När Emma kraschade i en utmattningsdepression, blev kursen i slöjd och hantverk en räddning.

2019 09 30 UtbyEmma Ihl i sin atelj??. Foto: Anna Rehnberg

Foto: Anna Rehnberg

Emma Ihl
Ålder: 37.
Gör: Utbildad lärare för tidigare åldrar med textil inriktning. Numera brodös, driver webbshop (stygnen.se), gör konstverk för utställningar, har kurser och driver instagramkontot @stygnen.
Bor: I Utby.
Familj: Man, 41, dottern Astrid 8, katterna Hasse och Marie.
Typiska egenskaper: Bra på att lyssna och känna in, inte rädd för att testa nytt, kreativ.
Framtidsdröm: Att jobba mot och i samarbete med företag, få uppdrag, gärna brodera något jätteprojekt.
Bästa återhämtningen: Okynnesbroderar en del, lyssnar gärna på ljudböcker medan händerna går, vara med min familj, gå ut i skogen. Har tidigare träffat psykolog.


Färgstarka yllebroderier möter direkt innanför dörren till Utby Kulturförenings 50-talsinredda lokaler. I rummet intill, med hyllor fyllda av vadmal och garn i regnbågens alla färger, fantasifullt utsmyckade kläder, färdiga kuddar och bonader, har Emma Ihl sedan några år sin ateljé och huvudsakliga arbetsvardag.

– Färg är det viktigaste för mig. Naivt ibland och folkligt på nytt sätt, beskriver hon sin broderistil.

Hon gillar de gamla yllebroderierna, det symmetriska formspråket som finns i mycket folkloristiskt, men använder det på ett litet nytt sätt. Det vävda ylletyget vadmal går att klippa fritt i, utan att det fransar sig. Emma gör gärna applikationer, broderar uppepå och skapar egna mönster som går att följa på instagramsidan @stygnen.

– Det blir litet som måleri, så fritt. Men att sälja material är mer lönsamt, förklarar hon som ibland även anordnar broderikafé och kurser i den ombonade salongen intill.

Att föreställa sig den Emma som i april 2013 kraschade in i utmattningsdepression, samtidigt som hennes man sjukskrevs i detsamma, är svårt. Under ett halvår, fram till kursstarten som blev en vändpunkt för henne, var båda sönderstressade och kunde plötsligt drabbas av panikångest.

– Ingen av oss vågade åka och handla själv, vi åkte ihop med vår då tvååriga dotter. Det var ingen bra lösning, men vi klarade trots allt att vara bra föräldrar, minns Emma.

Samma höst började hon utbildningen Ledarskap i slöjd och kulturhantverk, där hon även noga vägt in vilka människor hon ville omges av. De övriga 12 eleverna var ”lugna, trygga och kändes peppiga”, så kanske skulle det ändå fungera att studera där, trots det egna måendet.

– Jag hade verkligen en livskris. Jag var över 30, men utan självförtroende. Men under utbildningen hittade jag min uttrycksform, broderiet, och hade tid att gå in i det helt och fullt.

I en avslutande uppsats undersökte hon om broderi kunde fungera som terapi, som bot mot psykisk ohälsa. Samtidigt skulle hon sluta med den antidepressiva medicin som hon börjat med vid utmattningen.

Resultaten blev positiva – både för henne själv och i uppsatsen.

– Jag kom fram till att broderiet hjälpte jättemycket. Och det kan jag även märka när jag har kurser.

När du sitter med något i händerna och fokuserar på det fungerar handarbetet litet som ett skydd.

– Du kan titta ner på det och berätta de mest privata saker. Det blir väldigt fina samtal. Dessutom blir du lugn av det, för att du koncentrerar dig på någonting, berättar Emma.

I dag mår hon bättre, även om återhämtning är en krokig väg. Hon har lärt sig trivas i ett liv med mindre pengar, och väljer att arbeta färre dagar, särskilt sommartid, för att få mer fritid familjen.

På en vägg i ateljén hänger hennes första märkduk, som fortsatt väcker ett stolt leende. Där och då blev det riktigt tydligt att ”Det här är jag!”.

– Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och vad jag behöver. I dag jämför jag mig inte längre med alla andra eller tror att alla fungerar på samma sätt.


”Brist på återhämtning gör dig sjuk”

Stress i sig är inte farligt för hälsan. Men om du inte låter kroppen återhämta sig och reparera det som tagit skada blir det slitage som efter hand leder till sjukdom.

Det är med stress som med återhämtning. Det går inte att ange en dos stress som automatiskt leder till ohälsa. Lika omöjligt är att ange en viss mängd återhämtning, av viss typ, och i viss omfattning som passar alla.

– I båda fallen måste du titta på individens resurser och förmågor. Vi har olika förutsättningar att klara stress och press och även olika behov av återhämtning, konstaterar Kristina Glise, överläkare vid Institutet för Stressmedicin i Göteborg.

Våra kroppar är gjorda för att stressa, övervinna hinder och bemästra hot. Men efter en sådan period behöver systemet återhämta sig, repareras och lugna ner sig.

– Det är brist på återhämtning som på sikt leder till sjukdom.
Enkelt uttryckt är återhämtning något som gör att du fyller på kraft och energi, något som inte sliter utan bygger upp. Och som gör att risken för att drabbas för utmattningssyndrom minskar, en diagnos som har funnits sedan 2005.

En del likställer återhämtning med vila och sängläge. Men vilan kan vara lugn promenad i vacker trädgård, att sitta och sticka, baka bröd, umgås med nära vänner, gå i skogen, leka med katten och mycket annat.

– Var och en kan säga “Det här känns bra för mig” eller “Det här tycker jag är härligt”, säger Kristina Glise.

Hon välkomnar att det i dag talas mer om behovet av återhämtning än för 15–20 år sedan. Samtidigt kan det vara väldigt svårt att själv trycka på “stopp-knappen” i tid. Höga krav på komfort, osäkra anställningar och dyra bostäder är fenomen bidrar till att många av oss inte lyssnar på vad våra kroppar säger, stänger av och sliter vidare för att uppnå våra mål.

– Nutidsmänniskan fyller almanackan så att tiden för återhämtning ofta blir alldeles för kort, menar Kristina Glise.

Här kan du läsa mer:
www.vgregion.se Sök på utmattningssyndrom – UMS

Av: Karin Tufvesson Foto: Anna Rehnberg