Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

Det gäller att njuta när det är milda vindar som smeker mot huden. Att stanna upp och inse att detta är också livet.

För det kommer tider av medvind och nedförsbacke i livet. Bäst man knegat sig uppför, uppför, uppför så kommer en lång, härlig backe som man får susa nedför medan dofterna av blommorna i dikeskanten blandas med det sörsyrligt gröna från nyutslagna björkar och kittlar näsan.

Jag såg en teckning av ett huvud i profil och så en liten kvast som sopade rent där uppe i skallen, sopade bort gamla dammiga tankar ur hjärnan.

Det är så det känns att susa genom sommaren med medvind och go’dofter spetsade med lite fågelkvitter och en aning sol mot bar hud.

Och det är en sådan sommar vi behöver. Jag vet, man behöver varken bli solbrun eller förälskad trots att det snart är sommar. Men man kan väl bli lite lagom uppiggad av klorofyll och ljus och ansvarslöshet.

För jag tror att många av oss trampar duktigt på och strävar upp för vardagens backar. Vi får starka benmuskler och erfarenheter men sedan behövs det också en rejäl utförslöpa i livet.

Tänkte att vi borde få oss en sådan nu i sommar, allihop. Och ha vett att njuta av det. Lite mentalt sommarlov helt enkelt. Lite bara sitta i en skogsbacke och vifta på tårna helt enkelt. Äta Mariekex och dricka termoskaffe och uppmärksamt studera hur en nyckelpiga klättrar på ett grässtrå. Ungefär så.

Det betyder inte att vi ska bli ansvarslösa och strunta i allt. Men vi ska ta oss ett rejält sommarlov. Ha så där lagom sommarlovs-långtråkigt, att tankar och idéer som aldrig annars hinner fram till våra stressade hjärnor faktiskt kommer fram.

Och plötsligt dyker de upp. ”Men tänk om jag skulle … ja, spela krocket, bada i en insjö, läsa en hel roman på en enda dag, ligga kvar en timme till och titta på moln, bygga en koja … vad vet jag vad som ligger där i överraskningskorgen långt inne i din och min hjärna.

Själv har jag aldrig blivit nästan misstänkt förnöjsam på senare år. Jag trivs så bra med mitt liv.

Men ibland blir det extra bra, då tar medvinden i ryggen och jag ryser lite av allt roligt jag får vara med om. Tänk att kroppen hämtar sig så efter cancerbehandlingen och att hjärnan piggat på sig igen och skjuter nya, små gröna, idéskott.

Och kärleken, tänk att jag skulle få den öst över mig i så rejäla skopor från alla håll. Och så intressanta människor jag träffar och … Ja, men ni hör ju. Det är medvind i Hägglund-ryggen just nu.

Och det är då det gäller att ha vett att njuta. Det var nog bara det jag ville säga, att vi behöver träna på att ha sommarlov i livet i bland. Stuva undan alla livets skolböcker, regelböcker för ett tag. Byta om till lätta sommarkjolar och lätta sommarhjärnor.

Allting har sin tid. Att ta ansvar, vara duktig och jobba på har sin tid. Att låta kraven flyga bort i sommarvinden, stanna upp och bara andas har också sin tid.

Jag önskar dig (och mig själv också) en riktigt fin sommarlovssommar med mildvindar och bara-vara-tid.

Av: Maggan Hägglund Foto: Unsplash.com samt Stefan Tell

NUVARANDE KRÖNIKA: Milda vindar och sommarlov
NÄSTA Sveriges bästa smultronställen – logga ut i yllehyddan