Vi söker kärleken på nätet och på krogen. Men hur härligt är det inte när kärleken bara slår ner, helt oväntat, som en blixt från klar himmel? Så var det för Jannicke Bergman och Pia Härstedt.

När Jannicke mötte Andreas första gången, mitt i en buggsnurr på Liseberg, var han på väg att dö. Hon räddade hans liv och vann en oväntad kärlek.

Tänk dig en varm försommarkväll, den 14 juni 2012, runt kl. 22. Scenen är Polketten, Liseberg. Solen glimmar in på dansbanan när Scotts, som var Andreas Olesens favoritband, kör sluttakterna i buggen till ”Kristina från Wilhelmina”. Jannicke Bergman, som erkänner sig ”besatt av dans”, snurrar med en av danskompisarna när hon ser killen i jeans och svart pikétröja.

– Jag är nästan med och fångar innan han går i golvet. Jag har precis gjort repris på HLR- kursen på jobbet och känner efter pulsen med en gång. Men jag känner ingenting, berättar hon som nu, ett par år senare, lever med mannen som fick hjärtstopp.

Vi ses på baksidan av det? som var hennes hus i Floda, där Andreas, trots sin sjukskrivning, nu gärna snickrar på altanen.

– Det är bra för mig med något att göra, för att dämpa ångesten som fortfarande finns där. Men jag har svårt med tidsuppfattningen, eftersom jag orkar mindre och allt tar längre tid, säger han lugnt.

Han väljer stol med ryggen mot solen och bär mörkt tonade glasögon. Sedan olyckan är han ljud- och ljuskänslig, säger sig ha svårt att hitta vissa ord.

Men handslaget är fast, närvaron påtaglig och han berättar öppet, väl, med bitvis rå humor om livräddningen som ändrat allt för honom och kvinnan bredvid.

”Drop dead beautiful”, brukar hon få höra ibland.

– Hon var ju dösnygg. Det tycker jag är litet roligt att säga, ler Andreas.

Att möta numera förlovade paret Jannicke och Andreas är som en Hollywood-film, fast på riktigt.

När Jannicke i fjol mottog priset ”Årets livräddare” klev de upp på scenen ihop.

När du drabbas av stroke är det som att en glödlampa gått. När du får hjärtstopp slås hela samhället ut. Så har en läkare Andreas mött beskrivit det som hände honom på Polkettens golv.

I sju till åtta minuter gjorde Jannicke hjärt-lungräddning på en livlös Andreas. När en kille kommer till hjälp gör hon en jätteinblåsning och skriker: ”Kom igen, snälla! Dö inte!”.

Andreas drar efter andan precis innan tre ambulanser anländer. I ambulansen skjuter de med defibrillatorn tre gånger, när hjärtat ville stanna igen.

– Jag hjälpte ambulansmännen, klippte sönder Andreas tröja?för att fästa elektroderna och?sa ”du fixar det här. Var inte rädd!” innan de åkte, säger Jannicke.

När han några dagar senare ringer henne från sjukhuset, efter att ha varit nerkyld på intensiven i nästan två dygn, får hon närmast en chock. Han talar normalt och säger:

”Jag känner igen din röst. Jag tycker om den. Jag vill gärna se och tacka dig.”

Av: Karin Tufvesson
Foto: Conchi Gonzales

Läs mer om Jannicke och Andreas första möte i Tara nr 7.

 

Pia blev kär i sin svåger

Deras kärlekshistoria är både enkel och krånglig. ?– Jag blev kär i min blivande man som tioåring, säger Pia Härstedt, 51.? Men hon och Mats gifte sig på var sitt håll, blev svåger och svägerska, utan tanke på kärlek ihop. Tills han oväntat ringde, för sex år sedan.

Byggdammet yr i det före detta sommarhuset, där Pia och Mats Härstedt nyss snickrat ett fikabord.

– Vi är projektmänniskor bägge två. Men detta är extraordinärt, förklarar Mats, som stolt visar de nya, tjocka takbjälkarna som skapar extra rymd i allrummet.

De har lätt till skratt, Mats och Pia, som just nu satsar all ledig tid i huset som ska bli deras nya, gemensamma hem. I går rev han ner reglar, hon slängde ut dem. Pia sågade och Mats skruvade.

– Så jäkla väl kände vi inte varandra innan. Men allt vi gör går väldigt fort, tillstår Pia.

När vi ses har de varit ett par i sex år. Deras historia hör inte till de vanliga.

”Av alla åtta miljoner svenskar som finns, varför just HON?” undrade ett av hans barn när de första gången berättade.

– I början krävdes en otroligt specifik förklaring, framför allt för mina anställda och kompisar som inte visste vem Pia var.

– Jag ville vara väldigt tydlig och sa ”våra ex råkar vara syskon”, berättar Mats.

Bland andra som känt dem länge var förståelsen större. Men att folk studsat till och frågat flera gånger har de fått vänja sig vid.

– Våra barn är ju kusiner, så visst har många reagerat med ett ”OJ!” säger Pia.

– Men är det kärlek så är det! Och i dag fungerar allt bra.

Av: Karin Tufvesson
Foto: Martin Olson

Hela artikeln hittar du i Tara nr 7!

NUVARANDE Oväntad kärlek
NÄSTA Balkongliv – tipsen som lyfter balkongen