Moa och Clara lever själva i bonusfamiljer, har brottats med utmaningar och vill nu stötta andra som lever i nya familjekonstellationer. Viktigaste rådet: "Ge bonusfamiljen tid och dra ner på förväntningarna. Man brukar säga att det tar fem år för bonusfamiljen att sätta sig."

Fråga: Jag har hamnat i en omvänd mycket märklig bonussituation. Mina föräldrar skilde sig när jag var åtta år för att min mamma träffade en ny man. Min pappa blev helt knäckt och flyttade till en annan stad och det slutade med att jag och min syster bara träffade honom på vissa lov och långhelger.

Jag har alltid älskat min pappa och känt att han har gjort allt för mig och min syster. Men jag har också tyckt väldigt synd om honom. Han träffade aldrig någon annan kvinna efter min mamma lämnade honom och jag hoppades hela min barndom på att mina föräldrar skulle bli tillsammans igen.

Först hade jag lite svårt för min bonuspappa men har tyckt mer om honom med åren. Tyvärr separerade han från min mamma för några år sedan men han är fortfarande familj för mig och mina vuxna barn.

Så till den märkliga situationen: Mina föräldrar har blivit tillsammans igen på gamla dagar. Och jag vet inte om jag tycker om det. Min mamma är i grunden är en ganska egotrippad och oskön person och jag är rädd att min pappa ska bli bränd igen. Och jag vill hellre träffa min ex-bonuspappa och vara med honom för där känner jag mig avslappnad och mig själv. När jag träffar mamma och pappa blir det bara spänt.

Jag fyller snart 50 och vill verkligen bjuda min bonuspappa men oroar mig för hur det kommer att bli då. Jag har pratat med mamma som inte vill att jag bjuder honom eftersom hon menar att det skulle såra min pappa, men jag tror egentligen att hon är mest orolig för att det blir jobbigt för henne.
Vad ska jag göra?

Helena

Gör det som är rätt för dig!

Clara svarar: Hej Helena, jag tycker absolut att du ska bjuda din bonuspappa på ditt 50-årskalas och andra högtider om det är det du vill, och inte fundera för mycket över vad din mamma eller pappa tycker.

Det primära är inte deras känslor utan vad som är bäst för dig och dina barn. I synnerhet som du beskriver din mamma som en egotrippad person är det viktigt att sätta gränser och våga stå upp för dig själv. Och utifrån hur du beskriver din pappa tror och hoppas jag att han kommer att förstå dig.

Jag blir glad av att läsa ditt brev eftersom det är så hoppingivande att du och din bonuspappa lyckats bygga en så fin relation tillsammans, och att även dina barn har fått en bonusmorfar som står dem nära.

I denna spalt är det ju av naturliga anledningar mest problem som dyker upp. Och även om din situation inte är problemfri kan det vara inspirerande för andra att läsa om bonusfamiljsrelationer som också fungerar.

Jag tror att många kan känna igen sig i att bonusrelationerna fungerar bättre i vuxen ålder och att det blir bättre med tiden. Vissa människor passar helt enkelt bättre ihop med vuxna än med barn och vice versa. Och själva bonussituationen kan ju också vara utmanande.

Och det är fint och moget att nå den insikten. Det finns ju en risk annars att man i stället blir besviken och bitter över det som varit. Och därför kanske inte kan se att läget har förändrats.

Så heja dig!