Gillar du att sopa banan för dina ungar? Bra! Ny forskning visar att du gör helt rätt!

Det spelar ingen roll om ungarna ska skolas in i grundskolan eller börja på gymnasiet, så här års börjat schemat bli smockfullt igen.

För både stora och små.

Grejer ska köpas och aktiviteter planeras; blanketter fyllas i och avgifter betalas in; föräldramöten och gruppaktiviteter är bara början.

För att inte tala om alla körscheman som ska synkas så alla hamnar rätt och i tid – ett halvtidsarbete bara det.

Och tillhör du de som tenderar att göra ganska mycket – curla – kanske du fått höra av någon välmenande släkting att du daltar alldeles för mycket och att dina barn måste lära sig att stå på egna ben.

Och det är klart att man vill att de ska stå på egna ben …

Så hur mycket ska man egentligen hjälpa dem?

Och när ska man sluta?

Så mycket som möjligt och aldrig enligt en ny amerikansk bok som fullkomligt tokhyllar curlingföräldrar och menar att curlade barn klarar sig bäst.

Så en sak vi kan sluta oroa oss över med andra ord, att vi curlar ihjäl våra barn!

I boken Love, Money & Parenting, how economics explain the way we raise our kids (ungefär Kärlek, pengar & föräldraskap, hur ekonomin förklarar vår barnuppfostran”) har Matthias Doepke och Fabrizio Zillibotti, två ekonomer, studerat sambandet mellan olika typer av barnuppfostran (auktoritär, auktoritativ, engagerad, liberal) och barnens prestationer och välmående i en rad olika länder, där ibland Sverige.

Resultatet förvånade.

– Ju mer föräldrarna engagerar sig i barnens skolarbete, lägger sig i deras fritid, och hjälper dem med råd och vägledning, på ett auktoritativt sätt, desto tryggare känner sig barnen, säger Matthias Doepke, i en intervju med New York Times.

De servade barnen har också i snitt bättre betyg och klarar det internationella PISA-testet bättre än barn som får lita mer till sig själva, eller uppfostras med mer regler och kritik, än ledning och engagemang.

Som förälder gör man alltså barnen en tjänst genom att curla lite.

Eller mycket.

Detta har skapat debatt i USA, och väckt blandade känslor.

”The Bad News About Helicopter Parenting: It Works”, skrev New York Times.

Men det är tidskrävande att curla barnen. Dagens föräldrar lägger i snitt 12 timmar mer i veckan på sina barn än man gjorde på 1970-talet.

Och så är det ju den visuella, associationen, två föräldrar som ivrigt sopar banan så att barnet ska få glida fram med minsta möjliga motstånd.

Det går stick i stäv med bilden som vi fått inpräntad: Att barnen måste få begå sina egna misstag för att lära sig att ta ansvar för sig själva.

Men undersökningen visar alltså att det i själva verket är precis tvärtom!

Så om du gillar att curla, har tid, och dina barn är med på noterna – fortsätt med det!

curling_bok_1019
Termen curlingförälder föddes för snart 15 år sedan då danske författaren Bent Hougaard publicerade sin bok Curlingföräldrar och servicebarn – en handbok i barnuppfostran. Debatten blev så högljudd och termen vardaglig så snabbt, att Svenska Språknämnden då utsåg ”curlingförälder” till månadens nya ord.

Men att på alla möjliga sätt hjälpa sina barn är inget nytt. Överklassen har alltid curlat sina barn; petat in dem i de rätta nätverken, öppnat dörrar, puttat in fötter, och försett dem med kontakter till folk med ännu fler kontakter. Detta har setts som en naturliga led i deras uppfostran och utbildning.

Ett privilegium.

Det är först när servicebarnen började dyka upp i vanliga medelklassfamiljer som varningslamporna tändes och folk började undra om det här verkligen kunde vara bra.

Men det är det alltså!

Varför behöver ungarna plötsligt så mycket hjälp och service kan man ju undra? Vi fick ju klara rätt mycket på egen hand.
Det är här ekonomin kommer in!

Det amerikanska författarparet menar att barnuppfostran alltid styrts av en och samma sak.

Kärlek.

Men att omständigheterna alltid varit i förändring.

– Föräldrar har i alla tider gjort sitt bästa för att barnen ska få en bra start i livet, säger Matthias Doepke. Och för det mesta har barnuppfostran stått i direkt relation till den rådande ekonomin. Man har velat förbereda barnen för samhället det lever i.

I boken beskriver författarna hur föräldrar i länder med historiskt mindre ekonomiska skillnader, som Sverige, har känt sig mindre manade att engagera sig i sina barns skolgång än föräldrar i länder där betyg och utbildning kan ha enorma ekonomiska konsekvenser, som i Japan och USA.

Allra slappast var barnuppfostran i Sverige under 1970-talet, fastslår de. En tid när barn skulle få vara barn och samhället anpassa sig efter dem. Och en tid då många av dagens föräldrar växte upp.

Men mycket har förändrats sedan dess och ekonomiska skillnader mellan olika grupper växer idag lika fort i Sverige som i USA och övriga västvärlden.

I boken beskriver författarna en kultur där ”vinnaren får allt” – och där alltmer står på spel. Och under dessa förhållanden känner föräldrar en ökad oro att deras barn ska halka efter.

Så de pushar, lägger sig i, kollar och hjälper till.

Curlar, med andra ord.

Klimatet för dagens barn är helt enkelt tuffare än det vi växte upp i. Förväntningarna på dem är högre. De behöver kunskaper, erfarenheter och insikter som vi inte ens drömde om.

Barn och ungdomar tävlar också i mycket större utsträckning. I allt från fotboll och dans till studieplats i bästa friskolan.

Så att vilja att hjälpa och stötta och styra in sina barn på rätt bana är en naturlig reaktion, menar författarna. Föräldraskap är en intuitiv funktion och en roll som måste växa och anpassa sig efter samhällets utveckling och förändring.

Det är helt okej att önska sina barn de egenskaper som samhället värderar, och att visa vägen är en normal föräldraroll.

Vårt curlande reflekterar en ny värld med förändrade värderingar. Och som alltid vill vi deras bästa.


Är du en curlingmamma?

  • Åttaåringen har byggt en bro i ett skolprojekt som kommer att rasa ihop när som helst. Föreslår du att ni köper mer material och gör ett nytt tillsammans?
  • 14-åringen har glömt delar av grupparbetet på köksbordet vilket betyder minus i betyget. Du har möjlighet att åka hem och hämta det på lunchen men måste ändra dina egna planer. Går barnet före?
  • 16-åringen vill söka in till ett program på en skola som du hört en del negativa saker om. Är hen tillräckligt gammal att fatta sina egna beslut, eller försöker du påverka?
  • 18-åringen funderar lite på att söka in på Handels. Kontaktar du genast alla du känner i branschen och googlar ”bästa praktikplatserna för finans”?
  •  24-åringen ska på anställningsintervju och sms:ar en selfie: Skrynklig skjorta och gympaskor. Textar du STOPP och fixar en ny outfit?

Vad tänker du? Mejla gärna oss och dela dina tankar på red@tara.se och märk mejlet ”curling”. Vid eventuell publicering i tidningen får du självklart vara anonym om du önskar.

Av: Eva Nyqvist