Krönika: september doftar förändring

Krönika: Maggan Hägglund älskar hösten och allt vad den har med sig.

Maggankronika

Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Jag har alltid älskat september. Morgnar med lätt fuktig dis, nya böcker, nya planer och nytt läsår fast det är åratal sedan jag gick i skolan.

Det blir liksom lite tillbaka till ordning igen när hösten kommer. Slut med sandiga fötter och halvfuktiga badrockar. Slut med torrdass och granbarr.

Tillbaka till dusch och badrum och kommunaltrafik och möten och kalendrar och riktig frys.

Jag önskar att jag vore den där som sparar sommaren i fryslådor och saftflaskor. Jag tycker om tanken på förråd. Sorterade burkar, textade etiketter. Helst skulle jag vilja ha en jordkällare.

Men det är med sylta och safta som med vissa andra saker. Jag tror att jag tycker om dem, men motbevisar mig själv.

Ta till exempel det här att jag tror att jag älskar att ta långa, varma bad i mitt vackra badkar med tassar. Tja, kanske två tre gånger per år.

Och jag tror att jag älskar att gå på bio. Riktig bio. Senast var väl för ett par tre år sedan när vänner fick med mig.

Och jag tror att jag verkligen, verkligen tycker om att brygga te i tekanna (som jag sedan sätter under min omsorgsfullt inköpta broderade tehuva) fast jag egentligen tycker det är väldigt skönt med Earl Grey i tepåse.

Men jag tycker verkligen om hösten. Det är något trevligt, avspänt, kravlöst. Man behöver inte måla en veranda, man kan bara slänga sig i en soffa och läsa en bok.

Det är något med att kura och mysa och svepa in sig. Skydda sig lite, värma sig lite och fundera lite lagom ostrukturerat på vad man skulle vilja göra i höst.

September kräver inga våldsamma nytändningar. Inga världsomseglingar. Ingen ny karriär. Bara lite mer allmänt Mumintrolls-nosande efter intressanta saker att undersöka.

Och så kan man göra en snäll-lista. Lova sig själv högtidligt och dyrt att i höst ska jag aldrig tvinga mig gå upp tidigare än tio på lördagar. Jag ska oftare säga ”Men det gjorde jag bra” än ”Oj, oj,oj, hur kunde jag”.

Jag ska ta mig tid att sitta och fundera på ingenting emellanåt, för det tror jag är extremt nyttigt för själen.

Och jag ska komma ihåg att köpa en blomma åt mig ibland och kanske någon annan liten present.

Jag tycker att september är en bra månad att ”murvla” eller att ”pula”. Det innebär att man mest bara skrotar omkring hemma i sitt eget hem och småfixar saker full av mindfulness och lugn och ro.

Man sorterar en bunt papper (men titta så intressant!), man organiserar om en hylla i porslinsskåpet, man flyttar en soffkudde och utvärderar sedan effekten (gärna medan man dricker en kopp te).

September doftar av multna löv och snälla förhoppningar, av lagom förändringar och självsnällhet och mjuka plädar.

Andra månader kan vara lite hoppiga och sprättiga och lite märkvärdiga. Inte september, den är som en kudde och en pläd i soffan och en sådan härlig, kravlös, omfamnande månad önskar jag dig.

Av: Maggan Hägglund Foto: Stefan Tell och Unsplash.com

Omsl 11-17.indd

NUVARANDE Krönika: september doftar förändring
NÄSTA Våga skreva skolan – Mia Törnblom tipsar!