"Jag mockar hästskit" svarar prinsessan Märtha Louise och strålar när hon får frågan om vad hon gör för att ladda batterierna. Den högkänsliga trebarnsmamman och egna företagaren har hittat sin balans i livet. Men vägen dit har inte varit enkel, berättar hon för Taras Maggan Hägglund.

Prinsessan Märtha Louise Ålder: 46. Familj: Döttrarna Maud, 14, Leah, 12 och Emma, 9. Bor: I Lommedalen, en liten kommun med 3000 invånare nordöst om Oslo. Gör: Utbildad fysioterapeut, författare, föredragshållare, driver tillsammans med Elisabeth Nordeng kursföretaget Soulspring. Aktuell: Har precis kommit ut med boken Född Sensitive på svenska. Intressen: Ridning, nu rider alla döttrarna också.

När hon var åtta år ville Märtha Louise testa om hon verkligen var en äkta prinsessa. Så hon gick ner i köket på Skaugum, gården där familjen bodde, och bad att få en okokt gul ärta, som hon lade under sin madrass. Hon sov jättegott och blev så besviken … Var hon ingen riktigt prinsessa!?

Hon anförtrodde sig åt sin barnflicka Berit, som tog den lilla, funderande flickan på allvar och förklarade att sagor ska man inte alltid ta så bokstavligt, det handlar om symboler.

Nu är Märtha Louise 46 år och har förstått vad den där sago-ärtan symboliserar – hennes högkänslighet, talangen att avläsa stämningar i rum, ta in andras känslor nästan som sina egna och uppleva livet och musiken och naturen så intensivt i nyanser som de flesta missar.

Där är hon, jag ser det direkt när den slanka kvinnan med vackra stora örhängen kommer in i lobbyn på det sagolika Pigalle i Göteborg.

Hotellet andas tidigt 1900-tal i Paris med sammet och kandelabrar. Prinsessan Märtha Louise i stram kavaj till plisserad guldkjol, stramt klassiskt bakåtkammad frisyr och överdådiga, dinglande örhängen signalerar både tydliga gränser och obändig kreativitet.

– När jag var liten var jag utrustad med både livlig fantasi och stora parabolantenner på huvudet, skriver hon i boken ”Född sensitiv” som precis har kommit ut på svenska.

De stora parabolantennerna på det lilla flickhuvudet avläste omgivningen ner till minsta mikromillimeter stora känslosvängningar. Och inte blev det lättare av att det bredvid de där parabolantennerna satt en prinsesskrona.

– Fram till att jag var sju år trodde jag att alla andra var lika känsliga som jag. Hemma var det helt accepterat att jag var känslig, även om ingen kände till begreppet högkänslighet på den tiden. Men jag slapp inte vara med i alla offentliga sammanhang för det.

Så den lilla sensitiva prinsessan fick stå och vinka på balkonger, gå i parader, träffa massor av människor tills alla intryck fick de psykologiska parabolantennerna att snurra sig svettiga och glödheta. Och hon själv var övertrött av alla intryck.

Men familjen förstod. De visste alla att om någon vuxen skällde på lillebror Haakon, då grät Märtha Louise.

Och när mamma drottning Sonja skulle säga godnatt innan hon gick bort på någon representationsfest kände Märtha Louise en främmande, orientalisk doft som kom dundrande som en betongvägg minst tjugo meter framför mamma. Det var Chanel no 5.

Hon kunde inte sova i ett rum på slottet – först långt senare fick hon veta att där hade skett ett självmord för länge sedan. Hon blev förvirrad när hon hörde människor säga en sak, och hennes känsla sade något helt annat. Och ibland kunde hon knappt skilja på vilka känslor som var hennes egna och vilka som var andras.

Märtha Louise var en rätt nöjd och glad sensitiv liten tjej fram till dess hon började skolan.

– Jag vet inte riktigt när det hände, men då började jag förstå att alla inte tog in så många intryck som jag gjorde.

Hon började känna sig annorlunda. Som den som var fel, som var ohjälpligt annorlunda, som en som spelade handboll på fotbollsplanen.

Men när hon var åtta fick hon börja rida; det var då de stora, vackra och känsliga fyrbenta hjältarna kom skrittande in i hennes liv.

– Hästarna räddade mitt liv under barndomen och ungdomen. I stallet var det ingen som tyckte att jag var konstig eller tokig. Den som är högkänslig vill ofta kommunicera med andra på ett djupt sätt. Från hjärta till hjärta. Och med djur kan du få den kontakten.

En häst säger inte en sak och utstrålar en annan. Det satte prinsessan på högkänslighets-ärten värde på.

Men Märtha Louise var ingen blyg viol som tyst slokade i hörnen. Många tror att den som är högkänslig och tar in fler intryck från omgivningen, alltid är introvert och lite försiktig.

Försiktig har Märtha Louise aldrig varit. Fysiskt stark och äventyrslysten, bra i idrott och populär i skolan. Men utan att någonsin tappa kontakten med alla känslor.

– En del tror att man inte kan bli överbelastad av positiva känslor. Det kan man visst. Jag minns en gång när jag och mina tjejkompisar var på vad vi på norska kallar ”en hyttetur”, vi var tillsammans i fjällen. Det hade varit så mysigt, allt var så bra men jag kände att jag måste vara ensam. Jag gick ut och satte mig för mig själv och bara storgrät. De andra blev förskräckta och själv trodde jag att jag var galen. Men det var bara att det hade blivit för mycket.

– Det viktigaste verktyget om man är högkänslig är att lära sig sätta gränser, att skapa sitt eget rum, hitta sin egen klang, konstaterar Märtha Louise.

Att göra det när man är en offentlig person kan vara svårt. Det är som med de tre döttrarnas födslar. Maud Angelica föddes på Rikshospitalet och togs emot av en hel stab personal plus informationsavdelningen och media.

Det kändes helt fel för Märtha Louise. Nästa dotter Leah Isadora föddes hemma trots läkarnas protester. Och minstingen Emma Tallulah fick en nästan perfekt omgivning, som hon beskriver så här i nya boken:

”När vår tredje dotter kom var vi hemma i Lommedalen i Bærum. Vårt hus ligger i skogen, intill ett stall och stora rasthagar för hästar. Det var sensommar med en kylig föraning om höst i luften, precis som om naturen andades ut.

Från tidigt på morgonen hade jag värkar och gick rastlöst omkring i huset och jämrade mig. I ena stunden hängde jag ut genom fönstret, i nästa stund låg jag på soffan eller knäböjde över en stol. Utanför fönstret gick fem hästar på bete.

När födseln började ställde de sig på rad vid staketet. De stod och tittade upp mot huset, precis som om de visste vad som hände.

Där stod de helt stilla, utan att beta, utan att gnägga – ända tills förlossningen var över. Jag vet det, för jag såg dem hela tiden. Det var en magisk, helt befriande ro. Och jag hade satt egna gränser.”

I hotell Pigalles vinprovarrum, som vi fått som intervjuplats, sitter Märtha Louise sida vid sida med sin arbetspartner, medförfattare, turnékamrat på föreläsningsresor och syster i högkänslighet, Elisabeth Nordeng.

Blondlockig och i ljust fluffigt blått. De är lite som systrarna Yin och Yang. Mörk och ljus, stram och omedelbar. De två träffades på en kurs för tio år sedan och talade samma andliga språk. Det blev ett rabalder när de startade sin så kallade ”änglaskola”, där eleverna utbildades i bland annat healing.

Prinsessan kritiserades hårt hemma i Norge för sina uttalanden om kontakt med änglar och avlidna. Många krävde att hon skulle avsäga sig prinsesstiteln.

Men redan 2002, när hon gifte sig med författaren Ari Behn, avsade hon sig sin del av apanaget, det kungliga underhållet, och rätten till att tituleras Hennes Kungliga Höghet.

De tar var sin caffelatte, Märtha Louises gjord på sojamjölk. De faller varandra i talet när de berättar och de skrattar, vilket de gör ofta.

– Det var 2013 när jag var i London som Elisabeth skickade mig en länk till psykologen Elaine Arons test om högkänslighet. Då föll något på plats, det blev en aha-upplevelse, säger Märtha Louise.

– Allt stämde, det blev pling, pling, pling, ja på alla frågor, säger Elisabeth.

– Det var alltså inte något konstigt eller märkligt, det är ett personlighetsdrag som ungefär tjugo procent av alla, både män och ­kvinnor har, säger Märtha Louise.

Och när de får frågan om vad ­fördelarna är bubblar det ur dem bägge.
– Det hjälper en att få djup och mening i livet och föra djupa samtal med andra.
– Att kunna vara där för andra och ibland vara en katalysator som gör att människor kan öppna sig.
– Att kunna ta in alla dessa ny­anser.
– Det gäller att börja se skön­heten och kraften i sin högkänsliga ­begåvning, säger Elisabeth.

Och det handlar om att hitta sitt sanna jag. Som hennes vän, den sensitiva prinsessan, brukar citera en klok kung – för så här brukar pappa kung Harald säga: ”Var ­trogen mot dig själv, allt annat blir ­genomskådat.”

2 råd för dig som är högkänslig

  1. Undersök var dina egna gränser går och lär dig att hålla dem. Se ruta på sidan 20.
  2. Utveckla din talang. De som är bra på att sjunga eller springa lägger ofta mycket tid och energi på att utnyttja sina talanger och bli bättre, det kan den som har en känslotalang också göra.

Så sätter du gränser

Det är så otroligt viktigt att veta vad som är dina egna gränser – och att du ­visar andra var de går. Det här är en väldigt enkel övning ur ”Född sensitiv” som bör upprepas ofta.

  • Tänk efter hur många gånger den senaste tiden som du har sagt ja, när du egentligen menade nej. Hur påverkade det dig?
  • Skriv ner tio tillfällen då du har sagt ja till något, men menat nej.
  • Tänk efter varför du gjorde det – eller säg det högt.
  • När du lägger dig på kvällen kan det hända att du kommer på någonting mer. Skriv ner det.
  • Nästa gång du hamnar i en liknande situation är du medveten om det. Och då kan du försöka säga nej. Du kanske kommer att rodna, andas fortare och känna en klump i magen av dåligt ­samvete. Var uppmärksam på vad som händer i dig. Håll fast vid det och kom ihåg att reaktioner som andra har och får är deras. Få grepp om dina egna reaktioner.
  • Andas och stanna kvar i dem. Sakta men säkert kommer du att upptäcka att du blir bättre och bättre på att ­känna dina egna gränser – och att visa andra var de går.

Av: Maggan Hägglund Foto: Svein Finneide

NUVARANDE Prinsessan Märtha Louise: ”Hästarna räddade mitt liv”
NÄSTA Så gör du din egna julkrans