Moa Herngren är författare och har bland annat skrivit boken "Fältguide för bonusfamiljer". Clara Herngren är samtalsterapeut med inriktning mot bonusfamiljer. Båda är medskapare till "Bonusfamiljen" på SVT.

Fråga: Jag har svårt att gå vidare. Jag var en ganska omogen 24-åring när jag träffade mina barns pappa. Tre år senare blev jag mamma och i rask takt kom tre barn.

Jag älskade att vara mamma, men när yngsta sonen var 2,5 kom jag ur mammabubblan och hamnade i en livskris. Tyvärr lades den till största del på vår relation (mig och min partners).

I efterhand kan jag se att den handlade mycket mer om mig (vem jag är, hur jag vill leva?). Efter två år i terapi skilde vi oss under lugna former.

Jag hade då tyvärr blivit förälskad i en annan man. Men jag har aldrig riktigt kunnat gå vidare och leva som skild fullt ut. Jag har kvar en stor trygghet i barnens pappa. Jag är inte sexuellt attraherad av honom, men kan ändå inte släppa tanken på att det kanske kunde gå att leva med honom ändå.

Den nya kärleken har varit ett dramatiskt till och från förhållande i sju år. Till viss del på grund av mig, men också på grund av att han har sina problem, det har varit omöjligt att skapa en trygg relation med honom.

Han har generellt svårt för nära relationer, men honom är jag sexuellt attraherad av. Och jag är intresserad av bonusfamiljeliv.

Kanske låter dilemmat som att det måste bli den ena eller andra mannen. Så menar jag egentligen inte. Men kan ni hjälpa mig att belysa det här dilemmat? Har jag gjort rätt? Hur kan jag hantera alla tvivel? Går det att gå tillbaka? Hur viktigt är attraktion?

Vore kul att höra era tankar. Hjälp mig!

Moa svarar: Jag kan förstå ditt sätt att resonera och fundera. Det låter som att du reflekterar mycket kring detta. Självklart är det lättare att vara tillsammans med din exman eftersom ni båda har naturliga kärleksband till era gemensamma barn och det finns mycket vunnet av den relationen på så sätt.

Att ni dessutom tycker om varandra och trivs bra ihop gör ju det ännu lättare att förstå att du attraheras av tanken på att fortsätta vara tillsammans med honom.

Min erfarenhet säger dock att om man tvivlar och ifrågasätter och undrar konstant om man ska vara tillsammans kan det vara ett tecken på att något inte stämmer helt.

Måste man vara attraherad av sin partner? Det går inte att svara generell, men så länge man inte sårar någon eller någon känner sig utnyttjad, kan man nog göra som man själv vill.

Du beskriver att du är attraherad av din nya partner men att du känner att ni inte kan skapa en nära och långsiktig relation på grund av hur han är.

Jag tror du måste fundera över en rad saker och prioritera vad som är viktigast för dig och dina barn. Om du kan sitta still i båten och ha en förtröstan i att tiden och erfarenheten kommer att visa vilken väg du ska gå, vore det bra.