Bråk och skrik. Både på din partner och ditt tonårsbarn. Hur ska du orka, hur ska familjen orka? Men det är just nu du måste älska ditt barn som mest! Taras psykolog Beny Plüss hjälper alla föräldrar att överleva.

Tonårstiden kan vara extremt slitig, även för de bästa föräldrar. Allt ifrågasätts: vad föräldern gör, hur hen är, och till och med hur hen ser ut. En del föräldrar upplever att tonåringen gör allt gott dåligt.

Men! Nu är din viktigaste uppgift är att fortsätta älska ditt barn och överleva attacker, tystnad eller avståndstagande.

Tänk på att tonårstidens frigörelse också sätter igång en separationsprocess hos dig som förälder. Har du själv traumatiska upplevelser av separationer, kanske tonåringens avvisande väcker ångest. Starkt avståndstagande kan tyda på att du har egna problem att ta i tu med.

Men oavsett vad, hur vet man vad som är rätt och fel? Vad gör man när man bråkar, inte bara med sin tonåring utan även med sin partner om tonåringen, nästan varje dag?

Taras psykolog Beny Plüss tipsar om hur du ska tänka.

Är det bättre att skiljas? – 6 kriser du vill undvika

  1. Är det bättre att vi skiljer oss, vi bråkar om allt som har med vår tonåring att göra?
    ”Små barn små problem, stora barn stora problem”, sägs det. Stora problem? Det rätta ordet är snarare stora utmaningar. Tonårsperiodens svårigheter bör ses som en förändringsprocess, där starka reaktioner och känslor är vardag. Det är en utvecklingskris som tillhör familjelivet.Bråken kan vara jobbiga, men är naturliga och ofrånkomliga. Relationerna i familjen omformuleras, föräldrarna ska minska sin kontroll och börja se sitt barn som en blivande vuxen. Tonåringen kan behöva ta spjärn mot den ena föräldern och identifiera sig med den andra.

    Nu kommer er egen relation mer i fokus. Slutkörda föräldrar känner desperation och börjar anklaga varandra för tonåringens beteende. Kanske vill du bara fly? Men när du som förälder väljer att engagera dig i något annat istället, som jobb eller ny kärlek, innebär det att tonåringen blir övergiven.

    Att skilja sig mitt i värsta tonårskrisen kan skapa starka skuldkänslor hos tonåringen. En bra relation mellan föräldrarna ger å andra sidan en positiv distans till sin tonåring.

    Tips: Tänk igenom noga innan ni skiljer er. Kan ni ta hjälp? Prova familjerådgivning som ger er möjlighet att prata om hur ni har det och känner inför varandra.

  2. Hur samtalar man med sin tonåring, ska båda föräldrarna vara med?
    Tonåringen är känslig för kritik och kontroll, och kan snabbt uppfatta föräldern som kontrollerande och bli rasande över det. Föräldern kan i sin tur reagera med attacker som: ”du beter dig som en bebis” eller ”det är helt meningslöst att prata med dig”.Ett känsligt läge övergår i en maktkamp. Båda parter hävdar sin ståndpunkt utan att lyssna och tonåringen blir snarare än mer övertygad av något som föräldern inte kan acceptera.

    Men även om du som förälder anser dig ha rätt, så avstå kampen. För tonåringen kan maktkampen vara vital, att hävda sig och att vinna över föräldern, ger en känsla av styrka.

    Om båda föräldrarna tycker lika i en fråga som de vill ta upp, blir det snabbt två mot en. Prova ett annorlunda förhållningssätt, och avstå från att gå i klinch. Tonåringen vet sannolikt din åsikt. Föräldern behöver snarare lyssna på tonåringen, låta hen föra samtalet och ställa följdfrågor. På det sättet kommer sakfrågan i centrum och inte vem som vinner samtalet.

    Om du försöker förstå tonåringens synpunkt, ökar möjligheten för en dialog. Om din stil uppfattas som attack och försvar, utan förmåga att lyssna, så kommer ingen god kommunikation till stånd. Är du väldigt auktoritär, vill tonåring sätta dig på plats, allt för att inte låta sig kuvas.

    Om du stället accepterar olika synsätt, är diplomatisk och förhandlar, så förändras föräldraauktoriteten. Du har börjat behandla in tonåring som en blivande vuxen.

    Det är svårt, särskilt när tonåringen beter sig helt hopplöst, men det är förälderns utmaning.

    Tips: Akta er för att bli två mot en, undvik maktkampen. Du blir utmanad, synad och kan utvecklas som människa om du tillåter dig att fundera över tonåringens kritik.

  3. Vi föräldrar tycker så olika!
    Olika uppfattningar är en självklarhet i samhället, en demokrati bygger på att olika åsikter får finnas. Därför är det är orimligt att två föräldrar skall tycka lika i allt. Snarare handlar det om att ha respekt för olikhet. Att bli överens för snabbt, är ibland en pseudoöverenskommelse. Det blir en inre konflikt, att först anpassa sig för att inte bråka med sin partner och sen inte stå ut med vad man gått med på.Att vara uppriktig och stå för sin åsikt utan att det leder till olösliga konflikter, är en förutsättning för att kunna prata öppet med sin tonåring. Det är väl det vi kallar för att ha ”högt i tak”? Att vara överens om att man tycker olika, utstrålar respekt. Kan detta bli förvirrande för tonåringen? Svaret hittar man genom att lyssna till hur tonåringen reagerar i samtalet, för att sen diskutera med varandra hur det gick.

    Tips: Det är naturligt att tycka olika. Det är hur man hanterar det, som inger respekt.

  4. Tonåringen anförtror sig alltid åt pappa. Jag känner mig dålig och värdelös.
    Att bli åsidosatt väcker känslor, man blir ledsen och arg. Det är känslor som du som föräldern får bearbeta, och inte leva ut gentemot tonåringen. Att ha vänner att anförtro sig åt med liknande upplevelser, hjälper; att dela tunga känslor är läkande i sig. Vågar du inte anförtro dig, handlar det troligtvis om skuld och skam. Den egna självkänslan har kommit i gungning och skammen väcks när ditt barn väljer att enbart prata med den andra föräldern.Men att bära jobbiga tankar och känslor ensam är förgörande – både för föräldern och tonåringen, eftersom förälderns upptagenhet av de egna känslorna gör det svårt att se tonåringen.

    Tonåringen har en splittring inom sig, en del som inte orkar bära på svårigheter utan behöver prata eller agera ut tillkortakommanden (den regressiva) och en stark sida som vill framåt i livet (den progressiva).

    Genom att leva ut sin sårbarhet med den ena föräldern och hålla ihop sig själv och säga att allt är bra med den andra, får tonåringen en helhet, om än uppdelad mellan föräldrarna. Klarar föräldrarna att bära sin roll och inte fastna i avundsjuka utan hålla sams, är det betydelsefullt för tonåringens utveckling.

    Tonåringens strategi att linda någon runt sitt finger, är ett sätt att få det hen vill och få oändligt med kärlek. Det negativa är om det leder till att föräldrarnas relation kollapsar. Om uppdelningen mellan den goda och onda föräldern har etablerats långt innan tonårstiden, sök hjälp.

    Det är en splittring som troligtvis inte går att reda ut på egen hand, utan att hamna i anklagelser och försvar. Om fenomenet är nytt kan det vara en ide att stå ut. Det innebär att fortsätta älska tonåringen, stå upp för sig själv och ta sig tid, trots attackerna

    Tips: Ta tag i ditt eget mående. Om tonåringen plötsligt börjar hata, handlar det oftast inte om föräldern.

  5. Trots att vi har pratat om att inte ha hemligheter, så har tonåringen och mamman flera. 

    Om tonåringen vänder sig med något känsligt till den ena föräldern så finns det en anledning till det. Alternativet är sämre, att tonåringen håller något viktigt för sig själv. Gör vi inte så lite till mans, vi väljer den vi vill dela något känslig med? Vi tänker att just den personen förstår, kommer med kloka råd, eller är en bra lyssnare. Den utvalda kan också vara den man har mer distans till, och därför lättare att berätta för.Problemet här, är att en blir utanför. I längden är det destruktivt för tonåringen att idealisera den ena föräldern och nedvärdera den andra. Dessutom kan det vara tungt att ensam bära på barnets förtroenden.

    Viktiga angelägenheter bör båda föräldrarna vara delaktiga i, för att kunna utföra sitt föräldraskap. Att kommunicera föräldrar emellan är att ta sitt vuxenansvar. Ni kan prata med varandra om att hemligheter finns, utan att direkt behöva avslöja dem. Ni blundar inte för det som händer, utan lyfter ett dilemma.

    Tips: Prata för guds skull med varandra, föräldrar!

  6. Är det fel att säga till tonåringen ”det här stannar mellan oss,” när jag sticker till en hundring?Grundramen må vara en öppenhet i det man gör, samtidigt som ett rambrott emellanåt kan vara positivt. Att säga: ”det här stannar mellan oss”, låter lite ängsligt, som att inte stå för det man gör. En liten blick istället, som förmedlar att detta har vi tillsammans, kan bli personligt. Föräldern och tonåringen känner ett samförstånd, ”lite undantag måste vi väl få göra” eller ”allt behöver inte dras på konferens”.Tips: Lite undantag är aldrig fel

Av: Beny Plüss