Du älskar ditt jobb och är en nyfiken och flexibel person. Egentligen. Men när din arbetsplats står inför sin fjärde omorganisation är du redo att ställa dig upp och skrika i kontorslandskapet …

Efter många år i yrket är du trygg i din roll, en bra medspelare och riktigt duktig på det du gör. Trycket hemifrån har lättat. Barnen är större och du har äntligen lagt vabbdagar, trasiga galonbyxor och stressiga dagishämtningar bakom dig.

Allt vore perfekt om det inte vore för alla störningsmoment. Är det inte ett nytt redovisningssystem som ska sjösättas, är det något policydokument som ska uppdateras eller så vill ledningsgruppen att alla avdelningar ska ”brainstorma” och komma med nya idéer om hur företaget ska bli mer kostnadseffektivt.

Och precis när allt börjar sätta sig efter den senaste omorganisationen, valsar det in en ny chef på några och trettio som river upp alltsammans och drar igång en ny. Dina arbetsuppgifter, som du så gärna vill ägna dig åt, blir lidande.

Det är då det händer.

Du börjar fasa för brainstormingmöten, ducka chefens powerpointpresentationer och himlar med ögonen inombords åt den nya säljchefens entusiastiska – men helt ogenomförbara – idéer. Utan att du har märkt det håller du på att förvandlas till en motspänstig kontorstant.

Du är på väg att bli den där sura och trötta bromsklossen som säger nej till alla förändringar med argument som ”Nej, det går inte” och ”Det där har vi redan prövat”.

brita helleberg

Brita Helleberg, 31, är psykolog, organisationskonsult och kommunikationschef på psykologifabriken i Stockholm. Hennes vision är att skapa lyckligare organisationer. Läs gärna mer på psykologifabriken.se och habitud.se samt i boken ”Ensam eller stark” av Habitud, en konkret handbok i teamutveckling.

Hur gick det till?
– Det är lätt att tappa orken när man märker att återkommande förändringsarbete inte leder någon vart. Har man varit länge på samma ställe är ju risken att man har hört många förslag tidigare, säger Brita Helleberg.

Hon är psykolog och organisationskonsult på Psykologifabriken, ett företag som skapar lyckligare organisationer.

– Att känna att man inte kan styra över sin situation är ett ganska vanligt problem som leder till mycket frustration, berättar hon.

Men det finns hopp. Det går att hitta tillbaka till sin nyfikna och öppna jobbpersonlighet igen. Allt handlar om att skapa strategier för att hantera de hinder som finns mellan dig och dina arbetsuppgifter – och att öva på acceptansen.

Att förstå varför ledningen ständigt omorganiserar kan göra det lättare att förlika sig med förändringsarbetet. En anledning är att starten på en sådan process är väldigt härlig att befinna sig i.

– Det ger enorm energi när man tror sig ha lösningen på ett problem, säger Brita Helleberg.

Hon beskriver ett vanligt kretslopp. Ett företag har identifierat ett problem: Konkurrenterna är på väg att ta kunderna. Ledningsgruppen kommer fram till att ”vi behöver bli mer innovativa” för att vinna tillbaka dem. Det känns toppen att ha hittat lösningen. Optimismen är stor. Problemet är bara att alltsammans ofta stannar där. För HUR de ska bli mer innovativa framgår inte.

– Själva implementeringen – när åtgärderna ska sjösättas – ger inte alls samma energiboost.

Brita Helleberg berättar att en undersökning från managementkonsultföretaget McKinsey visade att 80 procent av alla strategiska initiativ aldrig verkställdes.

– Att utarbeta en strategi och implementera den tar flera år. Risken är stor att man kroknar på vägen.

Då uteblir resultaten, samma problem uppstår igen och lösningen blir – ännu en omorganisation.

– Så kan det hålla på. Men leder förändringsarbetet och brainstormingmötena ingenstans tappar medarbetarna sugen. Det känns som slöseri med tid.

Genom att förstå mekanismerna bakom den här cykeln tror Brita att det är lättare att hantera situationen och hitta tillbaka till arbetsglädjen.

– Förstå att cheferna får energi av att starta grejer. Det leder inte alltid till något, men de vill inget illa. Har man den acceptansen är det lättare att inte bli så frustrerad.

Försök sedan att bemöta förslagen som dyker upp metodiskt och välvilligt.

– Enklaste sättet att bli av med ett ogenomförbart förslag från en chef eller kollega är att lyssna, bekräfta och först därefter presentera sina egna argument.

Hon tar ett exempel. En ny ambitiös kollega kommer med ett huvudlöst förslag på ett brainstormingmöte. Han vill att ni köper in brevduvor i stället för att lägga pengar på porto.

Du vill genast säga till honom: Det här kommer inte att funka – herre gud, brevduvor! Men då kommer bara brevduvemannen, som är övertygad om det briljanta i sin idé, att argumentera ännu mer för sin sak. Han kommer inte att lyssna på dig men göra allt för att du ska förstå honom.

– Det bästa sättet att nå fram – även om det kan kännas som en tålamodsprövande omväg – är att börja med att nyfiket lyssna och fråga ”Spännande! Berätta hur du tänker. Vilka resurser kommer det att kräva? Vilka personer här på avdelningen ska sköta om duvorna?”

Visa sedan att du har hört och förstått. ”Jaha, så du menar att vi ska lägga frankeringsbudgeten nästa år på att köpa brevduvor för att det skulle vara en rolig employer brandinggrej för vårt företag. Intressant!”

– Först därefter kan du lägga fram dina argument. ”Vem ska ta hand om duvorna på helgerna? Hur kommer våra samarbetspartners att reagera? Vad säger djurskyddslagen? Finns det en risk att det här spårar ur?”

Det kan ju kännas lite utmattande och ta lång tid, men Brita menar att det brukar löna sig på sikt.

– Då slipper man att personen återkommer med sin idé om ett par veckor. Eller att hen går till någon annan, drar ihop ett helt gäng som propagerar för brevduvor.

Hon menar dessutom att det skulle kunna leda till att brevduvemannen och du får en relation.

– Det mest kraftfulla sättet att bygga relationer på är att lyssna och bekräfta varandra.

Ett ytterligare knep att överleva som mångårig medarbetare bland innovativsugna tidstjuvar är att lyfta frågan om just tid.

– Säg till chefen: ”Spännande med utvecklingsarbete och kul att du vill ha med mig. Hur mycket tid tycker du att jag kan lägga på det? Vad tycker du att jag ska prioritera bort”, säger Brita.

Då har du på ett positivt sätt markerat att du gärna är med men att du måste få avsätta tid till det.

Till sist tycker Brita Helleberg att reflektion och utvärdering är en viktig pusselbit för att hitta trivseln igen.

– En bra sak är att fråga sig själv: När mår jag som bäst på jobbet? När går jag verkligen igång och har roligt? Försöka ringa in det och kartlägg de tillfällena över en vecka.

Är de stunderna för få bör man överväga att förändra sin situation. Ingen arbetsplats – hur bra den en gång har varit – är värd att förvandlas till en surtant för.

Då är det bättre att byta perspektiv. Kanske komma in någonstans och vara den där personen som föreslår en riktigt fräsch och genial idé.


Bli vis istället för sur

surtant_2

Dags att förstå din hjärna, och bli en klok kvinna i stället för en sur tant.

  • Ha förståelse för den mänskliga hjärnan. Genom evolutionen har vi fått vad vi brukar kalla negativitetsbias – alltså att vi är bra på att se hot. Allt som är nytt och alla förändringar blir hjärnan problemsökande kring.
  • Försök acceptera. När du stöter på ett hinder acceptera det och fråga dig; Hur kan jag på enklaste sätt ta mig förbi det? Bli inte bli arg för att det är där.
  • Bli en nyfiken kommunikatör. Fråga, lyssna och bekräfta dina kollegor. Sedan presenterar du dina argument.
  • Få med dina kolleger. Ju mer lyhörd och nyfiken du är för andras perspektiv ju lättare blir det för dem att se ditt perspektiv.
  • Reflektion. Kartlägg när du mår bra och vad du tycker är roligt.

Ta med en bunt frågor till nästa möte

När det är dags för nästa innovationsmöte kommer du lastad med smarta frågor. Det hjälper till att skapa tydliga roller och mål i starten av en förändringsprocess.

  • Vad är syftet med det här?
  • Vad är målet?
  • Vad ska vi uppnå, ska vi bara komma med idéer eller ska det ske en förändring?
  • Hur följer vi upp det här?

– När det är som värst lyssnar jag på valsång

surtant_3

Vi kallar henne Caroline, för om man ska ställa upp som ”surtant” får det bli anonymt. Känner du igen dig i hennes klagan?

Caroline, 53 år, har arbetad på samma bank i 20 år. Hon har sett vd:ar komma och gå och genomlevt fler omorganisationer än vad hon orkar tänka på.

– Häromdagen skrev jag faktiskt till min chef ”en omorganisation till över min döda kropp”. Det säger väl det mesta, konstaterar hon torrt.

Caroline är ekonomichef på en nordisk enhet där hon planerar, budgeterar och analyserar kostnader och intäkter. Det är en roll som hon har haft i fyra år.

Hennes barn har lämnat boet och hon lägger mycket tid och energi på arbetet som hon verkligen tycker om och blir stimulerad av.

– Jag gillar att jag har koll på och förstår hela affären. Det är roligt att förvandla siffrorna till en berättelse så att betydelsen blir begriplig för andra.

Hennes styrka är hon har ett bra helhetstänkande och är skicklig på att ha flera saker i huvudet samtidigt – och hon kan prioritera.

– Jag ser direkt vad jag ska lägga min energi och vad som kan vänta.

Det som förmörkar Carolines arbetsdagar är främst två saker: Den fysiska arbetsmiljön och ogenomtänkta organisationsförändringar.

– Vi sitter jättetrångt i ett så kallat aktivitetsbaserat kontorslandskap. Ljudvolymen när tre kollegor runt dig sitter i skypemöten och hojtar är fruktansvärd.

Men värst är nog när chefer högre upp i organisationen genomför förändringar utan att förstå hur mycket merarbete det medför.

– Det är också irriterande när de lättvindigt går ut med frågor utan att ha en aning om hur mycket tid det tar för oss att få fram underlagen och siffrorna för att besvara dem. Allt för att de ska ha något att fylla sina flashiga powerpointpresentationer med. Medan vi på excelfronten måste hantera skiten.

Hon har dock hittat bra sätt att hantera sin tillvaro på och har fortfarande det mesta av arbetsglädjen i behåll.

– Nya, unga medarbetare är kul och inspirerande även om deras idéer inte alltid funkar. Gubbiga, arroganta typer däremot går bort. De väntar jag ut och njuter lite när de gör bort sig.

Ett konkret knep för att få arbetsro är att komma tidigt på mornarna.

– Då får jag arbeta ostört. Jag ser till att blocka kalendern så att ingen kan boka möten med mig.

Hon har också stängt av aviseringarna på mejlen och kollar den bara vid några tillfällen under dagen.

– Sedan har jag investerat i ett par riktigt bra hörlurar. Beroende på omständigheterna kan jag få energi av peppig musik – eller lyssna på valsång när det är som allra jävligast.

Av Lisa Wallström