Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Ett precis påbörjat år. En vinter, en vår, en sommar, en höst och så lite vinter igen.

Ett nytt år kan vara som ett jättelikt Kinderägg. Inte tre saker i en utan 365 saker i en. En räcka av dagar att veckla upp en efter en. Upptäcka. Smaka på. En del kommer att smaka bittert. Andra ljuvligt. Men var och en är alldeles ny.

Jag tror att jag ska använda första snutten vinter till att boa in mig ännu mer i mitt gröna radhus.

Kanske skaffa en stor röd matta till mitt arbetsrum. Jag läste skådespelaren Ashley Judd som skrev om sin barndoms hem.

Hennes egen familj var splittrad, hon flyttade och flyttade, men tiderna hos mormor och morfar och somrarna hos farmor och farfar blev hennes trygghet.

Det var där hon fick rötter och stabilitet i tillvaron. Hon skriver om huset med lådor fulla med saker man kunde leka med, garderober med mjuka plädar och så köket där mormor lagade mat – och det gjorde hon ofta.

Hon skriver om känslan att komma nerför trappan och känna doften av nybryggt kaffe och se farfar sitta med sitt korsord.

Hon beskriver hus som fick henne att känna sig trygg och älskad. Och i dag har hon mormors bakformar och farmor och farfars gungstolar och i hennes trädgård finns stockrosor för det odlade alltid faster Pauline, i vars hem hon också tankade barndomstrygghet.

Och jag tänker – det är inte ytligt och onödigt att jag håller på med mitt hus; inreder och boar in. Jag bygger en trygghet jag behöver. Precis som barn bygger kojor med en filt över ett bord och hittar en plats att krypa undan på.

Precis som jag själv älskade att boa in mig i min barndoms klädkammare och sitta i mörkret och planera allt roligt jag skulle göra.

Jag behöver mina kojor i livet. Trygga platser där jag känner mig älskad. Så boa in mig ännu mer ska jag ägna vintern åt. Och våren, ja, hur ska jag planera för våren. Tänka på att verkligen ta tillvara på första soldagarna och ta med mig kaffemuggen ut och titta på hur trädgården vaknar ur vinterdvalan.

Hur tänker jag mig sommaren 2018? Kanske ska jag åka till Småland och sitta i ett torp och titta på träd-tv. Kanske ska jag hitta en ny morgonpromenadslinga. Och jag ska se hur klematisen på balkongen blommar igen.

Hösten blir om allt går som planerat en resa Anders. Och kanske ska jag skriva mig en lista med klassiska romaner som jag äntligen ska läsa. Och en lista med lökar jag ska plantera.

Och vintern – jam vad ska jag göra i december? Tål att fundera på. Jag älskar att planera, fundera – det är som att igen sitta  med mammas knapplåda. En vacker, vadderad låda med knappar sim kunde komma till användning.

Man slänger inte en knapp. Man spar den. Och där kunde jag sitta och leka och sortera stora röda knappar och små vita. Så kan man sortera och fundera och planera sina dagar – ska det bli en liten vit skjortknappsdag eller en stor röd?

Jag önskar att vi kunde veckla upp varje dag under 2018, som nyfikna tvååringar som fascinerande sätter sig på huk för att kolla en myra eller bli upprymda av att upptäcka att det är hål i osten på frukostbordet.

Att vi kunde lära oss se miraklet i en vanlig tisdag i mars eller en fredag i oktober. Även de där dagarna när livet känns som en transportsträcka och det är mycket måste bara orka i våra liv.

Jag önskar dig många fantastiska dagar 2018.

NUVARANDE KRÖNIKA: Se miraklet i en helt vanlig tisdag
NÄSTA Missa inte! #getinspired – en peppande helkväll m. Kaspersen, Fexeus & Sköld