Jag tog tag i min dröm – fallskärmshoppet vände mitt liv

I drömmen kan du ta dig till vilka platser som helst, göra vad du vill och känna andra känslor. I fantasin flödar de fenomenala idéerna! Men vad händer om du – på riktigt – tar tag i din längtan och lever ut din passion. Anna hoppade fallskärm – efter 35 års längtan.

Först hade Anna inte rätt ålder, vikt eller mod. Tills hon en dag befann sig 4000 meter upp i luften, i dörröppningen till ett litet rangligt flygplan.

Efter 35 år tog Anna Rönnbäck Bertilsson tag i sin dröm att hoppa fallskärm. Eller: Hon fick hoppet i present och blev livrädd.

– Strax innan jag kastade mig ut ur planet hade jag panik, men nu rekommenderar jag alla att hoppa fallskärm. Det kan förändra ditt liv. Det vände i alla fall mitt, säger Anna Rönnbäck Bertilsson.

Anna hade drömt om att hoppa fallskärm i 35 år. Ja, redan som barn längtade hon efter känslan att få flyga som en fågel.

– Men av olika anledningar blev det aldrig av. Först var jag för ung, sedan var jag för tung – det finns en viktgräns, och därefter för feg, säger Anna.

Det är också lätt att gömma sig bakom ”vardagen rullar på med jobb, familj och tvätt”, men Anna tror det också finns djupare orsaker till varför man inte tar tag i sina drömmar.

– Omedvetet finns det nog en rädsla för att man inte ska tycka det är så härligt som man har tänkt sig. Ja, tänk om drömmen bara blir en stor besvikelse, då har man inte ens visionen kvar. I mitt fall fanns det även tankar som ”inte kan väl jag”, ”jag är för gammal”, och ”jag ska, sedan någon gång” – prokrastineringens sista utpost.

Till slut damp fallskärmshoppningen bokstavligen ner i knät på henne. Strax före sommaren 2017 skulle Anna efter mycket funderande byta jobb. Ja, efter åtta trygga år på samma stol med samma kollegor skulle hon byta till något nytt.

MISSA INTE: Följ med Tara på träningsresa till Mallorca.

– I avtackningspresent fick jag något så symboliskt som ett hopp, ett fallskärmshopp. Jag satt där rusig av vin och värme när jag öppnade presentkortet – och fick panik. Visst blev jag glad men också jätterädd.

Hon stoppade undan kortet i väntan på mod, men i början av hösten bokade Anna ett tandemhopp, vilket innebär att man hoppar tillsammans med en erfaren instruktör, hos fallskärmsklubben Aros i Västerås. Hon hade tid på eftermiddagen.

– På flygfältet var stämningen avspänd och vänlig, även om jag kände mig som den gamla tanten i gruppen. Och jag vågade varken äta eller dricka av rädsla för att behöva gå på toa där uppe i luften.

Hon fick sin overall och instruktioner. Anna frågade vad som skulle hända om hon tokflippade där uppe i luften och glömde allt de hade sagt. ”Det spelar ingen roll, för vi kan inte lita på att ni ska bidra, vi sköter hoppet, du behöver bara släppa.

– Så förutom att jag skulle vara 4000 meter upp i luften i ett skrangligt plan och kasta mig ut i tomma intet, skulle jag även göra det som är svårast av allt – släppa kontrollen”, skrattar hon.

Till slut satt hon där i planet med ett tiotal andra och påminde sig själv om att andas för att inte få panik. Väl på rätt höjd gick allt så fort att hon knappt hann tänka.

Det rasslade till, plexiglasjalusin som skilde henne från avgrunden öppnades, och plötsligt var hon och instruktören ute i luften.

– Vinddraget var starkt och kylan slog emot mig men på en sekund byttes rädsla mot lycka. Det gick som ett sus rakt genom kroppen. Det var sjukt coolt! Därför flinar jag som en idiot på alla bilder fotografen tog.

Den första minuten föll de fritt, sedan fällde instruktören ut en fallskärm och de seglade lugnt ner mot marken. Han pekade ut Västerås, Enköping och olika sjöar. Det hela var över på cirka fem minuter.

– Den första tanken efter att jag hade landat var att jag ville upp igen, trots att jag var så uppfylld av adrenalin och skakig att jag knappt kunde gå. Sedan dess har jag levt som i ett lyckorus. Varje gång jag känner mig lite låg tittar jag på bilderna från hoppet och ler. Ja, det är det häftigaste jag varit med om.

Anna blev så biten att hon nu har anmält intresse att gå en kurs i fallskärmshopp. Men flygturen visade sig ha större betydelse än så. 2017 hade annars varit ett skitår då hennes mamma gick bort, sonen bröt armen, Anna bröt foten, hon hade inbrott i bilen, fick cykeln stulen etcetera – och hon gled längre och längre ner i den negativa spiralen.

– Men allt vände med hoppet. Plötsligt blev livet lätt igen och jag blev sugen på att ta tag i saker, som min hälsa.

Hon insåg vikten av att ta sina drömmar på allvar. Att våga hoppa ibland.

– Om man hela tiden håller tillbaka, inte tillåter eller unnar sig, sviker man sig själv. Om man däremot testar saker växer känslan av att ”klarar jag det här så klarar jag en massa annat också”. Ja, det ger en inre styrka som går att applicera på andra områden i livet. Så var det i alla fall för mig.

Av: Linda Newham Foto: Privat

NUVARANDE Jag tog tag i min dröm – fallskärmshoppet vände mitt liv
NÄSTA Skriv ditt livs viktigaste att-göra-lista – din drömlista