Mycket handlar om yta. Om hur vi ser ut. Om hur vi framstår i sociala medier. Men det säger väldigt lite om hur vi mår, innerst inne. Och smärta syns sällan utanpå. Vanja Persson vet hur det är att hanka sig fram utan inkomst men i dag har skammen bytts mot en ny öppenhet.

Vanja Persson
Ålder: 49 år
Familj: Dottern Amelie, 26, och sonen Alexander, 30, samt Alexanders sambo och barn.
Bor: Hässelby
Gör: Författare och sjukskriven på deltid. Har skrivit ”Krisboken – nyckeln till att överleva trots urusel ekonomi”.


Jag har haft en väldigt dålig ekonomi och periodvis levt på existensminimum. Det är något man sällan pratar om, även jag har låtsats att min ekonomi är bättre än den är.

Men för något år sedan bestämde jag mig för att släppa skammen och stå för sanningen. För min skull och för alla dem som inte orkar berätta. Sedan dess känns det lite lättare.

Jag slutade på McDonald’s och började plugga på journalisthögskolan för att få det bättre ekonomiskt, men just när jag var klar 1999 fick jag en influensa som gav mig ME (kronisk värk, trötthet och ständig sjukdomskänsla), och har varit mer eller mindre sjukskriven sedan dess.

I stället för att tjäna mer blev mina dåliga förutsättningar som ensam mamma ännu sämre. 2011 drog så Försäkringskassan in min sjukpenning för att jag hade för bra resultat på högskoleprovet.

Det här överklagades i omgångar och löste sig tillslut, men under ett och ett halvt år var jag helt utan inkomst. Jag levde på lånade pengar, och att stå med mössan i handen och be släktingar om lån är oerhört jobbigt …

Senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in hos min dåvarande pojkvän. Men att hamna i den typen av beroendesits är inte bra varken för en själv eller balansen i relationen.

Jag försökte kompensera genom att vara extra snäll och hjälpsam, för att inte vara ytterligare en börda. Jag hade en ständig klump i magen, på grund av ovissheten om jag skulle kunna betala mina räkningar nästa månad eller inte.

I dag är min inkomst låg, men stabil, så jag är lugnare. Men visst finns det perioder då ekonomin fortfarande smärtar och stressar, för det känns som att jag alltid är i underläge.

Vänner kan känna att de antingen måste avstå från att göra det de vill, eller bjuda mig. Jag önskar att man oftare gjorde saker som inte kostar pengar, som att gå en promenad och dricka kaffe hemma. Det är ju ändå vänskapen som är viktig.

Det är svårt även vid födelsedagar, när jag vill skämma bort barnbarn, eller som nu när min son ska gifta sig och jag inte kan bidra. Och det finns gånger då jag blir bjuden på saker, som jag inte kan gå på grund av att jag inte har kläder som passar i finare sammanhang. Just nu har jag tur, för en kompis rensade ur och gav mig kläder …

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig ändå för att relatera till det här på ett annat sätt och hitta lyckan i de små sakerna. Pengar är ändå bara pengar, medan lycka kan vara att sitta vid köksbordet och lösa korsord eller att få jobba med något jag älskar, vilket är att skriva böcker.

Och jag försöker utmana mig själv och se hur långt man kan komma med små medel. Mitt nya projekt är att lyckas resa och se det jag vill se med låg budget.


Vanjas leva på lite-tips

  1. Inse att det är jobbigt att ha lite pengar, och att du kanske aldrig kommer att få mer. Det är en sorg som behöver bearbetas.
  2. Gå igenom utgifterna, avsluta abonnemang och försäkringar som du kan avvara, gör en detaljerad budget.
  3. Spara in matinköpen och tänk på att nyttig mat ofta är billigare än halvfabrikat.
  4. Försök att öka inkomsten genom extrauppdrag som att vara kontaktperson åt en familj. Sök stipendier.

Av: Linda Newnham Foto: Peter Knutson

NUVARANDE Smärtan syns inte på oss – ”Jag hade en ständig klump i magen”
NÄSTA Sommarmode: här är klänningarna som går ton i ton med havet