Är du beredd att donera dina organ? Berätta i så fall för din familj. Anna Jansson vet hur viktigt det är. I dag lever kanske fyra, fem personer tack vare hennes mans donation. – En hjältes död, säger Anna Jansson.

annajansson_portratt_0819
Anna Maria Jansson
Född: 1958 i Visby
Familj: Sambo med Erik. Tre barn , tre bonusbarn och tre barnbarn.
Gör: Författare, föreläsare och har skrivarskola, bland annat för Taras läsare. Sjuksköterska i grunden.
Bor: Lägenhet i Visby. ”Min man anser att vi bor i Örebro där vi har ett radhus.”
Intressen: Mat. ”Jag slarvar aldrig, det är en så stor del av vår hälsa.”
Hobby: ”Jag älskar second hand. Att fynda och fixa. Det är ju idiotiskt att köpa en soffgrupp för 18 000 kronor när de finns för 500.”
Oväntad talang: Har tonsatt dikter. ”Musik är en fysisk nödvändighet.”
Aktuell: Med nya Maria Wern-boken. Mitt hjärta är ditt (Norstedts) där handlingen cirklar kring organdonationer.


annajansson_vidtrappa_0819

Är det inte Anna Jansson som ilar fram där borta på gatan? Jo då, men jag har ingen chans att hinna ifatt, trots att även jag är snabbgångare. I entrén till bokförlaget hämtar jag andan, och Anna skrattar.

– Jag är född med överskottsenergi.

Jag blir inte förvånad. Hon påminner aningen om en pigg ekorre och är sannolikt lika flitig. Listan över hennes böcker är lång, det har blivit mellan en och fem nya varje år.

De flesta om polisen Maria Wern, som också filmats med Eva Röse. Anna skriver även barnböcker där Maria Werns son Emil är barndetektiv.

De senaste åren har hon dessutom skrivit fyra böcker om frisören och relationsängeln Angelika på Salong d”Amour.

Plus ljudböcker och facklitteratur om etiska dilemman i vården. Glömde jag nämna föredrag, skrivarkurser, kåserisamling och böcker för vuxna med lässvårigheter?

Ordet överskottsenergi verkar inte överdrivet.

Anna är sjuksköterska i botten och har alltid varit intresserad av frågor kring ont och gott.

Som sexåring norpade hon pengar från pappas myntsamling för att köpa godis i kiosken.

Proppmätt och ångerfull blev hon kallad till pappasamtal om hur människor ska vara mot varandra. Och vårdetik och kriminalromaner är i grunden samma sak, menar hon.

– Vad är rätt och vad är fel? Det är frågor som aldrig slutar intressera mig.

annajansson_mitthjartaarditt
I nya boken Mitt hjärta är ditt kretsar historien kring organdonationer. Får vetskapen utnyttja människor och djur om det i längden gagnar flertalet? Var går de etiska och moraliska gränserna för forskning?

Går det att förstå människor som av desperation köper organ? Boken väcker frågor men ger inga entydiga svar, snarare mycket att fundera över.

Låt oss backa lite, till hur allt började. Med Anna som blev en sjuksköterska som svimmade av allt blod och ändå började skriva om våld och mord.

– Jag växte upp med berättelser. Vi hade inte teve, men pappa berättade många historier, han hade en fantastisk fantasi. På Gotland, där berättades det många anekdoter. Mamma läste med oss barn varje kväll. Ibland satt vi vid brasan och gammelmormor berättade om livet förr i tiden, om slitet med dagsverken och kampen för att försörja fem föräldralösa barnbarn. Själv älskar jag att hitta på historier. Jag blir rent lycklig av det. 1997 fick jag min första dator och kom på hur kul det är att skriva.

Hemma i sin pyttelilla skrivarskrubb ritar hon en tankekarta och kör igång. Detaljerade synopsis är inget för en spontan och energisk person som Anna.

– Om jag skulle skriva ett så hade jag i alla fall inte följt det.

I sju år jobbade hon dubbelt, på lungkliniken och som författare. Hemma fanns man och tre barn. Och 2007 hände det fruktansvärda.

– Min man Sören led av sömnapné, vilket sannolikt utlöste ett förmaksflimmer. Komplikationer inträffade och Sören måste opereras. Jag var informerad om riskerna före operationen, och det värsta hände. Sören fick en stor propp i hjärnan. Det fanns ingen möjlighet att han skulle överleva, men jag ville ändå se röntgenbilderna. Läkaren var förstås förtvivlad, men det var inte alls hans fel, vilket jag verkligen försökte framföra.

När Anna tagit in att hoppet var ute var hennes önskan bara att dottern skulle hinna hem från USA för att kunna ta farväl av en fortfarande levande pappa. Så blev det, och Sören somnade in, bara 56 år gammal. Hans organ fick rädda livet på andra svårt sjuka människor.

– Det var ett lätt beslut. Vi hade pratat om det redan tidigare när vi träffade en bokhandlare som donerat sin egna njure till en familjemedlem. Det gjorde ett så starkt intryck. Sören var en ingenjörshjärna, en uppfinnare. För honom var det inget konstigt att organ kan göra nytta i en annan kropp. I dag kanske fyra, fem personer lever tack vare honom. Jag sade till barnen att det var en hjältes död.

För Annas del har även arbetet präglat hennes syn på organdonationer.

– Jag jobbade på lungkliniken, och där hade vi ibland patienter vars liv räddats tack vare andras lungor. Det var mirakel. Då grät vi allihop.

Anna menar att det är en stor omtanke att prata i familjen om organdonationer – innan något eventuellt händer. Då är besluten fattade och behöver inte förvärra en redan svår situation.

– Det är viktigt och väldigt schysst att ha funderat klart tillsammans. Att slippa ta ställning till frågan den dag den kanske kommer. Själv har jag anmält mig både för organdonation och medicinsk forskning det finns noggranna etiska regler för det. Och jag har pratat med mina närmaste om hur jag vill ha det.

– Jag tycker det är en fin tanke att någon annan får chansen att leva när jag själv inte längre har nytta av min kropp. För den som vill finns även möjlighet att bestämma specifikt vilka organ som ska doneras, eller inte doneras.

Sorg tar stor plats ändå, även utan att försvåras av gissningar kring hur en nära anhörig vill göra med organdonation. Anna sprang sig ur sorgen. Styrketränade, men tog inte lugnande tabletter.

– Det är många som har idéer om hur man ska sörja. Underbara människor skrev långa brev som jag inte orkade svara på. Bäst för mig var de korta små sms:en som inte krävde svar. Att prata hela tiden kan bli som att riva bort en sårskorpa, om och om igen.

Att läka kräver tid och ro. Allt det praktiska blir lätt övermäktigt.

– Det väller in papper. Formalia som ska göras genast. Försäkringar, räkningar, konton som blir frysta … Vi körde 74 lass till tippen, grannarna hjälpte mig. Jag fick bygga en vind för att kunna lagra saker vi inte ville slänga.

Trots chock och sorg träffade Anna ganska snart en ny man. Psykologen Erik damp ner i hennes liv samma år.

– Jag visste inte att jag behövde en psykolog innan jag träffade Erik, säger hon och skrattar. Nu hjälper han mig med en massa sakkunskap i böckerna. Han är sju år yngre men har uppnått viss mognad så det funkar bra.

Skrivardrömmen tror Anna handlar om att förstå sig själv, att göra sig tydligare. Nya boken är redan klar men superhemlig. Nu ska den ut på ”remissrunda” och läsas av fyra poliser, psykolog, man, barn och flera andra. Och nästa och nästnästa lär inte dröja länge, energiknippet Anna behöver sällan hämta andan.

– Lugna ner mig, varför då? Jag gör ju precis det jag vill.

Av: Åsa Holmström