Författaren Emma Hamberg är Taras livsbejakande krönikör. Hon är 49 år och tränar gärna dagligen med sina vänner.

Emma Hamberg

Foto: Fotograf Kristian Pohl AB

Emma Hamberg bor i Stockholm med tre barn, varav två utflugna. Hon beskriver kärlek, sex och relationer som sin bästa gren och tycker att vi ska vara snällare mot oss själva.

Jag har noll poäng från universitetet. Inte ett enda träningskort äger jag. Antagligen dricker jag för mycket vin per vecka mot vad man borde, enligt lagom allt. Jag äter dessutom smör, bacon, gluten och häller i mig liter med laktos dagligen. Ändå har jag tydligen en enormt stor chans att både förbli frisk och lycklig, enligt eniga vetenskapsmän runt om i världen.

Ett gäng brittiska forskare har nämligen gjort 148 studier på hela 300 000 personer. Dessa forskare kollade särskilt upp relationen mellan vänskapsband och mortalitet med, nu citerar jag: ”häpnadsväckande resultat”.

Det visade sig nämligen att ”personer med vänner lever ett längre liv”. Jag repeterar; ”personer med vänner lever ett längre liv”.

Ännu fler forskare från olika delar av världen har djupdykt rätt ner i vänskapen för att hänfört utropa ”att ha vänner är lika positivt för hjärtat som fysisk träning!”, ”människor med vänner har piggare hjärnor!”, ”folk med starka vänskapsband har bättre kardiovaskulär hälsa!, ”ett rikt socialt liv sänker stressnivåerna i kroppen!”, och ”personer med nära vänner återhämtar sig snabbare efter sjukdom!”.

Tänk. Att något som är så ljuvligt för en gångs skull är bra för oss. Inte bara bra. Det är bäst för oss. Bättre än allt annat.

emma_kronika_05

Varför är Emma så glad? Jo, för att hon grupptränar.

Jag har alltid känt mig lite hopplös när det gäller träning och klassiska friskvårdshistorier. Jag blir barnsligt motvalls under träningspass och är på tok för njutningslysten för att kunna leva utan söta marmelader och rostade smörgåsar fulla av vitt mjöl.

När andra har dragit iväg på ett spinningpass, har jag smitit undan med någon kompis för att fika och älta relationer. Jag har varit urusel på att skjutsa mina ungar på aktiviteter om vardagskvällarna. I stället har jag lagat mat, bjudit in vänner och så har vi alla suttit där hemma och med största sannolikhet pratat relationer.

Min snålhet har förbjudit mig att köpa SL-kort, vilket tvingat ut mig på promenader kors och tvärs över stan. Vad gör jag under de där promenaderna? Ringer vänner förstås, och ältar vad som ältas bör.

Det jag inte förstått är att allt detta är friskvård! Jag har kanske inte bokat tre pass spinning i veckan, men jag har mig tusan bokat in minst tre pass vänskapsbonding. Om dagen i bland.

Det är som att jag redan som liten känt, att vänner, är grejen. Män kommer och går, det vet vi. Ungarna blir stora och ger sig ut på egna äventyr.

Men vänner, det är de som står kvar när allt annat faller. Och de som kan följa med upp i glädjekanonen när den smäller av. Eller de som man kan fördriva den småtråkiga tisdagen med, så den plötsligt glänser som en hel stjärnhimmel. De man inte behöver hålla upp en endaste fasad inför. De som känner dig precis så som du är.

Om du nu vårdat vännerna väl vill säga. Men det kräver tid. Precis som all annan friskvård. Vi känner oss så himla duktiga när vi tränar kroppen. Men nu, enligt precis all forskning, ska vi känna oss precis lika duktiga när vi delar en kardemummabulle och tankar om livet med en vän. Det är lika bra för hjärtat som en svettig springtur.

Det är faktiskt så stark kraft i vänskapen, så om det står mellan att träffa en vän eller en runda på löpbandet, är det vännen som ska prioriteras. För hälsan, det långa livet, skratten, gråten, hjärtat, minnet, balansen, motståndskraften och hela baletten. Äntligen har jag blivit en sådan där träningsmänniska med årskort på gymmet (sade jag att årskortet dessutom är gratis).

Av: Emma Hamberg