Hur har du det i sängen EGENTLIGEN? Räck upp en hand om du inte undrat. Journalisten Cecilia Gustavsson samlade fyra öppenhjärtiga kvinnor för att prata sex. Om att onanera, om sexlivet som singel, om lusten i klimakteriet och om kärleken efter cancerbehandlingen.

Medverkande

allakvinnortillsammans_142018

Marie Jungstedt
Född 1962. En av Sveriges mest framgångsrika författare med sina Gotlandsdeckare. Uppväxt i Upplands Bro utanför Stockholm. Mari levde i 23 år med dåvarande maken Cenneth, som hon har barnen Rebecka, född 1992, och Sebastian, född 1993 med. Är nära vän med Mian.

Annika Lantz
Född 1968. Programledare på Sveriges Radio, just nu aktuell med ”Kära Annika” och ”Lantzkampen i P1”. Annika har skrivit fyra böcker, senast ”Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd” om när hon drabbades av livmoderhalscancer 2015. Gift med radiokollegan Tomas Granryd sedan 2000. De har barnen Alice, född 2002, och Teodor, född 2005.

Anna Lindman
Född 1972. Programledare på Sveriges Television, där hon fokuserar på religions- och livsskådningsfrågor, nu senast i ”Meningen med livet”. Levde i 13 år med dåvarande maken Mattias med vilken hon har barnen Ella, född 2005, och Noa, född 2009. De skilde sig 2013.

Mian Lodalen
Född 1962. Författare, journalist, feministisk debattör, aktiv inom hbtq-rörelsen, bland annat som föreläsare. Har skrivit fyra romaner och nu senast fackboken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” (med Matilda Tudor). Mian har varit gift och har två bonusbarn, Ville och Tyra. Har flickvän som hon bor med varannan vecka.

Intervjuare: Cecilia Gustavsson är 52 år, journalist och har två tonårsbarn. Hon är skild och särbo.


vimasteprataom50_bokomslag

I boken ”Vi måste prata om 50” berättar Mari Ljungstedt, Annika Lantz, Anna Lindman och Mian Lodalen om uppväxter, kriser, kärlek, sex – bland annat.

– Så mycket har hänt med den så kallade medelåldern på ett par decennier. Många av oss famlar runt och vet inte om vi är ganska unga, eller faktiskt – lite gamla, säger Cecilia Gustavsson som skrivit boken.

Och vad händer med lusten? Ökar den eller minskar med åldern? Enligt en undersökning som RFSU har gjort, har var fjärde person sex en gång varannan månad eller mindre.

En del lever i helt vita relationer, alltså utan sex, och är nöjda med det eftersom attraktionen ersatts av vänskap. De fortsätter i ett slags familjebolag.

– Det är något av vår tids skam, eftersom lysande sex ingår i drömmen om det lyckade livet säger Cecilia.

Andra separerar, omfamnar dejtingapparna och ligger runt för första gången.

De flesta kvinnor hamnar någonstans mittemellan. Tara har valt texter ur boken där de fyra kvinnorna samtalar om sex och det är ett hejdlöst samtal, öppet och roligt – och ibland sorgligt.

Mari är på topp, medan lusten är mer komplicerad för Annika och Mian. Anna var olycklig över skilsmässan, men fick trots allt ett härligt sexliv på köpet.


Cecilia: Hur är det för er med sexlivet och lusten just nu, i den här åldern? Vem vill börja?

Mari: Jag kan börja. Jag är jätteintresserad av sex, och det har blivit ännu viktigare för mig. Bland annat för att jag har blivit mycket bättre på att ta för mig.

Annika: Det är skönare?

Mari: Ja, och jag ska ha orgasm varje gång. Okej – inte alltid, men nästan varje gång. Och vet du att du får orgasm, då är det mycket roligare med sex. Och då får du ta till de hjälpmedel som behövs, det är inte alltid man klarar av en orgasm med en man. Man kanske behöver en liten leksak. Det är superviktigt i en relation att jag är fysiskt intresserad av en man. I den här åldern ställer jag högre krav på min omgivning, och även på älskare.

Annika: Det här är verkligen en självhjälpsbok …

Alla blir uppsluppna av den tanken.

Mari: Ja, absolut. Jag tycker faktiskt att kvinnor, många i min generation, är ganska dåliga på att ta sin sexualitet på allvar, och i stället accepterar att leva i ganska trista förhållanden. Då är det inte konstigt att lusten försvinner tillslut. Jag tycker att kvinnor överlag skulle bli bättre på att ta för sig sexuellt. Själv har jag alltid gillar sex. Jag är väldigt varm, kelig och kramig. Jag har definitivt frisk aptit.

Ett litet ljud hörs i rummet …

Cecilia: Jag hörde ett fniss, eller ett fnys. Vem kom det ifrån?

Mian, med ett skratt: Du registrerade avundsjukan mot Mari …

Mari: Jag är också väldigt nöjd med min kropp. Den är inte perfekt men jag känner mig sexig.

Annika: Men onanerar du som förr?

Mari: Ja! Mer än förut … och jag ser till att jag får orgasm några gånger i veckan, med eller utan man.

Mian: Underbart. Men det slog mig nu när Mari sade att ”Jag ser till att få orgasm NÄSTAN varje gång”, då tänker jag att i lesbiska relationer är det generellt en ickefråga – det är så självklart att båda ska få orgasm. Det är så himla roligt att lyssna på heterosexuella när de säger så där.

Annika pausar och kommer in på hur hennes eget sexliv förändrats sedan hon drabbades av livmoderhalscancer.

– Slidan blir som ett jävla sugrör och klitoris som en jävla Wettex.

Mian: Vad betyder det?

Annika: Jag kan fortfarande få orgasm men jag får jobba på det. Den blir slapp, den blir slö.

Mari: Har du något medel, någon vibrator?

Annika: Ja, men det är så komiskt när man fått den där behandlingen, de frågar: ”Har ni samliv”, för när man strålar drar slidan ihop sig och slemhinnorna torkas ut, och det blir som i klimakteriet fast extra allt. Så då fick jag sådana här landstingsdildos i tre olika storlekar, i vit plast bara … som jag skulle töja ut den med. Det blev väldigt schematiskt, för jag orkade inte hetsa upp mig. Men den där behandlingen tar på sexlivet. Det blir inte så mycket passion och så där, utan mer av ett träningspass.

Annika: Jag onanerar också mycket mindre nu.

Mian: Vad intressant, vad betyder mycket mindre? I stället för fem gånger så bara två?

Annika: Förr kanske det ändå var flera gånger i veckan, om jag inte hade sex med Tomas. Eller om jag inte kunde sova. Jag använde det mer som avslappning.

Cecilia: Men du, Annika, du som är den i sällskapet som är gift. Hur gör man för att vara tillsammans så länge och fortfarande ha kvar attraktionen? Jag förstår nog inte det riktigt.

Annika: Jo, men det förändras, det förändras över åren. Jag har ju varit så kåt att jag kräkts.

Va?! Här hoppar alla till och spetsar öronen.

Mari: Bokstavligen?

Annika: Ja. Det kanske också var något annat, men det var längesedan … Så blir det inte längre. Det förändras, men jag vill fortfarande ha sex med Tomas.

Mari: Det tycker jag är såå bra.

Annika: Och vi kysser varandra. Det är ändå annorlunda nu, absolut. Vi har sex några gånger i veckan nu tack vare den här roliga leksaken, alltså den som Mari tipsade om när vi sågs senast. Hon i affären rekommenderade också en som jag ska prova. Den ser ut lite som en liten, liten alien som är beredd att ge klitoris konstgjord andning.

Mari: Jag vet vilken det är. Det var en kille som provade den på mig. Han gav mig faktiskt en sådan. Den är lite så här att den biter sig fast, som en dammsugare. Man kan tydligen få jättekanonorgasmer, man måste nog öva lite bara.

Annika: Genom sex kommer man ändå väldigt nära varandra. Vi fick liksom börja om efter cancerbehandlingen. Både underlivet och psyket hade fått sig en sådan himla smäll och så var jag ju så sårig och torr, och då är det inget kul.

Mian: Glidmedel.

Annika: Jag kan nästan tycka att det är läskigt med glidmedel ibland. Att det känns som att det blir så himla …

Mari: Slaskigt?

Annika: Nä, nej, nej. Det är svårt att förklara, det blir för nära som att jag liksom börjar tänka på slemhinnorna. Äh, jag vet inte.

Mari: Det är en vanesak. Slaska på bara. Men ska Anna berätta nu?

Anna: Jag tror att ett långt äktenskap kräver sexuell intimitet för att det ska hålla och för att man ska vara en hel människa. Fast jag tror inte att vi är gjorda för det, att vi biologiskt sett kan hålla uppe den lusten. En del kan det – grattis. Men jag tycker det är ett konstigt krav att alla ska kunna det … för det tror jag faktiskt är helt omöjligt att alla ska klara av.

Mari: Hur är ditt sexliv nu då, Anna?

Anna: It´s taken care of! Fast det här med att träffa män, jag tycker att det är en sådan brist på män. Det är skralt på marknaden. Jag tänker aldrig mer vara ihop med någon som jag inte känner att jag respekterar till hundra procent och som jag inte tycker är värd mig. Det är ont om dem, däremot finns det väldigt gott om gifta män.

Cecilia: Det upptäckte jag också när jag hade skilt mig.

Annika: Vadå? Alltså gifta män som vill ligga?

Anna: Ja, ja!

Mari: JA.

Cecilia: Jag blev lite chockad över det.

Anna: Ja, jag med. Jag kan säga så här, att det finns gott om gifta män som vill ha älskarinnor och som vill ha en affär. Jag lever inte mitt liv för att spieca upp någon annans äktenskap, nej tack. Men de finns där ute. Det är inte så svårt för den som vill ha en upptagen man. Det som är svårt är att hitta män i vår ålder som är intresserade av kvinnor i vår ålder, män som inte vill ha tio år yngre kvinnor och som är något att ha. Jag är också rädd att gå in i en dålig relation eftersom jag har varit i en tidigare. Fars det löser sig, man träffar män. Mitt fokus har ändå varit att jag ska klara mig själv. Att jag inte ska rusa iväg i någon ny relation. Inte kompromissa, utan hitta trygghet i mig själv. Att inte vara någons flickvän har varit ett jätteprojekt som jag har hållit på med i tre år nu. Och då har jag inte varit så intresserad.

Cecilia: Tror du att det har med dig själv att göra att du har fått ett bättre sexliv, eller beror det på omständigheterna?

Anna: Det har både med mig själv och det andra att göra. Jag känner min kropp mycket bättre, jag har fattat att jag är en sexuell människa. Det glömde jag bort när jag var gift. Jag var mamma och vän och en massa bra saker, men jag tänkte inte på mig själv som en sexuell person.

Av: Cecilia Gustavsson och Anna Liljeberg Foto: Joel Nilsson, Getty Images. 

 

NUVARANDE Jag får orgasm med eller utan man – 4 kvinnor pratar sex
NÄSTA 2 steg till en mindre stressig jul – eller mindre stressig vardag!