Otrohet. Enbart ordet gör ont. För oavsett om du själv sviker – eller blir sviken – är det svåra känslor att hantera.

För de allra flesta av oss är trohet en förutsättning för ett lyckligt parförhållande. Ändå gör vi det. Vänstrar. Och det är långt ifrån ovanligt.

I större undersökningar i olika europeiska länder och i USA, uppger mellan 20 och 45 procent att de varit otrogna minst en gång. Kvinnor lika ofta som män, äldre i högre grad än yngre.

Synen på vad som är otrohet och vad det innebär för en relation, skiljer sig från person till person. Men få ämnen är så laddade. Och oavsett vilken sida man befinner sig på i en upptäckt otrohetssituation, är känslorna starka och svåra att förhålla sig till.

Parallellt finns en annan, mer tillåtande syn på tvåsamhet; det finns alternativ till att det är döden som ska skilja oss åt. En del par väljer att leva i öppna relationer, ofta med väldefinierade regler eller ser otrohet som ett tecken på ett behov att jobba mer på den egna relationen och stärka den.

Trycket på oss som par är stort. Vid vår sida vill vi ha bästa vännen, samtalspartnern och tryggheten. Dessutom spänning och bra sex. Och allt detta ska funka under kanske 60 år. Lär vi oss inte att acceptera varandras olikheter och brister, leder det inte sällan till separation – eller otrohet.

För många är otrohet det definitiva slutet. För andra är toleransen högre. Några vill veta allt om det händer, andra ingenting.

Vi har pratat med en kvinna och en man som varit otrogna, av olika anledningar och med olika tankar om varför.

Eva, 49 – ”Jag känner ingen skuld”

Det sista hon ville var att såra maken – och hon lyckades att hålla honom utanför.

Eva ser på mig med stadig blick och konstaterar:
– Det märkliga med hela denna historia är att jag inte kände – eller känner – någon skuld. Ändå, att såra eller göra min man eller mina pojkar illa, var det sista jag ville.

Eva var lite drygt 40 och hade varit gift i 15 år när hon träffade en man genom jobbet. De inledde en kärleksrelation som varade i över tre år.

Varken Eva eller mannen, vi kan kalla honom Thomas, hade någon önskan att lämna sina respektive. Det klargjorde de för varandra tidigt. Men de hade inte heller styrkan eller ens viljan att avstå från att träffas.

– Jag är fullt medveten om att det kan låta provocerande och kanske egotrippat, men jag var så förälskad, så attraherad att vår relation tycktes oundviklig. Det var som om vi levde i två parallella världar. Vi älskade våra respektive och våra barn. Och vi älskade varandra. Fast på olika vis.

Eva och Thomas var samtidigt eniga om att deras relation aldrig fick ta över. Familjen kom först.

– Det som gjorde vår relation förhållandevis okomplicerad var att vi var överens – och att ingen av oss är vidare svartsjuk. Inte heller var någon av oss missnöjda med våra familjeliv. Jag hade visserligen aldrig upplevt en sådan passion som med Thomas och klarade liksom inte av att låta den passera. Men jag lät aldrig vår relation ske på bekostnad av tiden med familjen. Jag och Thomas sågs på luncher och när vi lyckades synka våra jobbresor.

Eva och Thomas ljög aldrig om var de befann sig när de reste med jobbet, de bara undanhöll att berätta i vems hotellrum de sov. De sågs även hemmavid.

– Vi bodde i två ganska närliggande städer och kunde äta lunch tillsammans regelbundet. Bara att få sitta och titta på varandra räckte långt. Jag minns att jag knappt fick ner någon mat under de där luncherna.

Misstänkte aldrig din man något, din förälskelse kan ju inte ha passerat omärkt?
– Jag var ofta orolig för att det skulle märkas att jag var kär, men jag hade nyss fått nya arbetsuppgifter på jobbet och min man visste att jag gladde mig mycket över dem. Jag överförde nog mitt förälskade sinnelag när jag beskrev hur kul jag hade det på jobbet. Sedan är min man väldigt trygg i sig, men kanske inte en känslomänniska, hade han misstankar tror jag att han rationaliserade bort dem.

Vet du varför du var otrogen?
– Det var verkligen ingenting jag hade planerat. Jag blev bara så vansinnigt attraherad och det kändes konstigt nog inte rätt att förtränga de här känslorna. Det spelar säkert in att jag som person är ganska spänningssökande. Jag har alltid sökt spänning och utmaningar men då mest i mitt jobb eller på fritiden, men utöver någon oskyldig flirt hade jag aldrig varit otrogen tidigare. Rent fysiskt hade våra äktenskap blivit lite svalare, som ofta efter många år tillsammans. Det kanske spelade in … Men jag hade ju inte väntat mig att bli nyförälskad igen; det kom lite som en chock för oss båda.

Eva och Thomas bejakade sin förälskelse men oroade sig för att såra sina familjer. De gick in för att vara så diskreta som möjligt. ”Det man inte vet har man inte ont av”, blev något av ett mantra.

Efter några år svalnade nyförälskelsen rent fysiskt och Eva och Thomas förstod att det var dags för dem att gå in i något mer varaktigt, lugnare, eller att skiljas åt. De bröt upp.

– Vi är fortfarande vänner och kan än i dag prata om våra tidigare romantiska, skrattfyllda möten på ett väldigt trevligt, varmt vis. Utan ånger.

– Men visst, det var väldigt sorgligt att lämna Thomas, men samtidigt var det ett slut på en ganska orolig och himlastormande tid, och det kändes tryggt att landa hos min man igen – om än lite rastlöst …

Hur hade du reagerat om det var din man som var otrogen?
– Jag hade föredragit att inte veta och jag är inte typen som oroar mig över saker innan de hänt. Ibland önskar jag att min man och jag hade pratat om detta i början av vårt förhållande, ingen av oss hade så klart önskat otrohet, men kanske accepterat och inte viljat veta.


Peter, 52 – ”Jag behöver den här bekräftelsen”

Peter ljuger, njuter av passionen men är samtidigt rädd. Tills han en dag blir avslöjad.

Han vet inte vad som är värst. Att han ljuger för sin fru eller att han ljuger för sig själv.

– För min fru ljuger jag om vad jag gör och vem jag träffar. Mig själv intalar jag att jag gör rätt. Att jag verkligen behöver den här bekräftelsen. När jag tar mig tid att analysera mitt liv en stund, inser jag att jag kanske lurar både mig själv och min familj. Jag är för rädd för ensamheten, för att lämna, och rädd att min fru inte ska klara sig utan mig. Eller så hoppas jag att hon inte ska klara sig utan mig …

Peter ser tillbaka på de drygt 20 år han var gift med Carina. Han har varit otrogen flera gånger. Från hans sida gick relationen med Carina ganska snabbt över till en syskonlik kärlek.

Peter känner stort ansvar och ömhet för sin fru men de har haft få gemensamma intressen och kommunikationen har blivit allt sämre med åren.

– Jag antar att jag inte känner mig bekräftad. Men det gör nog å andra sidan inte hon heller. Rent generellt pratar vi inte särskilt mycket. Det är känsligt, jag vet ju inte riktigt om jag älskar henne längre.

– Första gången jag var otrogen var det en kick. Jag kände mig levande. Vi sågs bara några gånger, men det gjorde inget. Jag och Carina hade det bättre ett tag därefter. Jag hittade liksom mer energi och det märktes hemma också. Men jag tror inte hon misstänkte något.

Peter hade ett par tillfälliga möten med kvinnor efter det. När han till sist fick känslor för en av dem, blev den alltmer intensiva mobilkontakten avgörande. Carina fick syn på ett avslöjande sms. Hon ställde ett ultimatum och Peter lovade att bryta. Det gjorde han, men frustrationen växte från båda håll.

– Hon kände sig såklart sviken och sårad. Vi separerade. Det höll aldrig med den andra. Men även om det hade hållit, vet jag inte om det var henne jag ville leva med. Efter ett halvår var jag hemma hos Carina och min dotter igen. Jag hade saknat dem. Särskilt min dotter. Hon och jag hade en riktig kris när saker och ting kom fram, och vi har pratat en del.

– Min dotter är fortfarande besviken men jag tror vi kommer att hitta tillbaka till varandra. Carina och jag har däremot fortfarande ingen vidare bra kommunikation. Vi når inte varandra. Samtidigt vet jag inte vad jag vill ha i stället. Otrohet för mig är väl ett sätt att fly från tristess och bli sedd på något vis. Kanske är det kärlek jag ska leta efter i stället. Men hur lätt är det?


Familjerådgivaren: ”Båda parterna behöver stöd”

foto5Karin
Att hitta tillbaka efter otrohet kräver tålamod, men det kan gå. Karin Wulff Ingves, familjerådgivare i Malmö, har träffat många par som krisar efter det stora sveket.

Varför är vi otrogna?
– Här finns inga enkla eller raka svar. Otrohet förekommer även i bra relationer om än inte lika ofta. Inte sällan är det någon eller några delar i relationer som över en längre tid saknats. Paret vänder sig allt mindre till varandra och ett känslomässigt och fysiskt avstånd uppstår.

Går det att lappa ihop ett förhållande efter en eller flera fall av otrohet?
– Det gör det absolut. Ett upplevt svek går dock inte obemärkt förbi. Min erfarenhet är att det antingen leder till separation eller så arbetar paret hårt och skapar tillsammans en bättre relation än de hade före otroheten. Förutsättningarna beror framförallt på hur väl relationen fungerat tidigare och hur den som varit otrogen visar att den tar ansvar för den skada sveket orsakat. Den svikna partnern behöver kunna ge sin partner möjlighet till det. Resan brukar vara turbulent under en lång tid så det krävs mycket tålamod med både sig själv och sin partner.

– En aspekt som ofta glöms bort är att den som varit otrogen i regel också mår dåligt. Känslor av skuld och skam kan bli plågsamma. Det kan även innebära en sorg att avsluta en parallell relation som varit av stor betydelse. Här rekommenderar jag att man söker stöd hos någon annan än sin partner, som omöjligt kan ge tröst till den som tillfogat skada.

Vad är otrohet och hur ser vi på otrohet?
– Otrohet handlar om att någon gått utanför den gräns som definierar relationen. Definitionen kan vara mer eller mindre tydlig och uttalad. I så kallade öppna relationer är man ofta mer noggrann med att definiera gränserna för vad som är okej eller inte. I monogama relationer finns det en tendens att vi tar för givet att vi är överens om var gränserna går.

– Ibland träffar jag par där en långvarig otrohetsaffär pågått vid sidan av i många år men där man ändå lyckas jobba sig tillbaka. Andra gånger räcker det med ett flirtigt sms för att världen ska gå i tusen bitar.

Hur ser du på Eva och Peters berättelser?
– De är tydliga exempel på hur olika skäl och konsekvenser av otrohet kan se ut. De visar också att avsikten sällan är att såra sin partner men att otroheten dessvärre ofta gör stor skada. När en upptäckt otrohet ska repareras är uppriktighet och öppna kort oftast en av flera viktiga förutsättningar.

– I Evas fall kan man fundera på valet att inte berätta. Många tycker säkert att hon borde vara ärlig. Det är möjligt, men då måste man också ställa sig frågan för vems skull och till vilken nytta för vem?

Generellt förespråkar Karin Wulff Ingves ärlighet för att kunna skapa tillit i en relation, en av de viktigaste byggstenarna i tvåsamheten. Men allt är inte svart eller vitt. Just i Evas fall är det över och nu skulle det antagligen skada mer att berätta.

Hon poängterar att kommunerna ska erbjuda familjerådgivning till en låg kostnad. I Malmö kostar det 200 kronor per tillfälle.


Sociala medier gör det lättare att vänstra

Kvinnor är otrogna för att de är missnöjda, män för att de vill ha sex, visar forskning.

  • Undersökningar i USA och England visar att otrohet är vanligare bland äldre än bland yngre och att kvinnorna har kommit ikapp männen.
  • Enligt undersökningar är det cirka en fjärdedel av vuxna svenskar, britter och norrmän som varit otrogna. Upp till 45 procent i Frankrike, Tyskland, Danmark och Italien.
  • I många nordeuropeiska länder slutar påkommen otrohet ofta i skilsmässa. I Sydeuropa uppmuntras inte otrohet, men synen på det är generellt sett mer förlåtande.
  • Vår digitala värld gör det lättare att vänstra. Intresset för dejtingsajter för gifta och sambos ökar. Enligt djupintervjuer med användare, mycket för att båda inblandade vet att mötena är och förblir tillfälliga eller vid sidan av.
  • Enligt Psychology Today tenderar fler kvinnor att bedra sin partner om de är generellt missnöjda med sin relation, för män är den största anledning sex.
  • Enligt en stor amerikansk studie blir heterosexuella män mer sårade av sexuell otrohet utan förälskelse, heterosexuella kvinnor mer sårade om partnern förälskat sig i någon annan även om det inte haft sex.
  • På frågan om varför man inte är otrogen är de vanligaste svaren moral, barnens reaktion om det skulle avslöjas, rädslan för att bli lämnad om det avslöjas.
  • Män har svårare att förlåta sexuell otrohet och låter det ofta leda till skilsmässa. Kvinnor är mer benägna att försöka rädda äktenskapet. Kvinnor har svårare för otrohet där den emotionella sidan är stark.

Källor: Brittiska forskare; Catherine Hakim och Meg Barker, American Archives of Sexual Behavior. New York Magazine, American Association of Marriage and Family, Journal of sex research Israel, Independent UK, the Daily Star, UK, Svenska Dagbladet

Av: Louise Malmros Manfrinato

NUVARANDE Otrohet – det allra mest förbjudna
NÄSTA Bästa sportlovsmaten – korv med bröd på 4 olika sätt