Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Min vän, roliga, lysande bartendern-Karin, ska gå i pension. ”Jag ska gå in i Sällskapet Lättjans Vänner”, skojar hon. Nåja, jag vet inte det. Gissar jag rätt kommer hon att fortsätta spruta av idéer och hitta på roliga saker som inte hunnits under alla åren hon pysslat om sina gäster. Men Sällskapet Lättjans Vänner – det lät så trevligt.

Att lata sig är inte det sämsta. Jag tror att många av våra bästa idéer ploppar upp just när vi är lite avspända och gör ingenting. Då får kreativiteten en chans. När vi däremot är supereffektiva och fokuserat jobbar mot ett enda mål, då finns det ingen plats för små roliga idéer att gro. Då är jorden tillstampad och hård. Men lite lagom lättja luckrar upp den och man vet aldrig vad som kan komma uppstickande i livet.

Ett annat sällskap, som jag gärna vill vara med i, är Sällskapet Snällhetens Främjande.

Ja, ni förstår tanken i alla fall?

När jag var barn fanns det ett lite föraktfullt talesätt som alltid sas med en fnysning: ”Snäll? Snäll, det är en ko också!”

Ja, det är väl inget fel med kossor.

Men dynamiken i snällhet och förnöjsamhet har varit en gåta för många av oss. Man ska vara framåt och tävlingsinriktad och målmedveten. Ånga på och hinna först och vara bäst.

Hur kul är det? Säger jag, som har levt en del år och hunnit möta rätt många människor. Inte är det de drivna framgångsnissarna jag avundas i alla fall.

För ett par år sedan gjorde Google en jättelik undersökning för att ta reda på varför vissa arbetsgrupper var så effektiva och andra inte. Var det utbildningen? Organisationen? Intelligensnivån? Rätt blandning av personlighet?

Nej, nej, nej.

De effektivaste grupperna var de där man var snälla mot varandra. Där alla kände sig avslappnade och vågade prata och komma med idéer och tankar. Där alla kände sig trygga och omtyckta. Där det inte var krav på att alltid vara effektiv, utan man kunde få vara lite kantstött också.

Det är som ett av mina favoritcitat av poeten Maya Angelo: ”Jag har lärt mig att folk kommer att glömma vad du sade, folk kommer att glömma vad du gjorde, men folk kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig”.

En del människor är som provhytter med alldeles för starkt ljus och kritiska speglar. I deras närhet känner du dig bara svettig och fel. Medan andra människor – snällisarna – är som provhytter med milt ljus och vänliga speglar. Du känner dig fin och värdefull och vågar berätta om allt det du tänkt. Dina tankar lyfter och fladdrar iväg som glada fåglar ut ur provhytten. Och när du tittar ner är provhyttsgolvet förvandlat till ett trädgårdsland där dina idéer skjuter upp som små gröna skott.

Av: Maggan Hägglund