Taras krönikör Maggan Hägglund var Taras första chefredaktör. Hon bor i ett grönt radhus och är särbo med Anders.

En mig närstående tvååring hojtar glatt ”In i garaget” när han buffar sig ner under täcket mellan sina föräldrar för att sova.

I en mörk, mjuk grotta nära de två som älskar honom mest har han sitt ”garage”, där han parkerar varje natt för att tanka trygghet och vila.

Vi behöver alla ha ett garage. Ett tryggt ställe där vi kan parkera oss för vila och återhämtning.

Nu är det väl ingen av oss som längtar efter att krypa ner under täcket mellan mamma och pappa, den tiden är sedan länge över.

Men vi skapar våra egna ställen för trygghets-tankning. Mitt allra bästa garage, min laddningsstation är jag själv. Ständigt, ständigt behöver jag påminna mig om att gå inåt, dra in mina tentakler, sluta att söka efter bekräftelse från omvärlden.

Jag behöver stilla mig, lugna mig, låta mina tankar stillna, lyssna inåt för att höra vad jag tänker och vad jag tycker.

Jag har skrivit förr om vårt behov av egentid. Att vi alla har olika ETK-värden. EgenTidKoefficient. Värdet som säger hur mycket egentid vi behöver för varje timme vi tillbringar tillsammans med andra. En del behöver bara en liten stund då och då, andra av oss behöver rejäla ostörda tider då vi umgås med oss själva.

Ett annat bra garage är att köra in bland vänner som förstår utan förklaringar. De där människorna som får en att slappna av och bara vara. Som ser med mildögon och lyssnar inte bara med öronen utan med hjärtat.

Vi behöver förstås andra människor också, de där som ut­manar oss, som tvingar oss att muttrande och protesterande lämna våra trygga tankegångar. De som får oss att gnistra och gnälla och rea­gera.

Men det är inte hos dem vi hämtar kraft, tror jag. Det är hos dem som omfamnar oss och låter oss bara vara. Det är en nåd att få tillbringa tid tillsammans med dem som får oss att bli oss själva ännu mer. Jag samlar på sådana människor.

Att läsa och känna igen sig i orden som någon annan formulerat kan också vara ett bra garage att köra in i och ladda kraft. Eller gå ute i naturen, eller sova på rena lakan, eller unna sig tid att bara pyssla med något som man egent­ligen inte har tid med men som fyller en med djup glädje – allt sådant är fina garage.
För vi behöver vila och trygghet för att också bildligt kunna vakna och pigga titta upp över täcket och vara nyfikna på en ny dag.

November är mörker, men mörker kan också vara bra för vila och för att mylla ner visioner. Om du vill pröva att skriva ner något du verkligen önskar dig i ditt liv, lägg lappen i ett kuvert och skriv ”Öppnas 1 maj 2018” på det.

Så myllar du ner din vision i novembermörkret och låter den ligga där och gro. I maj öppnar du, läser och funderar över vad som hänt.

Jag önskar dig en vilsam, omslutande, varm och lite mystisk höst och vinter då mycket får gro i ditt liv och du hittar härliga garage där du kan ladda trygghet och glädje.

Av: Maggan Hägglund  Foto: Unsplash

NUVARANDE KRÖNIKA: ”Jag behöver människor som lyssnar med hjärtat”
NÄSTA Östrogenguide – kåtare, gladare & friskare, eller?