Nej, yoga är inget för Rachel Molin, men explosivitet gör att hon känner sig fri.

Rachel Molin
Ålder: 45
Familj: Son på 9 och dotter på 6
Bor: Stockholm
Gör: Skådespelare, författare och imitatör
Aktuell med: Skriver på sin debutroman


Sveriges vassaste imitatör författar ofta sina egna manus. När vi träffas jobbar hon också på sin debutroman. Så förutom vardagen, med alla dessa bestyr, handlar Rachel Mohlins liv mycket om skrivande.

– Skrivandet är både en härlig och kvalfylld resa där jag känner mig fruktansvärt ensam, jag ska själv navigera mig framåt bland alla osorterade tankar. Andra gånger ska jag skriva med målet att få folk att skratta, vilket är ångestskapande i sig, skrattar Rachel.

Ja, att få tillgång till fantasin och kreativiteten och lyckas skapa något nytt mitt i vardagsröran kräver sin kvinna. Därför har hon ritualer.

– Det är en slags genväg in i rätt mentala stämningsläge.

Rachel växte upp i en frikyrklig miljö i Småland. Det behöver vi inte orda så mycket om här, för så snart hon fick bestämma själv lämnade hon församlingen.

Men förutom att hennes bakgrund lett till ett stort intresse för människor i grupp (vad vi är villiga att offra och gå med på i vår längtan efter närhet och tillhörighet), så har hon tagit med sig vanan att ha återkommande ritualer.

För att få perspektiv på livet eller komma i kontakt med det som är verkligt viktigt i tillvaron, behöver man ibland stiga åt sidan och gå under utanpåverket.

Hur man lättast lyckas med det skiljer sig såklart från person till person, men man kan använda sig av ritualer som en slags shortcut in i sig själv.

– Jag hittade boxningen när jag var i Mellbourne för drygt tio år sedan. Jag gillar att träna och gick till ett gym där jag tänkte köra spinning, men såg en kvinna linda in sina handleder för att boxas. Jag började prata med henne, och hon berättade att hon jobbade i finansdistriktet och boxades morgon, lunch och kväll för att stå ut. Jag tänkte att jag behöver också lära mig att stå ut, så jag testade och fastnade direkt. Sedan dess har boxningen varit mitt sätt att hitta avspänning.

Visst håller hon även på med andra små saker, som att skapa ordning vid skrivplatsen (på skrivbordet kan hon till pennor, på ett kafé vill hon gärna att saltströaren ska stå i rätt vinkel) och beta av mejl innan hon sätter sig ner och skriver. Men boxningen har visat sig vara det mest effektiva sättet.

– Att boxas är ett sätt att skapa ordning inuti. Dels dumpar jag en del själsligt trassel, jag kanske svettas ut det, dels får jag lättare perspektiv och kan sortera vad som är vad.

– Många pratar ju om yogans helande effekt, och jag har provat alla möjliga varianter, men har svårt för de långsamma rörelserna och upplever att jag snarare kontrollerar andningen än tvärtom hittar den. Jag känner mig begränsad. Boxning däremot är en friare träningsform. Explosiviteten passar mig. När jag boxas spränger jag gränser och känner mig fri.

– Och om ångesten skruvas åt inför en deadline är det ett fantastiskt sätt att tryckutjämna.

Många säger att det är skönt att boxas för att bli av med ilska och frustration. Hur är det för dig?
– För mig handlar det snarare om att få tillgång till det som ligger innerst; sorgen och ledsamheten. När jag boxas är det som att det ryker några lager på vägen. Efteråt känner jag mig mjuk, avspänd, öppen och tillgänglig.

Precis som skrivandet tycker Rachel också att boxningen får henne att testa gränserna och utvidga sig själv. Hon gör det genom att gå all in och pressa sig fysiskt, men effekten blir att hon kommer lite längre mentalt.

– Jag vet ju att det är så, så när jag känner mig lite suddig och vag längtar jag efter att få boxas. Det ger mig en stark känsla av att finnas till. Det är som om mina konturer blir tydligare för mig själv, och det är trots en vidrig ansträngning ALLTID värt det.

Rachel tipsar – så hittar du din träningsform

Hitta din känsla. Fundera på när du är i flow. Vad älskar din kropp att göra? Långsamma rörelser eller att ta i? Gör det du känner dig stark och glad av.

Av: Linda Newnham Foto: Peter Jönsson Hår & makeup: Mia Högfeldt