Tonårsfrågan: ”Jag blev förälskad igen, men min dotter mår så dåligt”

Dilemma: Det är inte längre bara du och din dotter, som det har varit i hela hennes liv. Men hur ska en ny kärlek få plats där? Beny Plüss svarar på tonårsfrågan.

Fråga: Jag är mamma till Lisa, 14 år. Det har alltid varit hon och jag, sedan hennes pappa försvann till sitt hemland strax efter hennes födelse. Jag var riktigt förälskad så det var en stor sorg för mig, jag mådde dåligt under flera år.

Jag har inte varit intresserad av någon kärleksrelation sedan dess – tills för ett år sedan då en man plötsligt kom in i bilden och jag blev störtförälskad. Mina kärleksbekymmer var som bortblåsta, jag svävade på moln.

Men det skapade också nya bekymmer; Min dotter mår psykiskt dåligt. Hon är deppig och är aldrig med sina kamrater.

Visserligen har hon alltid varit mycket med mig, men nu är det som att hon efter skolan aldrig vill lämna hemmet. Jag har sagt till mannen att jag inte kan lämna henne ensam när hon mår så dåligt, och hemma får han och jag liksom aldrig vara i fred.

Min man har börjat reagera på situationen och har sagt att han inte tror att vårt förhållande fungerar. Han älskar mig nog fortfarande men han är hemma hos oss allt mer sällan.

Jag sitter fast i olyckliga omständigheter.

Ensamstående mamman

Beny svarar: Att bli lämnad mitt i en förälskelse är en stor sorg. Konsekvenserna kan ha haft betydelse för att du inte varit mottaglig för en ny förbindelse på många år. Du kan ha burit med dig en starkt rädsla för att bli avvisad och den smärta det innebär.

Naturligtvis spelade också din situation att bli ensamstående med ett spädbarn in. Du har säkert omvandlat sorg och smärta till engagemang i din dotter.

Och som enda förälder har du fått bära hela ansvaret för hennes uppväxt. En stor och viktig roll.

Nu är hon tonåring, vilket är en känslig ålder. Hon lämnar barnstadiet och blir stor.

Förväntningar från omgivningen, till exempel skolan, ökar. Och kamratskapet kan bli mer komplicerat; det finns en åldersadekvat känslighet för kritik, utanförskap och att inte vara omtyckt.

Att ni är så tajta spelar säkert en viss, kanske stor, roll i hennes mående just nu. Jag får en stor känsla av att hon bär på ilska, när hon går runt och kanske på ett plan vill förstöra din och nye mannens relation.

Det är nämligen inte alls osannolikt att hon är svartsjuk, snarare väldigt troligt. Han kommer in och stjäl uppmärksamhet. Det är inte bara du och dottern längre, vilket hon är van vid sedan födseln.

Att gå från tvåsamhet till tresamhet innebär att lära sig stå utanför, och att stå ut med avunden, vilket är en viktig del i livet. Din dotter har heller inga syskon att bråka med om uppmärksamheten.

Det låter fantastiskt för dig att ha vågat släppa in en man i ditt känsloliv igen och det ska du värna om.

Jag tycker mig höra en uppgivenhet när du pratar om olyckliga omständigheter. Jag ser det mer som en livsförändring för både dig och din dotter, något ni ska arbeta er igenom.

Med tanke på att hon blev lämnad av sin pappa kan det vara så att du sitter fast i en för stark beskyddarroll gentemot henne. Det vill säga du blir för försiktig.

Jag tror du ska bestämma dig för att med kraft prata med din dotter, gå igenom det som händer och berätta att mannen är viktig för dig, för att du ska förbli en glad och nöjd mamma och kvinna.

Men även förklara att hon måste anstränga sig och att hon kommer få en belöning av det, nämligen en ny viktig person i familjen, vilket kanske framöver kan få en positiv betydelse även för henne.

Hennes tystnad hör kanske åldern till, men förstärks genom att hon säkert skäms för känslor av svartsjuka, avund och ilska.

Du kan hjälpa henne med att säga att dessa känslor är relevanta. Då kan de sakta klinga av och hon kan acceptera din nye man.

 

NUVARANDE Tonårsfrågan: ”Jag blev förälskad igen, men min dotter mår så dåligt”
NÄSTA Fisk- och skaldjursgryta med apelsinaioli