Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Det är något alldeles fascinerande med de svenska sommarnätterna. De där när mörkret knappt sänker sig mer än i en lätt, lätt kyss över skogen och horisonten.

Jag minns en kväll för länge sedan när Lillemor och jag talade om livet och såg ut över bohuslänska vatten medan alla andra sov.

Jag minns en annan natt när jag satt ensam på verandan till ett småländskt torp och såg skogens gröna färger skifta medan dagsljuset förändrades till mildnatt över landskapet. Jag minns nätter då jag stod vid ett sovrumsfönster och såg ut över sovande villor och vilande syrener i trädgårdarna och önskade mig saker av livet.

Natten är min egen är titeln på en av Marit Paulsens böcker. Den syftar på att hon bara kunde få tid att skriva i natten när man, barn och djuren på gården sov.

Själv har jag mer tid och inga kossor väntar på att bli mjölkade av mig i gryningen. Men ändå är sommarnätterna mina.

Det går bättre att tänka när allt runt omkring mig – och allt inne i mitt huvud för den delen – har stillnat. Då är bästa tiden att lyssna inåt. Småprata med mig själv, kanske över en kopp te.

Jag hade tänkt att jag den här gången skulle skriva en härlig, maffig text om något konkret och stabilt och kanske till och med aktuellt. Men ni ser hur det går, jag hamnar alltid i något om välgörande skvalp för själen. Jag vill ju inte att vi ska slarva bort de magiska sommarnätterna.

Jag läste nyss ett citat av Ellen Key: ”Om varje människa försöker leva sitt liv så att det blir en ljuspunkt på den plats där hon stått, så blir det så småningom ljusare i världen”.

Det är dit jag återkommer gång på gång. Att vi är så viktiga, att våra liv är så viktiga. Det glömmer man gärna när man susar genom dagarna fullt upptagen av att-göra-listor eller kanske nu om sommaren förhoppningsvis med roliga-saker-att–hinna–göra–listor.

Det är så härligt och mycket och underbart. Men när det stillnar, då stillnar själen också och man kan flaxa iväg med stora, ljusa drömmar.

Kanske är det därför sommarnätterna är så magiska. De lyfter himlen till ett oändligt högt katedraltak som gör att våra tankar blir större. Det har jag läst att det finns forskning på, i rum med hög takhöjd tänker man lättare mer abstrakt.

Det blir liksom en liten parantes från vardagen och man kan släppa ut sina tankar som suttit i sina vackra fågelburar och låta dem flaxa fritt.

Vem vet vad som kan hända i ditt liv och i mitt efter att vi tagit oss en dos sommarnätter 2019. Vi kanske äntligen vågar drömma större och friare och mer fantastiskt än vi någonsin trodde var en möjligt.

Ellen Key skrev en till bra sak. Visserligen tänkte hon mest på barnen, men jag tycker det gäller oss alla den här sommaren. Hon skrev ”alla barn skola ha roligt och ej behöva vara rädda”.

Kan inte det bli vårt gemensamma sommarmotto: ”Vi skola ha roligt och ej behöva vara rädda”.

Det är väl inte mycket i livet som är viktigare än det. Ska vi säga så? Vi sätter upp ”ha roligt” som prio ett på vår kom-ihåg-lista i sommar. Och tar oss en dos ljus-natts-stillhet då och då. Perfekt blandning.

Av: Maggan Hägglund