I många år kämpade Sue Mongredien med att skriva barnböcker. Hon drömde mardrömmar om hur pengarna skulle räcka till de tre barnen. Men tack vare några magiska älvor (jodå!) fick hon chansen att satsa allt. Resultatet blev succé – feelgoodförfattaren Lucy Diamond vad född.

lucydiamond_portratt

Foto: Alicia Clarke

Lucy Diamond / Sue Mongredien (Lucy Diamond är hennes författarnamn).
Ålder: 49 år.
Familj: Gift med Martin. Barnen Hannah 18, Tom 17 och Holly 14 år.
Bor: Hus i Bath i sydvästra England.
Gör: Författare.
Aktuell: Senaste romanen på svenska ”En sommar i Devon”. Deltog i Feelgoodfestivalen i Mariefred 10 augusti.


När Sue Mongredien skulle ge ut sin första vuxenroman, efter att ha skrivit nästan hundra barnböcker, harklade sig hennes agent lite försynt och sade: ”Med tanke på att det är en hel del sex i nya boken kanske du ska välja en pseudonym. Det passar sig inte riktigt för en barnboksförfattare.”

Lucy Diamond lät som ett lagom fräckt och glamoröst namn. Dessutom börjar efternamnet på en bokstav tidigt i alfabetet, vilket gör att böckerna lättare syns i listor och på hyllor.

Nu växlar Sue mellan att skriva barnböcker, både under sitt eget namn och under flera andra pseudonymer, och feelgoodromaner med Lucy Diamond som författare. Men hon slet i många år innan det lossnade och hon kunde leva på sitt författande.

– Jag jobbade på BBC vid millennieskiftet och tjänade mer än min man när vår äldsta dotter föddes, berättar hon. Så vi gjorde något mycket ovanligt i England och delade på att vara
hemma och arbeta. Han jobbade tre dagar i veckan, jag var på mitt arbete två dagar.

Föräldraförsäkringen i England var dålig, ja näst intill obefintlig, och familjen hankade sig fram på motsvarande en heltidslön och hade inom några år tre små barn. Sue stal varje
ögonblick för att skriva men ifrågasatte samtidigt sig själv.

– Skrivandet var ett skott i mörkret och vi hade så ont om pengar. Mitt dåliga samvete sade till mig att jag borde ta ett extrajobb på kontor eller i en butik. Jag låg vaken på nätterna och oroade mig för hur vi skulle klara oss. Barnen behövde nya skor och räkningar droppade in. Då gav jag visserligen ut barnböcker under mitt eget namn Sue Mongredien, men det tjänade jag inte tillräckligt på

Men hennes man Martin stöttade hela vägen och uppmanade henne att fortsätta skriva. Så småningom blev hon anlitad som en av flera olika författare som tillsammans skriver barnboksserier om älvor, Rainbow Magic (på svenska ”Regnbågsön”), under pseudonymen Daisy Meadows. Sue står idag bakom ungefär 50 av titlarna i de serierna och är oändligt tacksam för stabiliteten som uppdraget gav henne.

– Tack vare den stadiga inkomsten kunde jag skriva min första vuxenroman Any Way You Want Me om en gift kvinna som verkar ha allt. Men som ändå längtar tillbaka till friheten
och festandet.

Totalt 17 vuxenromaner har det blivit sedan 2007, varav fyra finns på svenska och säljer stort.

Sverige är faktiskt ett av länderna där hon är populärast, vid sidan av England, Holland, Frankrike, Tyskland och Italien.

– Jag har aldrig varit i Sverige, men nu blir det äntligen av vilket jag ser mycket fram emot, säger hon. Jag har hört att festivalen ska vara på ett slott som ligger på en ö…?

Det handlar alltså om Feelgoodfestivalen i Mariefred tionde augusti, med författare som Lucy Diamond, Sheila O’Flanagan, Simona Ahrnstedt, Catharina Ingelman-Sundberg, Åsa Hellberg och många fler.

– Att få resa iväg några dagar för mig själv känns som en present, säger hon. Som unga reste jag och min man mycket, men nu med tre barn är vi mest hemma. Det är aldrig långtråkigt med tre tonåringar i huset, utan alltid drama någonstans. Så dagarna i Sverige får bli en bekräftelse på att jag fortfarande kan uppleva äventyr. Från tiden när jag reste runt i Australien och Asien som ung minns jag att svenskarna var väldigt trevliga och bra på att festa (skratt).

bokomslag_lucydiamond
Hemma i söta staden Bath i västra England är arbetsdagarna strikta. Tisdagar brukar både hon och maken Martin vara lediga tillsammans, övriga vardagar börjar hon med att promenera hunden och fundera igenom dagens skrivande. Sedan är det skrivtid fram till när barnen kommer hem från skolan på eftermiddagen.

– Då sitter vi alltid tillsammans i köket och pratar om dagen. De får berätta vad som hänt och vi skvallrar lite. Jag vill vara med mina barn så mycket jag kan. Till hösten börjar min äldsta
dotter på universitetet och om några år är alla tre utflugna, vilket känns väldigt konstigt. Givetvis vill jag att de ska ge sig ut i livet, plugga, resa och få uppleva äventyr. Men det gör
mig ändå lite ledsen att perioden då mina barn bor hemma för evigt är på väg att ta slut.

Är det svårast att vara småbarnsmamma eller tonårsmamma?
– När barnen var små hörde jag en kvinna prata i radion om hur mycket svårare det är att ha tonåringar. Jag minns att jag tänkte ”Vilket skitsnack!” Jag kunde inte ens föreställa mig hur
något kunde vara tuffare än att ha tre små barn, att aldrig få sova eller ha en minut för sig själv. Men att vara tonårsmamma är svårare på ett annat sätt. Det händer så mycket i tonåringars liv, hormoner som rusar runt, humör som svänger och kärleksbekymmer.

Hur känns det att fylla 50 nästa år?
– Jag försöker låta bli att tänka på det (skratt). Men inget förändras ju egentligen, det är bara en siffra. Martin och jag har sagt i 15 år att vi ska resa och göra en massa roliga saker när barnen flyttat. Nu har vi ju till och med råd att bo på lite bättre hotell och funderar på att åka Orientexpressen. Ha lyxiga äventyr tillsammans.

Många av romanerna Sue skriver under pseudonymen Lucy Diamond handlar om familjehemligheter, om saker som göms under ytan och så småningom kommer fram. Just syskon och familjer fascinerar henne mycket. Hon menar att ens roll i en syskonskara präglar oss och fortsätter att påverka vilka vi är resten av livet.

– Det är svårt att frigöra sig från den position man hade som barn i förhållande till sina syskon. Jag tycker om att undersöka och skriva om rivaliteter mellan syskon, om bitterhet och
hemligheter. Dynamiken i en ursprungsfamilj och vad som händer när relationer kärvar.

Vilka är dina familjehemligher?
– Haha… jag är inte särskilt bra på att behålla hemligheter och man kan se exakt vad jag tänker i mitt ansikte. Jag skulle aldrig kunna vara otrogen eller ens ljuga. Ibland kan den ärligheten skapa problem, när jag inte ens kan dölja om jag är irriterad på någon. På engelska brukar vi säga att man bär sitt hjärta på ärmen (”wear your heart on your sleeve”). Att alla kan
se hur du mår.

Sju snabba kulturfrågor:

Vad har du på nattduksbordet?
– Mina döttrar gav mig Ali Smiths nya Spring i morsdagspresent. Hon är en favorit, en helt
fantastisk, litterär författare från Skottland.

Vilken bok fick dig att vilja skriva feelgood?
– När min yngsta dotter var ett år läste jag en av Sophie Kinsellas romaner och den fick mig att må bra och glömma hur trött jag var. Då började jag fundera på hur hon gjort för att skriva en sån lätt och härlig bok.

En bok som förändrade ditt liv?
– När jag var elva gav min mamma mig Rebecca av Daphne du Maurier, den första vuxenbok jag läste. Jag blev så stolt över att mamma tyckte jag var stor nog och boken var Wow!

Böcker du läst för dina barn?
– Både barnen och jag älskade när jag läste högt ur romanerna om Mumintrollet.

Favoritförfattare?
Kate Atkinson och bäst är nog Life after life. (”Liv efter liv” på svenska.) Men hennes deckare är också väldigt bra.

TV-serier du gillar?
– Gärna drama och senast Killing Eve om en slags katt- och råttalek mellan två kvinnor, en mördare och en agent. (Finns på svenska HBO.)

Senast starka läsupplevelse?
Maggie O’Farrell är briljant och jag har precis läst hennes memoarer om hur hon gjort upp med döden I am, I am, I am. (”Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden” på svenska.)

Av: Kerstin Särneö