Visionen är att allt ska vara precis som vanligt. Med andra ord: livet får gärna fortsätta lite lugnt och fint, men med färre prylar och flera nej! Pernilla Wahlgren bjuder på sina tankar inför 20-talets första år.

Wahlgrens värld

Foto: Karin Törnblom

Foto: TT

Pernilla Wahlgren
Ålder: 52.
Familj: Vuxna barnen Oliver, Bianca, Benjamin, och Theo, 12.
Bor: Lidingö.
Gör: Skådespelare, sångerska och egenföretagare.
Aktuell med: Showen Pernilla Wahlgren har hybris och programmet Wahlgrens värld på Kanal 5.


Allra helst skulle Pernilla vilja att 2020 blev en upprepning av året som varit; där jobben trillat in, barnen har varit ”tjafs-fria” (nå ja, ingen är perfekt, men …) och alla har fått vara friska.

Ja, hon ger sin nuvarande tillvaro epitet som lugn, lycklig, lugn och harmonisk. Och nej, det handlar inte om att hon vill lägga ett rosaskimrande filter över sitt liv, utan om att hon har att jämföra med.

– I många år var mitt liv ganska mycket en kamp. Jag har kämpat för att få ihop vardagen som ensamstående mamma med frilansjobb utan fasta tider, jag har jobbat hårt för att försörja familjen, dealat med hormonfyllda tonåringar, varit i relationer jag mått dåligt i, och haft det ganska rörigt med ex. Men nu ligger allt det där bakom mig, och resultatet är att jag verkligen förstår att uppskatta när mitt liv är bra – och då tänker jag inte hitta småsaker att klaga på bara för att. Nej, då är jag glad, skrattar hon.

Så ja, nästa år får på många sätt gärna bli en upprepning. Men visst finns det saker även Pernilla drömmer om.

Pernilla_W_fotoRobertEldrim

Foto: Robert Eldrim

Pernilla siktar högt med nya showen. Foto: Robert Eldrim.

PernillaW_Tomteverkstaden_fotoUlrikaMalm

… och tar med oss till en magisk värld. Foto: Ulrika Malm/SVT

Stressen:

– Jag ska använda ordet nej oftare

”Det är så lätt att tacka ja till en massa saker, med påföljd att stressen sprutar ut i kroppen och jag springer runt som en skållad råtta, vänder ut och in på mig själv för att göra folk tillfreds, men känner mig ändå otillräcklig överallt.

Men för ett tag sedan fick jag en ny manager, vilket gav mig en nytändning i karriären. Han har också varit på mig om att inte bara tacka ja till saker, utan att våga säga nej ibland.

Dels för att skapa utrymme för saker jag drömmer om att göra, dels för att jag annars aldrig hinner vara ledig. Jag har ju köpt mig ett drömboende i Spanien, men vad är det för mening med att ha det om jag bara jobbar och aldrig kan vara där? Därför ska jag bli bättre på att säga nej.”

Pengarna:

– Jag vill spara till pensionen

”Genom livet har jag varit en riktig Slösa, ja, periodvis faktiskt en shopaholic. Jag tänkte på det när jag nyligen var i Las Vegas för att planera min show – hur jag tidigare alltid sprang runt i affärer. Man hinner uppleva så mycket mer när man inte gör det. Då shoppade jag för att dämpa ångesten, och visst hjälpte det för stunden, men i förlängningen får man mer ångest av materiellt överflöd. Nej, det är inte saker som gör en lycklig.

Sedan är det klart att man ska unna sig ibland – och det gör jag, även om Bianca ofta säger att ’mamma, du unnar dig aldrig något.’ Men varför ska jag köpa en till dyr handväska, när jag precis har lyckats göra mig av med så många? Nej, jag drömmer snarare om att om några år kunna jobba mindre och ha mer tid att njuta av livet. Därför försöker jag amortera så mycket jag bara kan på mitt boende här och i Spanien. Det ger mig ett inre lugn och en trygghet för framtiden. Jag vill inte behöva oroa mig om jag en dag har lägre inkomster.”

Hälsan:

– Extrakilona dansas bort

”Är det något jag kan noja över så är det risken att bli sjuk. Var tredje svensk får ju cancer någon gång i livet. Jag är tacksam varje dag som jag och mina barn får vara friska. Och jag försöker bidra till forskning och dem som har det svårt via organisationer som Cancerfonden, Läkare utan gränser och Stadsmissionen.

Jag vet att det är viktigt för hälsan att röra på sig, däremot struntar jag i trivselkilona nu för tiden. Som ung var jag alltid smal, så jag tyckte det var jobbigt när extrakilona dök upp för några år sedan. Men nu tänker jag att jag mår bättre av att inte fundera över fluffet runt magen, det finns viktigare saker att lägga sin energi på. Dessutom kommer jag att dansa bort dem när jag väl kör showen.”

Hemmet:

– Min bastu ska invigas

”Hjälp, mitt hem är överbelamrat. Jag har varit duktig på att skaffa saker, men dålig på att rensa ur. Jag tänker alltid att ’de där byxorna kommer jag nog i snart’ eller ’den där klänningen är ju fin ändå.’

Målet för 2020 är att ta kommando över mitt hem. Jag ska ta tillbaka platsen och makten från grejerna! Ångesthögar som ligger här ska bort. Det är för all del inte bara mina saker, just idag ska jag skicka iväg åtta påsar till Sellpy fyllda med Benjamins och Biancas kläder – för ungarna lämnar ju allt när de drar. Men ambitionen är att rensa ur alla rum, och inte fylla dem igen. Och jag vill inviga min bastu – jag har inte bastat där en enda gång eftersom den är proppfull med kläder.”

Barnen:

– Jag ska locka hem barnen med ett städat kök

”Bland det bästa jag vet är att ha glada och bullriga middagar med mina barn. Men de stora säger ibland att ’vi orkar inte åka hem till dig för det är så rörigt.’ Därför rustar jag just nu köket. Det blir fler skåp att ställa saker i, så att allt inte behöver stå framme på bänkarna. Ja, mitt nya fräscha kök är ett sätt att locka hem barnen. Ja, 2020 blir året då barnen står här hemma i köket, spelar musik och hjälps åt att laga goda middagar. Ju fler, desto bättre!”

Vänner:

– Jag vill tacka med mysiga middagar

”När livet nu har lugnat ner sig, ser jag hur stor betydelse mina vänner haft. Visst har jag gått till psykologer i omgångar, men jag är inte så djup som person och måste inte analysera allt i månader. Jag är mer av en doer och överlevare, och jag har insett att mina vänner är de som har hjälpt mig mest – med sin praktiska hjälp, sina stärkande kramar och goda råd. Därför vill jag finnas där för dem också. Jag är en hemmakatt, de flesta premiärinbjudningar åker rakt ner i soptunnan, men jag älskar att ha tjejmiddagar här.”

Kärleken:

– Jag hävdar min rätt att vara singel

”Min dotter är på mig ibland (= en underdrift) om att jag borde träffa någon. Men en relation är inget jag vare sig letar eller längtar efter. Jag har det ju så oförskämt bra själv. Om kärleken slår till så är jag inte rädd för den, men helt ärligt har jag varken tid eller lust för en man just nu.

Tidigare drömde jag om en familj, och i min bild av den ingick en man/pappa. Men nu tänker jag att varför? Vi är ju en familj ändå, den bästa jag kan tänka mig. Att träffa någon i min ålder är dessutom lite krångligt. Hur ska jag kunna börja smygdejta någon när mitt liv visas upp i en realityshow? Och han kanske har barn också som också ska in i paketet. Nej, det känns alldeles för meckigt.

Jag odlar självkärlek istället och sprider till familj och vänner. Varför kan inte en kvinna i min ålder få vara singel, glad och tacksam!?”

Karriären:

– Jag tänker ha hybris

”Det tog många år av funderingar och tvekan innan jag vågade sätta upp min egen show. För visst har den drömmen funnits med mig länge. Men dels ska tiden finnas, dels ska man ha modet att ta den ekonomiska risken – för tänk om ingen köper biljetter. Men showen ‘Kort, glad och tacksam’ blev ett enda långt glädjetåg, så nu kör jag vidare.

I januari är det premiär på min nya show ’Pernilla Wahlgren har hybris.’ Med glimten i ögat vill jag prata om det här med att vi svenskar är så nedtonade. Om jag säger att jag är glad eller stolt över något jag har lyckats med eller mina duktiga, fina barn, får jag ofta höra att jag skryter.

Men varför ska vi hålla på och ta ner varandra på det sättet? Eller oss själva? Det är säkert en åldersfråga, men jag är färdig med det. (Erkänn – det är du också!). Nej, det är dags att sträcka på sig och vara stolt över sig själv, sina framgångar och fantastiska barn. Ja, fram för mer hybris.”

Wahglrens v??rldPernilla Wahlgren och Bianca Ingrosso

Foto: Kanal 5 och Dplay

Pernilla och Bianca har fullt upp med allt från flytt till show i Wahlgrens värld. Foto: Kanal 5 & DPlay.

Av: Linda Newnhamn