Margareta och Thomas vågade leva sin dröm. De sade upp sig och korsade Atlanten med barnen i en liten segelbåt. Efter 15 månader till havs visade det sig att den största strapatsen väntade: Återkomsten till Sverige.

 

segla_atlanten_boken
Familjen Veber: Margareta, 46, Thomas, 43, Matilda, 14, och Troels, 11.
Bor: Falsterbo.
Gör: Margareta är förskolelärare på 75 procent och Thomas är it-chef på 60 procent.
Aktuella: Med boken ”Ett år utan skor” (Ocean Dream), 2016 var familjen Veber med om sitt livs största äventyr när de på en trettio fots segelbåt seglade över Atlanten till Karibien. Barnen togs ur skolan, huset hyrdes ut och Margareta och Thomas sade upp sig från sina jobb.


Så förverkligar du dina drömmar

Margareta och Thomas summerar sina bästa tips för att du ska kunna göra det du drömmer om, oavsett om drömmarna är stora eller små.

  • Bestäm dig för vad det är du vill göra.
  • Strunta i vad andra tycker.
  • Sätt upp realistiska mål och börja planera konkret.
  • Ta kontroll över din ekonomi och bestäm hur du kan bygga upp en buffert.
  • Planera inte för långt fram.
  • Tro på det du vill göra men var beredd på att det också kan bli tufft.
  • Det är inte ett stort steg att förändra sin vardag, utan många små.
  • Omge dig med människor med liknande tankar och drömmar.
  • Tänk på att vardagsäventyr inte behöver vara så komplicerade.

segla_atlanten_familjenatlanten

Under ett åts tid handlade mycket av vardagen om att hitta mat, vatten och en säker plats att ankra upp på.

Det har gått ett och ett halvt år sedan familjen Veber gick iland efter sin långa seglats och först nu har livet återgått till det normala.

Men ändå inte.

Både Margareta och Thomas arbetar deltid och de gör sitt bästa för att undvika att hamna i ekorrhjulet igen. Äventyret har förändrat dem och hur de ser på livet.

Men hemkomsten blev en katastrof och när projektet var slutfört och drömmen uppnådd, hade de svårt att hitta tillbaka till varandra och till tillvaron i Sverige.

– Det var flera gånger det där första halvåret som jag tänkte att det här äktenskapet kommer inte att hålla. Det är ju inte ovanligt att långseglare går ifrån varandra efter att de kommit hem och tillbaka i vardagen. Kanske är det lite samma sak som när man klarat av småbarnsåren för att sedan skilja sig, säger Thomas.

segla_atlanten_hemma

Nästa resa kan bli med – eller utan – barn. Men just nu får barnens drömmar styra ett tag.

Familjen kom hem till något som var detsamma, men själva hade de förändrats. De kände sig instängda mellan fyra husväggar och en häck runt tomten.

Familjemedlemmarna försvann åt olika håll och barnen var i skolan hela dagarna medan någon annan tog hand om deras undervisning.

Margareta och Thomas bråkade om rollfördelningen hemma och om var de skulle lägga tiden.

– På båten hade vi ganska traditionella roller där Thomas meckade med båten och utförde de tyngre jobben medan jag gjorde mer av konventionellt ”kvinnogöra”. Men det fungerade inte här hemma, utan det blev i stället mer en principsak om vem som skulle göra vad. Här finns det alltid något som man borde göra och har dåligt samvete för. Det tar aldrig slut. Och man blir aldrig nöjd, förklarar Margareta.

De var också konstant trötta efter hemkomsten och i stället för att vara fyllda av energi efter den långa semestern sov de minst tio timmar varje natt.

I efterhand har de förstått att det är vanligt att hjärnan behöver bearbeta de intryck och upplevelser man varit med om. Bristen på pengar var också märkbar och arbetet med den bok de planerade att skriva gick trögt. Margareta och Thomas var snabbt tvungna att hitta nya jobb.

– Det var många komponenter som gjorde att livet hemma inte längre fungerade. Medan problemen till sjöss hade stärkt vår relation, så splittrade de oss hemma, säger Margareta.

Margareta och Thomas träffades i början av 2000-talet i Karibien när de seglat dit med olika båtar. Efter att barnen föddes, har målet hela tiden varit att återvända och visa barnen var de en gång träffades.

2016 var det äntligen dags för den långa resan och både familj och vänner var positiva till planerna.

– Det lustiga är att de flesta inte reagerade så mycket på att vi skulle segla över Atlanten, ta barnen ur skolan och vara borta ett år. Det som verkade mest chockerande för de alla, var att vi skulle säga upp oss från våra jobb, säger Thomas.

segla_atlanten_baten

Tänkvärt. Allt en hel familj behöver på cirka nio meter båt.

Trots den förhållandevis lilla segelbåten, hade familjen allt de behövde ombord. Det gav dem en enorm frihet att ha sitt hem med sig och bara äga precis det nödvändigaste.

Livet till sjöss blev på många sätt mycket enkelt – det handlade om att få tag på mat, vatten och hitta ett säkert ställe att ankra på.

När dagens projekt var avslutade – som att hitta en affär och handla – fanns det all tid i världen att sitta ner och ta en kopp kaffe, läsa en bok eller umgås med barnen. Det fanns mycket färre måsten och mer tid för varandra.

– Samtidigt står det också mer på spel till havs och samarbetar man inte, kan det utmynna i en allvarlig situation, det måste helt enkelt fungera, det finns inte utrymme för något annat, säger Margareta.

I början av seglatsen försökte Margareta och Thomas att undvika att prata om svåra saker inför barnen. De hade bland annat en familjemedlem som fått cancer och ville inte väcka oro.

Men barnen uppfattade småbitar av samtal, vilket gjorde dem ännu mer oroliga och då beslöt Margareta och Thomas att det var bättre att prata helt öppet om allt.

Den öppenheten har de tagit med sig tillbaka i vardagen hemma och barnen upplever också att de har ett närmare förhållande till sina föräldrar än deras jämnåriga vänner.

– Men visst blev vi väldigt trötta på varandra också på båten. Men ytan vi bor på spelar mindre roll – bråkar gör man oberoende om man bor på en liten segelbåt eller i ett stort hus. På båten fick vi respekt för att man behöver vara ensam och för varandras integritet.

Det som barnen uppskattade mest med att komma hem var tillgången till internet och en varm dusch.

Margareta uppskattar strukturen hemma – att det är ordning och reda och bussen går enligt tidtabell. Men samtidigt saknar hon den frihet och flexibilitet som fanns under resan.

– Jag har lärt mig att uppskatta det lilla. Jag kan fortfarande tycka att det är groteskt hur mycket vi har här i Sverige – inte minst när man går i mataffärer och ser det enorma utbud som finns. Barnen har också fått ett helt annat perspektiv på saker och pengar efter resan.

För dottern Matilda blev hemkomsten en väldigt svår tid. Hennes vänner hade vänt henne ryggen och hon fick bygga upp en helt ny vänskapskrets.

– Det var jättejobbigt att inte få vara med och hela första hösten hemma hade jag ingen att vara med. Men även när det var som tuffast var det värt resan. Nu har jag fått nya vänner och den jobbiga tiden är bara en kort period i mitt liv. Segeläventyren kommer jag ju alltid bära med mig, säger hon.

Det tog över ett halvår innan Margareta och Thomas fick ordning på både ork och tankar efter resan. De fick båda ta ett steg tillbaka och börja prata om situationen och hur de skulle göra för att det skulle fungera i fortsättningen.

I grunden var det inte kärleken som fattades utan vardagen som hann i kapp dem.

Efter hemkomsten har både Margareta och Thomas valt att jobba deltid. De behöver inte mer pengar för att få den vardag som de önskar och vill lägga tiden på familjen i stället. De saknar ingenting.

Visst är det tufft ibland eftersom de prioriterar att jobba mindre och sätta in de pengar som blir över på båtkontot för att kunna segla i framtiden.

De får ofta stå till svars inför barnen som vill ha olika grejer och jämför sig med sina kompisar.

– Visst hade det varit trevligt en ny bil eller ett hus med havsutsikt, men då hade vi också behövt jobba fulltid och i det längre perspektivet vet vi vad vi drömmer om. Man lär sig att inte ta saker för givna. Och det blir extra lyxigt när man kan unna sig något, säger Margareta.

Thomas menar att hans chefer värdesätter hans ett år långa kurs i projektledning och samarbetsförmåga till havs.

Det inger respekt och har gjort att han löser fler problem på jobbet och har inställningen att aldrig ge upp.

– Även äktenskap är lite som att segla – trots dåligt väder och sjösjuka så måste man segla vidare och inte gå i från varandra. Vi vet att vi klarar det, den insikten har vi fått genom vår resa, säger Thomas.

Han menar att vilket äventyr man än drömmer om – stort eller litet – kommer det aldrig en perfekt tid när allt fungerar. Antingen är barnen för små, sedan är de för stora eller så har man precis börjat ett nytt jobb. Planerar man för långt fram i tiden är det också lätt att det inte blir av.

– Drömmar är ingenting som dimper ner perfekta – de är något man skapar tillsammans. För att göra det måste man omprioritera vad som är viktigt. Och man behöver inte åka jorden runt för att uppleva ett äventyr – det finns många möjligheter att göra mikroäventyr i vardagen utan att det behöver bli så komplicerat.

Familjen har inte bestämt när nästa långseglats ska bli av. Men nästa gång kommer det bli frivilligt för barnen att följa med. Nu är det barnens drömmar som får gälla ett tag och en del i det är att familjen har skaffat hund.

– Men vi har tagit en omplaceringshund på nio år – det kan passa bra i perspektiv inför nästa resa, skrattar Margareta.

Av: Åsa Hansdotter Foto: Privata