Bonusfrågan: Ska jag verkligen betala för mina barn?

Moa Herngren är författare och har bland annat skrivit boken "Fältguide för bonusfamiljen". Clara Herngren är samtalsterapeut med inriktning mot bonusfamiljer. Båda är medskapare till Bonusfamiljen på SVT.

Fråga: Jag och min man träffades för tre år sedan då mina två barn var 12 och 14 år. Till en början bodde de varannan vecka hos oss men ju äldre de har blivit desto jobbigare tycker de att det är att flytta fram och tillbaka och därför har de valt att bo heltid hos sin pappa som bor större och närmast skolan.

Barnen är hos oss på helger och lov i stället. Även om det fungerar är det klart att jag hellre skulle vilja att barnen bor hos mig men jag har valt att lyssna på dem och sätta dem i främsta rummet.

Nu tycker barnens pappa att jag ska betala för dem trots att de inte bor hos mig. Det känns väldigt konstigt att jag dels går miste om mina barn, dels att jag ska betala för barn som jag inte får ha hos mig. Är det här verkligen rimligt?
Undrar Siri

Clara Svarar: Jag förstår att du inte är helt nöjd med situationen som den är och att du skulle vilja ha barnen mer. Men bra av dig att du här ser till barnens bästa och sätter deras vilja i främsta rummet.

Jag tycker att du ska vara med och betala även fast barnen inte bor hos dig lika mycket. Jag antar att du skulle vilja att din exman var med och betalde även om barnen bodde mer hos dig?

Att skaffa barn är ett ekonomiskt åtagande tills barnet fyller 18 år oavsett hur boendesituationen ser ut och rent juridiskt är du skyldig att betala underhåll.

Underhållet ska beräknas utifrån föräldrarnas betalningsförmåga och barnets behov. Om din exman till exempel tjänar betydligt mer än vad du gör ska detta tas med i beräkningen.

Som förälder förväntas man komma överens om hur stort underhållet ska vara själva. Försäkringskassan har en mall där båda föräldrarna kan skicka in sina uppgifter samt barnets behov och boendesituation och sedan får man tillbaka ett förslag på hur en rättvis fördelning skulle kunna se ut.

Om man som föräldrar har svårt att komma överens kan kommunen erbjuda samarbetssamtal och som en sista utväg får man kontakta juridiskt ombud och vända sig till tingsrätten.

NUVARANDE Bonusfrågan: Ska jag verkligen betala för mina barn?
NÄSTA KRÖNIKA: Maggan Hägglund ”Obitter och nyfiken vill jag vara”