Krönika: ”De beslut man tar leder alltid till något annat”

Taras krönikör Ola Liljedahl skriver om hur våra liv formas efter de beslut vi tar.

Ola1_artikelbild
Ola Liljedahl skriver krönikor i varje nummer av Tara.

Skådespelaren Tommy Berggren har kommit med sina memoarer och berättar historier om ett liv i rampljuset med skilsmässor och otrohet och framgång och motgång. Jag bläddrar i boken och en annan historia ramlar över mig.

På 50-talet kom nämligen en ung man från Nordmaling i Västerbotten in på scenskolan i Göteborg. Lokaltidningarna skrev. Han hade pluggat till lärare men tog förstås chansen när scenskolan kallade.

Det var han och just Tommy Berggren och tre till i klassen. Stort. Men någonting fick den unge mannen från Västerbotten att ganska snart tvivla på skådespelaryrket och redan efter en termin hoppade han av.

Något han sedan funderade över hela livet. Varför gav han det inte chansen? Han kunde egentligen inte förstå varför. Att hoppa av kändes som, ja, ett misslyckande. Att lokaltidningarna skrivit om hans scentalang kändes bara pinsamt efteråt.

Han ångrade sig rätt ofta. Men ändå inte. För, brukade han säga, de beslut man tar leder alltid till något annat. Livet är ju som i filmen Sliding Doors. Där man får följa två parallella handlingar om vad som händer i livet om Gwyneth Paltrow som rusar till ett tåg hinner eller inte hinner kliva på innan dörrarna stängs.

Varje dag har vi Sliding Doors omkring oss. Varje dag fattar vi beslut som gör att vi slipper eller missar något, träffar eller inte träffar någon. Den här unge mannens Sliding Doors var att kliva av tåget mot skådespelarlivet och på tåget mot lärarlivet istället. Svenska och historia.

Han drog från Göteborg till en första lärartjänst i Bollnäs i Hälsingland. Där klev han in i ett klassrum. I det satt bland andra en ung flicka från byn Lottefors och tänkte direkt att , oj, den där mörkhårige läraren var det något alldeles extra med. Och han såg på henne och kände likadant.

Fast han var ju lärare. 25 år. Och hon elev, 18 år.

Nu är kärleken som den är och de två blev ett par och det var, förstås, en liten skandal i staden. Han blev uppkallad till rektor och till skolstyrelsen och fick veta att det här ju inte var bra alls.

Men han och hon bet ihop, höll ihop och flyttade så småningom ihop.

De gifte sig 1958, strax innan Sverige tog VM-silver i fotboll och nästan samtidigt som Tommy Berggren blev färdig skådespelare.

Aftonbladet publicerade bröllopsfotot på sista sidan med rubriken ”En lektion i kärlek” trots att både han och hon sagt nej till intervjun.

De flyttade till Örnsköldsvik. Där föddes två barn varav det andra, ganska blekfet sägs det, kisade mot världen första gången en aprildag 1964. Ungefär när Tommy Berggren jobbade på Dramaten under Ingmar Bergman.

Strax efter det flyttade den lilla familjen till Färila i Hälsingland.

Där levde den unge mannen, jobbade som lärare och såg ibland Tommy Berggren i filmer på tv och bio. Men utan med ett ord för någon nämna att han en gång tog de första stapplande skådespelarstegen tillsammans med en lika stapplande Berggren.

Den unge mannen blev en halvgammal man och dog strax efter sin 70-årsdag utan skilsmässor och memoarer. Hans unga fru bor kvar i huset de byggde och går mot 80 nu.

Ja, det är min mamma och pappa det.

Livet är allt en bra konstig sak.

Av: Ola Liljedahl Foto: Bruno Aguirre, Unsplash

Omslag 10-17.indd

Krönikan finns även i Tara nummer 10/2017