Marian Keyes har med sina romaner fått miljontals kvinnor världen över att skratta och känna hopp. Själv har hon fått smäll på smäll, varit långt ner i helvetesmörkret och kämpat mot alkoholism och depressioner. Men hela tiden orkat tillbaka.

mariankeyes_portratt_1906

Foto: CAMERA PRESS/Dean Chalkley/IBL

Marian Keyes
Ålder: 55 år
Familj: Gift med Tony sedan 1995
Bor: Hus i utkanten av Dublin.
Gör: Författare.
Aktuell: Besöker Sverige och Feelgoodaftonen på Rival i Stockholm 7 maj. Senaste romanen På egen hand har precis kommit i pocket.


mariankeyes_staende_1906

Foto: CAMERA PRESS/Dean Chalkley/IBL

Marian Keyes älskar svenska teveserier. Just nu är Bonusfamiljen favoriten. – Den är äkta, sann och otroligt rolig, säger hon.

När feelgoodförfattaren Marian Keyes vill koppla av slänger hon sig i soffan hemma i Dublin och tittar på svenska serier på irländsk teve, med engelsk textning.

Redan för tolv, tretton år sedan upptäckte hon Wallander och förälskade sig i både Krister Henriksson och det svenska språket. Favorit just nu är Bonusfamiljen.

– Serien visar upp hur komplicerat livet kan vara, säger hon. Den är äkta, sann och samtidigt otroligt rolig. Jag skrattar väldigt mycket. Det är enkelt att identifiera sig med karaktärerna, här på Irland finns också många nya familjebildningar. Att leva i en bonusfamilj kan vara jättesvårt, vilket de verkligen visar i serien.

Hon börjar räkna upp vilka skådespelare hon känner igen från andra svenska serier, som att Niklas Engdahl, som spelar Henrik, varit med i teveserien Rebecka Martinsson.

Det är något med det svenska språket som får Marian Keyes att känna sig lugn.

– I just love Sweden, säger hon och berättar om olika resor hon gjort privat hit. Om fjällvandringar i Norrland och skönheten i Stockholms skärgård. Hon drömmer också om att besöka Göteborgs skärgård som hon hört ska vara både bergigare och kargare. Precis som Irlands västkust.

Och trots att hon numera tackar nej till de flesta förfrågningar om resor och uppträdanden kommer hon till Sverige för att vara med på Feelgoodaftonen på Rival i Stockholm den 7 maj.

Kärlekshistorien mellan en av Sveriges mest säljande feelgoodförfattare och Sverige inleddes redan i mitten av nittiotalet när Marian Keyes debuterade som författare med romanen Vattenmelonen.

– Mina böcker sålde väldigt bra i Sverige som verkligen gillade mig från början, berättar hon. Så jag känner mig lite svensk …

paegenhand_mariankeyes

På egen hand, Marian Keyes senaste bok i Sverige och som precis släppts i pocket.

Marian skrattar mjukt. Hon har hela tiden nära till ett leende, men räds inte att gå rakt in i livets svärta och smärta. En stor anledning till hennes formidabla succé som författare är förmågan att alltid balansera allvaret med skratt. Hittills har hon sålt över 33 miljoner böcker globalt.

Redan i sin andra roman En oväntad semester dök hon rakt ner bland sina egna demoner och lät huvudpersonen vara en ung, häftig irländsk kvinna som använder för mycket droger och alkohol och hamnar på rehabiliteringshem. Precis som Marian Keyes själv, som slutade dricka helt 1993 efter att ha tappat kontrollen över alkoholen och varit på rehab.

– Jag förstod inte att jag var modig när jag skrev om kvinnors alkoholism och missbruk, säger hon fundersamt. Och eftersom jag var så naiv var det självklart att berätta om mina egna problem. Men det är inget jag ångrar en sekund. Omedvetet har jag nog bidragit till att ta bort en del av skammen och stigmatiseringen kring kvinnor och alkoholmissbruk. Varför ska människor hemlighålla och skämmas för att de dricker för mycket eller är deprimerade?

Bakom Marians mjuka, nästan flickaktiga röst finns en enorm styrka. Likt en vippdocka har hon rest sig gång på gång när livet delat ut hårda smällar. Missbruk, depressioner och ofrivillig barnlöshet. Hon och Tony försökte i många år men kunde aldrig få några barn tillsammans, en stor sorg som hon nu försonats med.

Att skriva om svåra saker med humor var aldrig ett medvetet val för henne.

– Det bara blev så. Jag tror det bottnar i den irländska mentaliteten, att det är lättare för oss att skratta åt eländet än att dras ner av det. Mina judiska vänner menar att de hanterar livet på samma sätt. Humorn blir en överlevnadsmekanism. Man omskapar tragedin till något underhållande och gör den därmed uthärdbar.

mariankeyes_rodhatt_1906

Foto: Copyright Rex Features Ltd 2012

Nej, hon gillar egentligen inte att klä upp sig, så vi får se om röda hatten är med i Sverige.

Hon värjer sig starkt mot att hennes och andra kvinnliga författares romaner kallas chic-lit och menar att det bara är ytterligare en manifestation av att vi lever i ett patriarkat. Att böcker av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor nedvärderas.

– Romaner av manliga författare kallas ju bara romaner, eller skönlitteratur. De böckerna förminskas aldrig av epitet.

Däremot har hon inget alls emot om hennes böcker beskrivs som feelgood. Tvärtom blir hon glad om hon anses vara en författare som ger människor hopp och glädje.

Att hon får läsarna att må bra. Långa perioder har hennes liv ändå varit en kamp mot depressioner, en svårighet hon också varit öppen kring. Åter igen poängterar hon att hon inte skäms. Hon har inte valt att hamna i djupa depressioner, ingen väljer att få en sådan sjukdom.

– Människor skäms inte över att de har blå ögon eller diabetes. Psykisk sjukdom är heller inget att skämmas över.

Hennes senaste djupa depression varade mellan 2009 och 2014. Ett helvetesmörker där hon 2012 lyckades skriva receptboken Saved by a cake om hur hon överlevde genom att varje dag baka något gott.

Hon berättar att livet under de svåra åren kändes som att gå i en väldigt stark motvind, där varje stapplande steg blev en kamp framåt och vinden hela tiden hotade att blåsa omkull henne.

– Det krävs enorm styrka att ta sig igenom en depression, säger hon. Jag var helt utmattad bara av att försöka överleva sekund för sekund. Hela tiden fanns alternativet att bara ge upp och göra slut på allt. För många blir det enklare att avsluta sitt liv och jag dömer inte människor som fattar det beslutet.

Ganska drastiskt uttrycker hon det som ”Att vara galen är inget för veklingar) (Being mad is not for sissies).

– De flesta förstår inte vad en djup depression innebär. De tror att man ligger i sängen hela dagarna och sorgset tittar ut genom fönstret. Men en depression kräver att du hela tiden kämpar mot dödslängtan, förtvivlan och smärtan som varje ögonblick hotar att ta över.

Livet efter den långa depressionen blev sig inte likt. Hon är inte samma person som innan hon blev sjuk, en förändring som inte nödvändigtvis är dåligt. Tidigare tog hon inte hand om sig själv, jobbade hårdare än hon egentligen orkade, samtidigt som hon reste mycket.

– Nu säger jag ofta nej, vilket har varit svårt att lära sig. Jag brukar fråga mig själv om jag vill säga ja för att glädja andra människor eller nej och därmed ta hand om mig själv.

Hon är tacksam över att hon kan arbeta och känna lycka, att hon lever ett bra liv i dag. Inte alls så glamouröst och häftigt som många verkar tro, i stället älskar hon sin vardag hemma i huset strax utanför Dublin där hon bor med Tony, hennes make sedan 24 år.

Hon umgås mycket med syskon och syskonbarn som bor i närheten och gamla vänner i Dublin. Tar långpromenader på helgerna, läser mycket och nätshoppar hellre än att ge sig ut i affärer.

– En av de bästa sakerna med mitt arbete är att jag inte behöver gå hemifrån. Jag avskyr att behöva klä på mig ordentligt och ge mig ut bland folk. Min kreativitet kommer och går, likt ebb och flod. Ibland är jag fylld av idéer och bubblar av skrivlust, ibland sitter jag bara och stirrar i flera timmar. Men klockan sex stänger jag av datorn oavsett om jag har lyckats skriva något eller inte. Sedan tillbringar Tony och jag kvällen framför teven och ser på svenska serier (skratt).

mariankeyes_tony_1906

Foto: Copyright Rex Features Ltd 2012

Med maken Tony, som numera är Marians assistent.

Tony arbetar sedan många år som hennes assistent, men de har ändå ett ganska fristående liv. Senaste romanen på svenska På egen hand handlar om just ett medelålders par där mannen plötsligt vill ta en paus från äktenskapet.

Ska du och Tony ta en paus i ert förhållande?

– Gud, det hoppas jag verkligen inte! Men jag skulle aldrig kunna hindra honom om han ville. Man mpste släppa den man älskar.

– När jag var yngre var jag väldigt naiv kring kärlek, trodde att man blev kär i varandra och sedan fortsatte samma starka känsla resten av livet. Men jag har fått lära mig att man alltid utvecklas som människa och har man tur så utvecklas båda åt samma håll.

Senaste vintern har varit darrig och tung för Marian Keyes. Hennes pappa dog i december och hon har varit livrädd för att depressionen på nytt ska sätta sina svarta klor i henne. Att pappans död skulle rycka undan marken under hennes fötter.

– Men det hände inte! Jag har känt en stark sorg och gråtit mycket, men det är normala känslor, inte någon djup depression. Livet går vidare.


Sju snabba kulturfrågor till Marian Keyes

Svensk författare som du gillar?
– Henning Mankell är en favorit sedan länge, jag älskar verkligen Wallander.

Vilken roman fick dig att vilja skriva feelgood?
– Nora Ephrons autobiografiska Heartburn som handlade om hennes skilsmässa. Hon har en så pigg och rolig ton, trots att hon skildrar en katastrof.

Någon bok som förändrade ditt liv?
– Som sexåring läste jag Enid Blytons Femböcker. Hon tog med mig till en annan värld och läsande blev mitt första beroende. Där föddes min kärlek till böcker.

Pappersböcker eller ljudböcker?
– Alltid pappersböcker, eftersom jag älskar själva läsandet.

Favoritpodd?
– West Cork, som finns på Amazon, en true crime podd om ett mord på Irland 1996.

Litterär person du skulle vilja vara? 
– Som barn läste jag en serie om Malory Towers som bodde på internatskola. Jag ville vara som hon, bo i England och gå på internat. Jag längtade efter tillhörighet och ordning.

Av: Kerstin Särneö Foto: Dean Chalkley/TT