med en kopp kaffe? Eller njuter du kanske mer av bullen du tar när du fikar och pratar med en god vän. Nu väljer jag den senare.
  2. Plocka inte bort något, lägg till i stället. Fokusera på bra saker och vanor. Gör bra val: Ät mer jordgubbar, så minskar suget efter chips. Sök upp positiva människor, så minskar behovet av de som småpikar dig.
  3. När du tror att du inte orkar, lägg in en högre växel. Leila Söderholm sa att när du har en positiv känsla i kroppen och känner dig starkt och duktig, så lagra den att plocka fram i dåliga stunder. När du exempelvis är mitt i en backe och tänker att du aldrig orkar ända upp, tänk då på den där gången du stod på toppen med armarna i luften och allt kände dig så jädra bäst!
  4. 95 procent av kroppen funkar ju. Visst är det lätt att tänka ”jag har ont i vänster fot, så jag kan inte träna.” Den ursäkten går inte Leila Söderholm på. Nej, hon lärde mig att ”jaha, då funkar ju ändå 95 procent av din kropp.” Sist jag skulle iväg på Tara-resa, skulle jag dagen innan stänga av en matberedare och skar upp handen. Det blev fem stygn. Först tänkte jag be om ett sjukintyg och stanna hemma, men sedan mindes jag Leilas ord. Nej, jag kunde kanske inte stå på händer och göra armhävningar, men jag kunde gå på nästan alla pass ändå. Dessutom skaffade jag mig en gummihandske för att kunna bada. Leila skrattade gott när jag berättade detta för henne.

Av: Linda Newnham Foto: Theresia Köhlin