KRÖNIKA: ”Min fru gör att jag håller mig ung”

Taras krönikör Ola Liljedahl är gift med Lena och har tre barn. Han är journalist och bor i Gävle.

En gammal kompis och jag pratar om den där varma vinden i Nice på tågluffen 1985 och inser plötsligt att samtalet glider över i ett resonemang om att det blåser varmt även från luftvärmepumpar.

Vi blir nästan lite generade.

Det var ju sådana män vi skrattade åt alldeles nyss. Hur gick det här till? När vi läser att mäns medellivslängd är 80,3 år får vi panik och inser att det är typ 300 månader dit varav en tredjedel av tiden ska sovas bort.

I mina mörkaste stunder är jag glad att det är vintertid för då vann jag nyss en timme.

Som grupp sett är vi medelålders män egentligen rätt sorgliga. Det är vi som kallar ont knä för idrottsskada och inte förslitning, och när vi ska skämta med tonåringar säger vi att vi ska på rejvparty och gör något konstigt hiphoptecken med händerna.

Det har förstås många förklaringar att vi är som vi är men jag gissar att det beror på att midnatt allt oftare känns som sent och att sex numera även är ett klockslag på morgonen då prostatan tycker vi ska gå på toaletten.

Och att 300 månader gör oss livrädda i ordets bokstavliga bemärkelse.

Leta yngre partners på krogen eller åka sitt första Vasalopp vid femtio plus är egentligen varianter av samma desperation.

Ofta säger man att bästa sättet att hålla sig ung är att umgås med unga. Det ligger säkert mycket i det. Men det är också skönt att umgås med dem som ser den man en gång var.

När jag pratar med min tågluffarkompis ser jag ju inte den farbror han blivit. Jag ser en kille som spelade gitarr i band.

Eller ta mig och min fru. I mer än trettio år har vi kämpat som ett lag, sida vid sida, hand i hand, i det fältslag som kallas livet. En av döttrarna kollar på oss en dag och säger att det är ”lite coolt” med gamla människor.

Vi tittar frågande på henne.

– Jo, jag menar att gamla kan tycka att gamla är snygga. Du, mamma, måste ju ha tyckt att pappa var snygg när ni träffades.

– Eh, ja.

Jag sträcker lite belåtet på mig i soffan.

– Det är det som är så coolt. När du ser på honom nu så är det liksom det snygga du ser … fast kanske inte övriga världen ser det.

Och det är ju så det är.

Min fru ser mig i den 20-åring jag en gång var. Det känns, hur ska jag säga, tryggt. När vi skrattar åt dotterns kommentarer är vi både 54-åringarna och 20-åringarna som skrattar eftersom vi alltid bär med oss alla de åldrar vi varit i.

Det kan jag inte få med någon annan.

Det finns förstås tusen anledningar till att man håller ihop både äktenskap och kompisskap. Fler för varje år som går. Minnen, skratt, passion, barn, resor … Ja, jag vet att det inte alltid är så och att, ja, det finns massor fullt begripliga och bra anledningar till skilsmässor eller att ge upp gamla kompisar.

Så det här är inget upprop för vare sig kärnfamiljen eller för att man måste behålla alla vänner i evighet.

Se det som en liten kärleksförklaring till alla oss medelålders och en påminnelse om att det även har sina fördelar att umgås med dem som ser alla dina åldrar.

Det gör, på ett annat sätt, att man håller sig ung.

Av: Ola Liljedahl Foto: Pixabay 

 

NUVARANDE KRÖNIKA: ”Min fru gör att jag håller mig ung”
NÄSTA EKONOMIKOLLEN: Charlie och Mathias svarar på frågor om ekonomi