Det kan vara en magisk solnedgång, en hackspett som spelar mot trädstammen, ett drillande musikstycke, en promenad under trädkronorna, utsikten från bergets topp … Oavsett var du hittar din "ååå-känsla" är det inte bara en känsla – det är rena friskkuren. Taras Maggan Hägglund tycker att vi ska förundras mer i sommar.

Förundranstoppen – 8 saker att förundras över

  1. Solnedgångar.
  2. Öppna landskap.
  3. Konst.
  4. Musik.
  5. Meditation.
  6. Andlighet.
  7.  Att engagera sig i något större än sig själv – tänk Amnesty, Greenpeace.
  8. Se på sport live med andra!

Källa: Boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius


Du står där med uppspärrade ögon, öppen mun och drar efter andan. ”Förundran är ‘å fan’, upphöjt till tusen”, skrev Bodil Malmsten en gång. Förundran vidgar våra själar, får tiden att stå stilla och gör oss gott.

Det är som att plötsligt stiga in under valv av höga trädkronor och andas fritt efter att, utan att tänka på det, ha hukat över småttigheter i ett mentalt trångt och litet unket källarrum.

Så känns förundran.

Vi ler inte. Det är inte småmys utan något stort och mystiskt. Världen vidgar sig och vi står där små och förundrade, häpna och lite tagna.

Det är som att halvsvettig gå runt en bergknalle, tänka mest på skavsår och plötsligt ha hela kalfjället för sig själv, bara himmel och fjäll och tystnad.

Så känns förundran.

Du ingår ju i detta landskap, du är en del av det mäktiga. Du är mer än dig själv. Plötsligt faller ego-gränsen och du är där, delaktig i något utanför dig själv.

Det är som när ett mycket litet barn möter en mycket gammal människa och de ser in i varandras ögon och du står vid sidan och inser att här knyts en kontakt på urgamla djup.

Så känns förundran.

Man kan bli religiös för mindre. Och vissa blir det.

På senare år har forskare över hela världen börjat studera det där med förundran. Vad är det som händer i oss när vi plötsligt stannar upp och genomfars av en … ja, vad är det? En djup glädje, en hisnande känsla av liv, en vördnad.

Vi famlar efter det där stora, som är för stort för våra ord, som vi känner men inte kan formulera.

Vissa har en naturlig fallenhet för det. Poeter och barn med stor fantasi till exempel. Som böckernas Anne på Grönkulla, barnhemsbarnet som sätter stora, skimrande förundransord på vardagligheterna. Ta första dagen på nya ön när hon ser skimrande vatten och andlöst frågar vad den underbara sjön har för namn.

”Barrys göl”, blev det prosaiska svaret från lantbrukaren Matthew. Men Anne med öppen mun och stora ögon ser något annat:

”Usch, ett sånt fult namn. Jag ska kalla den – låt mig se – Mörka speglande vågen. (- – -) Det är så vackert så det riktigt ryser i mig … Ryser det ibland i er, Matthew?”

Det är förundrans magi. Att se Mörka speglande vågen, där andra bara ser en göl. Och vara öppen för allt det där som är så vackert att man riktigt ryser. Att vara öppen för att bli överfallen av tillvarons under.

Dag Hammarskjöld, svensken som för länge sedan var general-sekreterare för FN i nästan åtta år, var bland mycket annat också en mystiker. Han skrev en gång ”vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans”.

Det känns som att klafsa i ett par skor som är några nummer för stora för mig att låna hans ord, men jag tror jag anar något här. Varje dag måste livet vara ett under, vi måste ana en glans mitt i det vardagliga.

Man behöver inte citera Hammarskjöld för att fatta det, det räcker med att konsultera de verkliga experterna – tvååringar. Som leende sträcker upp en pinne de hittat och jublande inbjuder omvärlden att delta i förundran över denna fantastiska skapelse.

Förundran är mer än bara nyfikenhet och glädje. Det är magi och storhet och en slags bävan inför det stora.

Min kusin Sune, släktens teolog, säger att bävan och förundran går i par. Förundran är inte bara vackra solnedgångar (även om de ligger i topp när forskarna försöker lista vad som får oss människor att känna den här utanför oss själva stora förundran).

Förundran är också en bävan inför något som är större än oss själva.

Sune har namn på sin förundran. Gud. Min förundran är luddigare. Men räcker bra för mig.

Vi sitter med två latte på ett kafé och jämför förundror.

”Mest av allt är jag förundrad över att kärlek finns”, säger Sune. Och av att se sig själv som liten nästan klonad i barnbarnet Olle.

Jag tänker efter. Själv är jag inte alls förundrad av kärlek. Det är som gräs. Klart det finns. Överallt i tuvor och tofsar och välansade gräsmattor och vildvuxna bambusnår och böljande kullar och enstaka tuffa strån mitt i asfalten. Fast det kanske är en formuleringsfråga att jag inte sätter kärlek på min förundranslista.

Mina bästa förundror är kalfjället och öppna horisonter över vatten. Lågmälda samtal i sommarnätter. Och de där stunderna då jag bara känner mig så otroligt levande.
Här kan du ta en paus och fundera på dina bästa förundror. Innan vi återvänder till forskarna.

Jo, så här säger forskarna. Att ge oss tid till att förundras (Alltså, typ kliva av cykeln, stå stilla och se på den där fullmånen eller ta en halv dag på museet) är att investera i ett bättre liv.

Vi blir friskare.

Vi får mer tid.

Vi blir smartare.

Vi blir mer empatiska.

I sin bok ”Hälsorevolutionen” skriver vetenskapsjournalisten Maria Borelius om mötet med kanadensiska forskaren Jennifer Stellar som studerat hur förundran (”awe” på forskar-engelska) och även skönhet påverkar oss rent fysiskt och sänker graden av inflammation i kroppen.

En av hennes medforskare, professor Dacher Keltner, formulerade det så här: ”Att förundran och skönhet sänker kroppens cytokiner (en grupp proteiner som bland annat påverkar immunförsvaret) till mer hälsosamma nivåer tyder på att de saker vi gör för att uppleva dessa känslor – promenerar i naturen, lyssnar på musik, tittar på konst, direkt påverkar vår hälsa och vår livslängd.”

Och redan för många år sedan konstaterade två psykologiprofessorer i USA – Dacher Keltner och Jonathan Haid – att förundran gör oss mindre egoistiska och mer motiverade att göra bra saker även för andra. Inte så märkligt när man tänker på den där intensiva känslan av att ingå i ett större sammanhang. Andra studier stödjer att skönhet och förundran gör oss mer hjälpsamma och generösa.

En annan grupp forskare – Melanie Rudd, Jennifer Aaker och Kathleen Vohs – lanserar hypotesen att förundran gör att vi upplever det som att tiden blir längre. Det var en grupp studenter som fick se film på mäktiga vattenfall eller astronauter i rymden som jämfördes med en grupp som fick titta på reklamfilm med en stilig parad.

Jo, du gissade rätt. De som sett de där magiska ögonblicken tyckte att de hade gott om tid på sig för andra uppgifter de fick göra.

Det kan jag också förstå, tiden står stilla, perspektivet byts och plötsligt är vi befriade från vårt vardagliga lunkande i tidens koppel. Kanske dags att göra som Maria Borelius: Möta varje dag med en plan för jobb, måltider, träning, vila – och förundran.

Av Maggan Hägglund Foto: IBL/Shutterstock

NUVARANDE Hitta ditt åååå – så förundras du mer i livet
NÄSTA Krämig och god casewgrädde