Det är en hälsorisk att vara kvinna, konstaterar socialminister Annika Strandhäll. Här berättar hon om vad som räddade henne själv när tempot blev för högt – och sammanfattar det viktigaste för att komma tillrätta med stressen i samhället i ett ord: Jämställdhet!

Annika Strandhäll


Ålder: 42.
Familj: Sambo och två döttrar, 14 och 9 år. Och katten Frans såklart!
Bor: Värmdö utanför Stockholm.
Gör: Socialminister i Stefan Löfvens regering.
Aktuell: Ansvarar för att diskutera välfärdsfrågor i socialdemokraternas valrörelse.


Allt fler blir sjuka av det höga tempot på jobbet, i samhället – i livet. I Taras artikelserie om stress har vi berättat om alarmerande siffror.

Vi har hört högpresterande Eva Svärd berätta om hur det var att springa med full fart in i väggen, om hur hela livet ställs på ända och hur det sedan kan ta år att kämpa sig tillbaka från en utmattningskrasch.

Vi har hört Maria Helander, som utbildar stresscoacher och driver Stresspodden, förklara att en orsak till att vi blir så stressade i dag är att vi egentligen inte är evolutionärt gjorda för det snabba, informationstäta livet vi lever – och också berätta vad vi behöver tänka på för att ändå klara av tillvaron.

Men allt ansvar kan ju inte falla på den enskilda personen!

Risken att drabbas av utmattningssyndrom är nästan 20 procent under en livstid, konstaterar socialminister Annika Strandhäll.

Och en absolut majoritet av de som drabbas är kvinnor.

– Vi kan se hur kvinnor idag betalar för ett ojämställt samhälle med sin hälsa, att det är en hälsorisk att vara kvinna, det kan inte sammanfattas som något tydligare än helt och fullt orimligt, säger hon och konstaterar att förändring måste ske.

– Jag har själv varit där och vet hur tufft det är att både bromsa i tid och hur viktigt det är med bra stöd runt omkring sig för att komma tillbaka.

Men vems ansvar är det då?
– Samhället och arbetsgivarna har ett jätteansvar, osäkra anställningar och ett ojämställt ansvar för familjen är de främsta orsakerna till mångas stress.

– Sedan måste det vara upp till var och en av oss att tänka efter hur vi ser till att stänga av och inte vara uppkopplade precis hela tiden.

Annika Strandhäll menar att det inte finns något enkelt svar på varför det har blivit så här. Det finns flera olika förklaringar. Och vi behöver göra flera olika saker för att möta problemen, menar hon.

Det första hon nämner är just jämställdheten. Att det kanske är där vi måste börja. För stress har definitivt med jämställdhet att göra.

Fyra gånger så många kvinnor som män som är sjukskrivna för stressrelaterade sjukdomar, och det är kvinnodominerade arbetsplatser inom vård och omsorg, som är mest utsatta. Därför är det viktigt att satsa på välfärden, menar Annika Strandhäll. Det handlar om utbildning, om arbetsvillkor, om tider och löner.

Men ojämställdheten handlar också om att kvinnor tar ett mycket större ansvar för hem och barn.

– Ett mer jämställt användande av föräldraförsäkringen, rätt till heltid för alla och en schysst arbetsmiljö är alla insatser som både ökar hälsan och jämställdheten i ett samhälle, säger hon.

– Vi kan se hur kvinnors risk för sjukskrivning ökar med antalet barn i familjen. Den ohälsa som ojämställdheten driver är oroväckande tydlig.

Annika Strandhäll menar att det från samhällets sida handlar om att se till att pappor tar ut mer föräldraledighet.

– Inte minst när andra barnet kommer så blir familjerna mycket mer ojämställda.
Men det handlar också om våra personliga val, om hur vi väljer i det lilla, säger hon:

– Fler familjer måste ha aktiva diskussioner, vem är det som tar hand om barnen mest, vem vabbar och köper kläder till barnen? Det spelar stor roll.

Men ansvaret är stort även för de större barnen, att stötta dem i skolan, finnas för dem under tuffa perioder och vara engagerad i olika aktiviteter.

Många kvinnor är rädda att bli utbrända (vilket i sig blir en stressfaktor). Du berättar att du själv varit där och vet hur tufft det är att bromsa i tid. Varför kan det vara så svårt tror du?
– Mycket handlar om krav på sig själv och från arbetsplatsen. Jag tror att varje arbetsgivare måste titta sig själv i spegeln och fundera på hur ens egen arbetsplats ser ut och om de anställda ges rimliga förutsättningar.

– När jag blev dålig i samband med att jag både fick barn och en ny ledande position på jobbet var räddningen för mig bra kollegor som ställde upp och såg till att jag fick tid för återhämtning.

– Det är alltid svårt att själv veta när det är dags att bromsa, här behöver vi hjälpas åt att ta hand om våra arbetskamrater.

Att vara minister är förstås ofta stressigt. Hur hanterar du det på ett bra sätt?
– Många av oss blir ju mer och mer tillgängliga även under kvällar och helger, i mitt jobb är det ju såklart nödvändigt. Men för mig är det avgörande att kunna släppa allt en stund och bara få umgås med familjen och katten.

– Jag brukar ofta säga till mina medarbetare att den som gör det bästa jobbet inte alltid är den som jobbar flest timmar eller alltid är tillgänglig. Vi måste ge varandra tid för återhämtning.

Har du genom ditt arbetsliv haft något varit i en situation där du verkligen varit tvungen att bromsa?
– Det har varit flera. För mig har det ofta handlat om att få vara ledig lite sammanhållet och stänga av för att ladda batterierna igen. En bok eller en stund med döttrarna och katten är för mig de bästa sätten att stanna upp och ladda om.

Bra kollegor, se till att få återhämtning – och att klappa katten Frans – det har varit räddningen när det blivit för mycket.


Ministerns checklista för att minska skadlig stress:

Öka jämställdheten. En av orsakerna är ett ojämställt familjeliv.
– Kvinnor tar större ansvar för barnens skolgång, inköp till familjen med mera.

Bättre arbetsmiljö inte minst i kvinnodominerade yrken.
– Här har arbetsgivarna ett stort ansvar. Regeringen kan göra mycket, men att få till en riktig förändring på arbetsplatserna krävs att ett lokalt ledarskap tar det ansvaret.

Prata mer om problemen – och avstigmatisera psykisk ohälsa.
– Bara de senaste åren blir trycket högre på att diskutera frågorna både i samhället och i politiken. Poddar om psykisk ohälsa, så som den fantastiska Ångestpodden, är väldigt vällyssnade, och vi har haft flera debatter i riksdagen på temat. Detta läge där frågorna diskuteras mer borde vi haft för flera år sedan!

Av: Eva Gussarsson Foto: Jerker Ivarsson/Aftonbladet/IBL/Johan Jeppsson

NUVARANDE Socialministern Annika Strandhäll: Katten Frans är min återhämtning!
NÄSTA Stress del 3: Vårdföretaget som vill bryta mönster och minska stress