BONUSFRÅGAN: ”Hans barn kommer i första hand…”

I varannat nummer av Tara svarar Moa Herngren och Clara Herngren på läsarnas frågor om allt som rör att leva i en bonusfamilj.

Hej! Jag har en vuxen bonusdotter (26 år) som inte beter sig vuxet, hon tycker att hennes pappa (min man), ska hjälpa henne med saker som jag tycker att hon borde klara av själv.

Till exempel tvätta hennes bil, handla och följa med som stöd vid läkarbesök om det är något som hon tycker känns läskigt.

Hon ger alltid sin pappa dåligt samvete eftersom han enligt henne förstörde hennes liv när han valde att skilja sig från hennes mamma. Så det blir liksom lite som att han ska göra alla dessa tjänster som kompensation.

Nu vill hon att han ska spenderar två av sina fyra semesterveckor i sommar på att renovera hennes lägenhet som han dessutom hjälpt henne att köpa genom att skjuta till en kontantinsats.

Jag får faktiskt panik!

Jag hade sett fram emot att spendera semestern med min man denna sommar men nu säger han att han måste hjälpa sin dotter med renoveringen för annars blir det väldigt synd om henne. Hon kommer inte att fixa det själv (renoveringen alltså) men han kan ju.

Jag blir så besviken på min man, för det är som att hans dotter alltid kommer i första hand. Det är ju på ett sätt rimligt eftersom hon är hans barn. Men som sagt, ett vuxet barn som beter sig väldigt omoget.

Vad tycker ni? Har jag ”rätt att klaga”? Eller ska jag bara hacka i mig det …? Till saken hör att jag och hans dotter har väldigt svårt för varandra och hon vänder sig alltid bara till min man, aldrig till mig.

Jag vet inte om det här kan handla om svartsjuka från min sida men det känns inte så.

Hälsningar,Kerstin

Prata utan att skuldbelägga honom

Moa svarar: Hej Kerstin och tack för ditt mejl! Även med vuxna barn kan man som bonusförälder så klart känna svartsjuka eller att man är bortvald och att ens partner prioriterar sitt barn.

Kanske är det på sätt och vis lättare att acceptera när det handlar om ett litet barn som är i behov av omsorg och hjälp, än när det gäller en vuxen som ju i praktiken faktiskt klarar sig själv.

Även om dottern är vuxen tror jag att de flesta föräldrar gärna vill stötta sina barn på olika sätt, det är ju inte bara en praktiskt hjälp utan också ett sätt att träffa sitt barn och upprätta en relation genom att kanske åka och handla tillsammans eller göra något annat praktiskt som de kan behöva stöd med.

Samtidigt förstår jag att det blir jobbigt för dig om du känner att du blir bortprioriterad. Som med allt annat gäller det nog att hitta en balans här, att stötta i vardagen med olika bestyr kan man ju uppfatta som rimligt, men att lägga halva sin semester på renovering utan att rådgöra med dig känns ju inte lika okej, tycker jag.

Som nästan alltid med mänskliga relationer gäller det att kommunicera. Jag tycker att du ska försöka prata med din man om detta utan att skuldbelägga honom eller hans dotter.

Försök att berätta hur du känner och att du förstår att han vill hjälpa och stötta sin dotter och att du står bakom detta, men att du vill hitta en balans där det finns utrymme för ert gemensamma liv som semestrar och helger.

Kanske behöver din man visa sin dotter lite mer tydligt att hon är vuxen nu och måste klara av vissa saker själv, men att han samtidigt finns där för henne om det behövs.

Om du själv bjuder in och visar att du är mån om deras relation tror jag det är lättare för din man att sätta gränser, än om han upplever att du motarbetar den och är enbart kritisk.

Steg ett är att börja prata om hur ni båda upplever situationen.

Lycka till!

NUVARANDE BONUSFRÅGAN: ”Hans barn kommer i första hand…”
NÄSTA Dags för digital detox – så skapar du en ny relation till din mobil