Moa Herngren är författare och har bland annat skrivit boken "Fältguide för bonusfamiljer". Clara Herngren är samtalsterapeut med inriktning mot bonusfamiljer. Båda är medskapare till "Bonusfamiljen" på SVT. Tredje säsongen hade premiär den 18:e februari 2019.

Fråga: Jag är 27 och är tillsammans med en kille som är 15 år äldre. Han har en dotter sedan tidigare som är 16 och hon bor mestadels hos sin pappa.

Jag flyttade in där för snart ett år sedan och tycker det går väldigt bra. Men hans exfru beter sig egoistiskt och jag är irriterad på henne för det.

Innan jag flyttade in hos dem verkade hon inte ha några problem med att dottern bodde mer hos pappan. Till saken hör att hos pappan har hon eget rum och vi bor nära hennes skola. Hos hennes mamma finns flera bonus- och småsyskon, hon har inget eget rum och det är längre till skolan.

Så av flera skäl kan man förstå att hon vill bo mest hos sin pappa. De har en bra relation och jag och hon gillar varandra. Jag försöker inte vara någon styvmamma som har en massa åsikter om vad hon gör. Jag försöker bara vara mig själv och låter henne få vara det också.

Men sedan jag flyttade in vill mamman att dottern absolut ska bo varannan vecka. Eftersom dottern är så snäll och inte vill göra sin mamma ledsen, känner hon sig tvungen att gå med på det.

I sin tur känner jag mig som boven i dramat. Innan jag kom in i bilden var ju alla nöjda och glada, och nu blir alla förlorare på något sätt.

Det sista dottern vill är att vi vuxna blir osams, så jag funderar på att flytta tillbaka till min lägenhet (som jag nu hyr ut). Jag vill inte det men jag vet inte vad jag ska göra eftersom dottern annars måste bo på ett sätt som hon inte vill.

Kan ni snälla hjälpa mig att resonera kring detta.

Emilie 

Moa svarar: Det är inte ovanligt att tonåringar i den här åldern börjar känna sig slitna av varannan-vecka-livet och föredrar att bo mer, eller helt och hållet, hos den ena föräldern.

När man är 16 är man ju så pass gammal att man måste få välja mer själv. Har ni pratat med mamman om alternativen och hur hon tänker kring boendet? Det bästa är ju om man kan sätta sig ner och gå igenom alternativen.

Kanske handlar det inte bara om dig, utan om att mamman också inser att dottern inte har så många år kvar hemma och därför vill att hon ska bo mer hos henne?

Om det är det som stressar henne kanske det är bättre att försöka prata med henne om detta. Det är lätt att göra antaganden på distans men att sitta i var sin skyttegrav löser sällan problem, om man däremot pratar öga mot öga och försöker vara lösningsorienterad brukar det vara lättare att hitta en väg framåt.

Oavsett vad ni kommer fram till kan det vara skönt att tänka att det är under en begränsad tid.

Lycka till!