Min sambo lurade mig – tryggheten byttes mot kuvert från kronofogden

Tillsammans skapade de sin husdröm, men något skavde. Pengar verkade rinna mellan hans fingrar. Till slut uppdagades den brutala sanningen: Eva var sol- och vårad av mannen i sitt liv – tryggheten byttes mot fönsterkuvert från Kronofogden.

Eva Lindh
Ålder: 54 år.
Familj: Särbo, son och barnbarn.
Bor: Pendlar mellan Skåne och Stockholm.
Gör: Stylist inom mode, mat och inredning.


Evas tips för en trygg privatekonomi

  • Skilj dig och dö på pappret, medan du lever. Fundera igenom och skriv ner exakt hur du vill ha det när det väl händer.
  • Gör ett familjärt bokslut varje år, en ekonomisk avstämning, hur jobbigt det än känns. Vid behov på banken eller hos en jurist.
  • Säkra upp eventuella fullmakter. Om du skriver en fullmakt, se till att den datummärks och bara får användas en gång för ett specifikt syfte. Och bevittnad av minst två utomstående.
  • Du kan inte utse en god man, men du kan skriva en framtidsfullmakt där du bestämmer hur dina angelägenheter ska hanteras när du inte längre kan ta hand om dem själv.
  • Skaffa en digital brevlåda dit du får all din myndighetspost www.minmyndighetspost.se. Det är gratis och du loggar in med din e-legitimation.
  • Gå på magkänslan, och koppla ihop den med logiken/hjärnan.
  • Satsa sakta. Bygg, renovera i lugn takt. Låt det ta tid.
  • Skjut inte upp saker, vad det än är. Agera omedelbart. Inget löser sig av sig självt.
  • OCH: Lyssna mer på mamma. Mammor har känsla, och vill dig oftast väl. Min mamma hade på ett tidigt stadium klart för sig vad det här var för man, men jag ville inte lyssna på det örat.

evalindh_artikelbild

Foto: © Anna Kern, 2010.

”Jag har alltid varit livrädd för att flyga och dö. Men efter att ha blivit så skändad och bedragen, känner jag inte längre någon rädsla. Det kan ändå inte bli värre än så här. Så jag sätter mig i flygstolen och släpper allt. Ja, det finns en känsla av harmoni mitt i uppgivenheten.”

Eva Lindhs väninna tittade förstummad på henne:
”Är det så illa?”

”Ja”, svarade Eva och föll i gråt.

Eva satt i bastun med en vän när hon konstaterade det här. Det var strax efter att hon insett att hela hennes ekonomiska trygghet var borta. Miljontals kronor. Pensionspengar och hennes sons arv. Bortdribblade av den man hon varit ihop med i nästan 20 år. Kvar fanns bara skulder, brev från kronofogden och en undran om hur hon hamnat här.

– Jag har blivit ekonomiskt förnedrad, men vill berätta om det för att varna andra kvinnor: Bli inte bekväm och lita på att din partner håller ordning på administrationen medan du åtar dig annat i hemmets trygga vrå, säger Eva.

Vi ses för en intervju i en hotellobby i Stockholm. Hon hinner precis mellan två jobb.
– Det gäller att ligga i för att komma på fötter igen. Jobbet är min livlina och glädje.

Tidigare har hon alltid haft ett ganska okomplicerat förhållande till ekonomi – hon har alltid haft pengar, eftersom hon jobbat sedan hon var ung.

– Jag är försiktig med mina pengar, gillar inte att ta lån och har aldrig handlat på kredit, utan rättat munnen efter matsäcken. Dessutom har jag gjort bostadskarriär. Hade det inte varit för mitt ex bedrägerier hade jag varit förmögen i dag. Min plan var att gå i tidig pension, så ser det inte längre ut.

Paret träffades början av 1990-talet. Hon säger att mannen var lugn, vänlig och stabil – sidor hon förälskade sig i. Han flyttade relativt snabbt in i hennes och sonens lägenhet, men det tog inte lång tid innan hon reagerade på hans vårdslösa hantering av pengar.

När de träffades var han hantverkare (senare blev han datakonsult), med fickor fyllda av tusenlappar. Hon tyckte att det kändes oaktsamt. Trots sina inkomster var han med mellan jämna mellanrum i behov av att låna pengar av Eva.

Han betalade alltid tillbaka, men först efter påminnelser, vilket hon tyckte kändes genant. Och när han skulle gå in i ett byggprojekt sköt hon till eget sparkapital. Hon var tveksam, men de skrev ett låneavtal, som fick henne att känna sig lugn.

– Jag ville tro att något av alla hans projekt skulle falla på plats. Denna gång var det pålitliga, drivna kvinnor med framgångar bakom sig. Kände mig trygg med dem, tänkte att nu skulle han få till det. Men icke.

Hon förundrades över att han hade råd att leva så flott, trots att han verkade spendera mer tid på golfbanan än jobbet, vilket också omgivningen reagerade på.

– Det otäcka är att när jag blickar tillbaka fick han ofta mig att framstå som slarvan, medan han var den ansvarsfulla. Ja, han raljerade ofta inför andra om att ”jag är en trist realist”.

Åtta–nio år in i deras relation fick paret chans att förverkliga sin gemensamma husdröm. Eva sålde sin bostadsrätt med stor vinst, och la in överskottet i bygget (hon ångrar att hon följde sin revisors råd att skjuta upp skatten på vinsten). De ägde huset gemensamt och lånade lite pengar ihop, vilket Eva betalade av efter hand.

– Vi gjorde det vi var bäst på. Han skötte bygget och jag ansvarade för den estetiska biten och inredningen. Ja, vi skapade en riktigt skärgårdspärla, som har varit med i ett flertal tidningsreportage. En sommardröm.

Ändå var det något som skavde. Eva funderade ofta över hans luxuösa leverne: han leasade en sportbil, åkte på golfresor, drack dyra viner, och åt på lyxiga restauranger.

– Många trodde att han var framgångsrik, han gillade att ge sken av det. Men det var liksom ingen hejd på det. Jag bromsade och han gasade. Jag förstod inte hur han fick ihop det, men som konsult kan man ju dra in stora summor ibland.

Men medan han var suppleant och hade full insyn i hennes bolag visste hon egentligen inget om hans ekonomiska status. Och hon kände sig obekväm med alla hans projekt. Hon ondgjorde sig ofta över det här inför vänner, och tog även upp frågan med sin sambo – sa att de behövde få koll på ekonomin och gå till en advokat och skriva ordentliga papper.

Vid det laget hade de både bostadsrätt, sommarhus och ett antal tomter. De valde att investera i det hellre än i pensionsförsäkringar.

– Men då blev det hätsk stämning. I övrigt var han en väldigt mjuk person, det här var enda gångerna han blev aggressiv. Så jag la ner saken, för att inte förstöra vår mysiga promenad, och tänkte att jag tar det sedan. Men jag borde såklart ha lyssnat på min magkänsla. Magkänslan är den bästa radar man har.

Ja, ”jag tar det sedan-tanken” är förrädisk. En vecka blev en månad, som blev till år. Och det blev aldrig några papper skrivna.

Men skavet försvann inte, och till slut ville Eva sälja allt de hade och börja om.

– Allt var för överdimensionerat för min smak. Jag ville hellre få kontroll och en nystart.

2012 såldes såväl lägenhet som hus – och då kom kallduschen. Lägenhetsförsäljningen resulterade i att de fick en större summa var, men:

– Det visade sig att han finansierat sitt luxuösa leverne med huslånet. Så när fastigheten var såld återstod inte mycket – en summa som oavkortat försvann till hans konto.

Eva som trodde att hon skulle få ut sina väl investerade pengar fick sitt livs chock. Och när hon konfronterade sin sambo svarade han argt att ”jag har inte blåst dig på några pengar, jag ska ju betala tillbaka det här. Du har ju en skuldsedel med min underskrift”. Men som Eva säger: Det går inte att lugga en flint.
När allt uppdagades försvann han också diskret ur Evas liv.

– Det kändes märkligt att han efter så många år tillsammans med mig inte visade vare sig ånger eller dåligt samvete. Men när jag funderade såg jag ju mönstret, hur han genom åren avverkat vänner och kollegor för att söka sig till nya bekantskaper att nära sig på.

Snart visade det sig också att Evas ex hade hamnat i en schism med markägaren, som resulterade i en gemensam skuld i miljonklassen.

– Då började det välla in brev från Kronofogden. Det var otäckt. Så overkligt. Jag har sedan tidigare lite myndighetspost-skräck, eller respekt för brev från exempelvis Skatteverket.

I början kändes situationen helt övermäktig och Eva blev som handlingsförlamad, vilket förvärrade situationen.
– Jag hade behövt att någon gick in och styrde upp och hjälpte mig med juridiska.

Steg för steg började Eva ändå ta tag i saker, där det viktigaste var att hon tog kontakt med ”fienden”, markägaren, och förklarade situationen ner i minsta detalj.

– Jag blev fri från min del av skulden, bland annat genom att en tomt jag och min son investerat i såldes på exekutiv auktion, resten av skulden skrevs av.

De senaste åren har hon försökt landa i att hon blivit så bedragen.

– Jag trodde aldrig att min sambo skulle lura mig så grovt. Tyvärr går man ju runt och är mer orolig för att bli bedragen på andra sätt, över otrohet eller att bli lämnad. En advokat sa till mig att den som kan göra dig mest skada är den som står dig allra närmast, den du litar mest på – rätt skrämmande tanke.

Hon säger att hon trots allt inte är bitter.

– Jag har mig själv att skylla för att jag förlitade mig på honom att hålla i de ekonomiska bitarna, för att jag fegade konfrontationen och aldrig tog saken i egna händer.

Men hon vill inte skriva under på att hon varit naiv.

– Nej, jag tror att de allra flesta människor är hederliga och ska bemötas som sådana. Jag vill inte bli sur och misstänksam mot allt och alla, så jag väljer att tro att mitt ex var undantaget.

Eva har träffat en ny kärlek, och säger att hon inte har problem att lita på en annan man igen – inte ens ekonomiskt.

– Vi litar på varandra och lever här och nu. Däremot vill jag inte ha delad ekonomi eller köpa hus eller lägenhet tillsammans med någon annan – det är ju vad som ställt till det för mig. Tänk, förr älskade jag att titta på husannonser, de drömmarna är nu helt borta.

Hon menar att alla får sin dos av elände i livet. Vissa får tampas med allvarliga sjukdomar, andra oväntade dödsfall – det här var hennes lott.

– När det var som jävligast lärde jag mig en sak: Att ta vara på de små tingen och glada stunderna, och att leva här och nu. Det gjorde jag inte förr.

Av: Linda Newnham Foto: Anna Kem, Privat

NUVARANDE Min sambo lurade mig – tryggheten byttes mot kuvert från kronofogden
NÄSTA Pumpaplåt med chorizo – så gott