KRÖNIKA: När chefen går över gränsen

Taras krönikör Ola Liljedahl är gift med Lena och har tre barn. Han är journalist och bor i Gävle.

Med en dotter i USA sedan fem år blir det många telefonsamtal på udda tider. En sen kväll i tevesoffan ringer det. Dottern är jätteglad. Hon har fått jobb i San Francisco på det stora kända företaget.

Någon vecka senare är hon ännu gladare.

Hon har fått en förfrågan om att åka på en business trip till Texas. Sitt 23-åriga unga livs första affärsresa. I minnet hamnar jag på min första jobbresa. Betalt flyg och hotell en natt, billigt men med frukost, för att åka från Örnsköldsvik till Stockholm och rapportera om ett damfotbollslag som hette Sidensjö IK.

Det var väldigt stort.

Att åka fem dagar till Texas är större ändå. Hon berättar att hon fått boka vilket hotell hon vill och dessutom får extrapengar för alla utgifter.

Hon är verkligen upprymd när hon några dagar senare ringer från själva taxin på väg ut mot flygplatsen. Hon berättar att chauffören undrat om resan var ”business or pleasure” och hur coolt det kändes att med handen på datorväskan svara ”business”.

Tanken är att dottern ska lära sig en massa i Texas för att sedan utbilda kollegorna i San Francisco. Men Texas är ändå Texas och i våra ögon är dottern ju någonstans inte 23 utan fortfarande 2 eller 3. Därför låter det tryggt att hennes chef, en man i typ min ålder, ska följa med.

Senare kommer nästa samtal.

Chefen visar sig ha helt andra intentioner med den här resan. Dottern ringer och säger att det känns lite småäckligt. Han har hyrt en skräckfilm och vill hänga med in på hennes rum för att kolla på den. När hon säger nej vill han ”i alla fall ha godnattkram”.

Detta i landet där metoo-rörelsen startade några månader tidigare. Herregud! Vi säger att han kanske bara vill vara snäll. Till henne och till varandra. Så måste det förstås vara.

Nästa kväll ringer hon igen. Han har börjat fråga henne om vilka av grabbarna på kontoret hon skulle kunna tänka sig ha sex med, berättat att det är okej med otrohet, undrat hur hon gör när hon ska sova. Han blir sur när hon inte vill godnattkramas. Nämen, vad fan …

Nytt samtal nästa kväll. Han har nu förklarat att bara så hon vet är det han som kommer att bli hennes referens i framtiden och att han styr över hennes lön.
Och blir arg när hon inte vill gå ut och dricka sprit.

Några timmar senare ringer hon igen. Nu viskande. Lite rädd. Hon har ljugit för honom och sagt att hon är sjuk. Låst alla lås. Ändå står gubbjäveln och bankar på hennes dörr och vill komma in.

Vi hör dunkandet på dörren.

Jag som är så konflikträdd att jag borde nomineras till Nobels fredspris varje år skulle i den stunden med nöje sparkat sönder pungen på karln. Frun, som inte är Nobelpriskandidat, hade nog gått ännu längre.

Tro mig, i den stunden känns tevesoffan i Gävle långt borta.
Lyckligtvis har bra hotell bra lås. Och ännu mer lyckligtvis är hon inte i beroendeställning. För det här var naturligtvis ett mönster och det sorgliga är att det genom åren säkert funnits unga kvinnor som öppnat den där dörren.

Tillbaka i San Francisco anmäler dottern honom till företagsledningen. Han som varit chef där sedan hon föddes får sparken och uppmanas att aldrig någonsin söka jobb någonstans inom koncernen igen.

Det var det bästa telefonsamtalet på länge.

Av: Ola Liljedahl Foto: Tindra Liljedahl samt Unsplash.com