Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Det är nu i augusti som man kan gå ut och se hur sommaren blev (alternativt hur duktig man själv var på att komma ihåg att vattna) – för det syns på hur trädgården mår.

Blev det en solig sommar, en grå och regnig, eller en med lite av varje-väder. Mår trädgården som en uppvaktad prinsessa som fått precis vad hon vill ha eller är den mer åt det beige-tufsiga knappt-hopp-om-livet-hållet?

Jag hörde om en man i Schweiz som förevisade sin trädgård. Besökarna acka-de och oh-ade över grönskan och frodigheten, men undrade lite över formen på planteringarna.

Det var liksom ingen ordning på det hela.

Då visade han den hemliga luckan. En gång i veckan öppnade han en lucka som förband trädgården med fjällbäckarna och lät det friska vattnet rinna genom trädgården i sinnrikt uttänkta – och inte alls linjära – kanaler. När allt var genomvattnat, stängde han luckan igen.

Det är så man ska ha det i livet. En hemlig lucka som man kan öppna vid behov och låta friskt källvatten porla genom sitt livs trädgård. Dränka in den, låta den dricka sig otörstig.

Vi vill så gärna vara duktiga och tror att våra liv ska grönska och blomstra och dofta trots att vi inte fått ens minimibehovet av vatten, vila, roligheter och avspänning.

Det fungerar inte så.

Du måste se till att ditt livs trädgård får dricka sig otörstig på klart vatten. Du måste ta dig tid till att ta hand om dig själv. Rensa i rabatterna så inte onödiga borde-nog-ogräs förkväver det-här-vill-jag-i-livet-plantorna. Ge lite extra näring. Och så tid.

Livet är fantastiskt men det fungerar inte att försöka snabbdriva plantor. Du måste ha respekt för hur våra liv fungerar. Det krävs jord och någon som vattnar jorden. Det krävs en hel del skit, rent ut sagt, att gödsla med. Tänk på all skit i ditt liv som potentiell gödning, det förändrar perspektivet.

Man får lära sig. Både trädgårdsskötsel och i livet. Inser att bara för att rosorna ska trivas i andras trädgårdar, kanske inte min plätt passar för vita klängrosor i stora ljuvliga kaskader. Det kan bli lika bra, fast annorlunda.

Det gäller att odla den plätt man har. Jag hörde thrillerförfattaren James Patterson berätta om sin första bok. Skriven tidiga morgnar, innan han gick till jobbet. Skriven bara för att han ville skriva den. Han visste att han inte hade det i sig att bli en storstilad stilist, men han visste också att han hade det i sig att skriva en bok ”där sidorna vänder sig själv”. Det var vad han visste växte på hans trädgårdsplätt i världen.

Den första boken blev refuserad av 31 förlag. Förlag nummer 32 tackade ja, gav ut den och den fick pris som årets bästa deckardebut.

I dag har han sålt mer än 300 miljoner böcker.

Augusti är en bra månad att fråga sig vad som passar att växa just i din livsträdgård. Gräva ner några idé-lökar i jorden och låta dem vila till våren 2020. Vem vet vad som spirar i ditt liv då.

Av: Maggan Hägglund