Louise Boije af Gennäs vågar äntligen berätta om akademiledamotens tafsande

Louise Boije af Gennäs är inte längre rädd för att visa sig sårbar. Istället hämtar hon kraft i att våga berätta – som om tafsandet från en ledamot av Svenska Akademin. – Jag borde ha skrikit: ”Sluta, din äckliga gubbe!” och klippt till honom, men det gjorde jag inte. Istället tog han en stor bit av min självkänsla, säger hon.

Vad hände?
Det var i våras, precis före Valborg som författaren Louise Boije af Gennäs stod utanför Sveavägen 56 och undrade. Bakom henne hade Bonnierförlagens portar just slagit igen.

Nu stod hon där med tre färdigskrivna böcker (en trilogi), men inget förlag.

Förläggaren hade gett henne ett ultimatum: ta bort de samhällskritiska bitarna och de dokumentära tidningsklippen och slå ihop tre böcker till en – eller så är du fri att gå till annat förlag.

Louise stod upp för sin magkänsla och gick. Men utanför porten kom osäkerheten och tvivlen: ”Vad hände? Har jag helt tappat känslan för vad som är bra? Var mötet märkligt, eller är jag galen som tycker det?”

Hon åkte ut till landet med familjen, räfsade löv och kände att nu var karriären över.
– Det kändes för jävligt: där stod jag, 55 år gammal och ”utkörd”. Det kom så mycket självtvivel. Ja, jag åkte rakt ner i kolkällaren.

Men till slut bestämde sig Louise för att dubbelkolla innan hon lät osäkerheten äta sig allt för långt in. Hon mejlade sina manus till tre andra förlag, och fick tre omedelbara svar: ”Det här är jättebra, kom till oss!”

Lite ironiskt är nya boken ”Blodlokan” just en konspirationsthriller. Syftet är att belysa maktstrukturer och osunda vänskapsband i samhället kontra den ”lilla människan”.

Hur makten triggar rädslorna, som får en att tveka och tvivla på sig själv, vilket därmed tystar en människa. Louise har i sin bok vävt in verkliga svenska exempel på hur makten har mörklagt tveksamheter, som Geijeraffären – bordellhärvan på 70-talet där flera svenska politiker utpekades som kunder.

Eller som när Bofors misstänktes för vapensmuggling till Indien och Carl-Fredrik Algernon som utredde saken plötsligt ”ramlade” framför ett tunnelbanetåg. Eller blev han mördad för att han visste för mycket?

– Vi kan inte ta den demokrati och de rättigheter vi har för givna. Vi medborgare måste tänka kritiskt, göra motstånd och kräva att maktstrukturer kontinuerligt genomlyses, säger Louise, som i grunden själv är journalist.

Och sällan har det tydliggjorts så effektivt hur män med makt utnyttjar sin ställning som detta #metoo-år.

– Männen har konstruerat och befäst sina maktpositioner, och därmed också satt spelreglerna. Tänk bara på det gamla Wallenberg-begreppet ”verka men inte synas”. Det sätter inte bara en statusprägel, utan innebär också att man bygger upp en social skyddsmur som både anses ”fin” och är svår att genomlysa.

– I #metoo-rörelsen har många kvinnor vittnat om den maktmuren och vad den gör med ens självkänsla. Först blir man utsatt, och sedan blir man misstänkliggjord.

Även Louise har upplevt sexuella trakasserier och känt hur rädslomekanismerna kickar in. Hon berättar om en lärare på universitetet, som gjorde närmanden.

Om den amerikanska terapeuten, som bad Louise att klä av sig på överkroppen för att han skulle kunna ”lokalisera smärtan” (vilket hon inte gick med på). Hon anmälde ingen av dem, utan kände sig själv smutsig och undvek sedan männen.

Och hon berättar om den manlige ledamoten av Svenska Akademien, där hon först blev smickrad av hans uppmärksamhet och det uppenbara intellektuella intresset för hennes skrivande, tills han istället skickade en nyskriven sexnovell till henne, författad i andra person och tydligt riktad till Louise.

Ett halvår senare råkade de hamna bredvid varandra på en teaterpremiär, och trots att Louise aldrig svarat på hans sexnovell började han smeka henne på låret så fort ljuset släcktes och ridån gick upp – även fast både Louises man och akademiledamotens unge släkting satt på platserna bredvid dem.

– Jag borde ha skrikit: ”Sluta, din äckliga gubbe!” och klippt till honom, men det gjorde jag inte. Jag tog omedelbart bort hans hand och bytte plats med min man, men jag har efter det alltid hållit mig långt ifrån Svenska Akademien. Den här ledamoten tog en ordentlig bit ur min självkänsla: ”Jag kan ju inte vara en seriös författare när en ledamot ur Svenska Akademien behandlar mig så här.” Som kvinna blir man paff, synar sitt eget beteende och skäms, helt utan anledning. Det är otroligt viktigt att #metoo-rörelsen nu inte rinner ut i sanden.

Men den andra sidan av rädslor och sårbarhet är att när vi delar våra historier och får känna att vi inte är ensamma, så omvandlas de till en kraft som får oss att våga stå upp och säga ifrån. Ja, tillsammans blir vi starkare.

– Det finns en myt om stora genier. Men egentligen är vi alla bara väldigt små. Den finaste ”storheten” är den som kan uppstå människor emellan när vi blottar oss för varandra och visar vår egen sårbarhet. Då föds en gemenskap, en stark kraft som kan förändra samhället till det bättre. Men då måste vi också våga visa oss små och inte hålla fast vid någon sorts myt om vår egen överlägsenhet.

Louise säger att det är därför hon nu öppet berättar om både sin situation med förlaget och upplevelsen med akademiledamoten – för att visa yngre kvinnor att även en etablerad person kan råka illa ut och övermannas av självtvivel.

Liksom att hon, som kommer från en privilegierad bakgrund (ätten Boije af Gennäs är nr 16 i adelskalendern) och framstår som en så trygg och tydlig person, har tampats med rädslor i hela sitt liv.
– Hela livet har jag känt oro inför för att flyga och åka hiss, men idag utmanar jag mig själv för att rädslorna inte ska begränsa mig.

Tidigare pratade Louise helst om feminism och att våga vara stark.
– Idag tycker jag att det är minst lika viktigt att våga vara sårbar. Ju mer jag pratat om mina rädslor, desto modigare känner jag mig. När man erkänner att man tycker att något är jätteläskigt – som att byta förlag, bryta upp ur en relation eller berätta om ett sexuellt övergrepp – men ändå gör det växer styrkan inombords. I alla fall när man väl har tagit sig igenom krisen och landat på fötterna igen.

Louise om
… sin adliga bakgrund, 
om att födas med privilegier
– Jag upplever att en privilegierad bakgrund handlar mindre om pengar och mer om ett slags säkerhet man får med sig. Inom överklassen får man en mer självklar känsla av att kunna tillhöra olika världar, medan jag har
sett människor med arbetarklassbakgrund kämpa mer med en vilsenhet.
Å andra sidan har den adliga bakgrunden alltid ”kostat mig” i kulturvärlden, där jag
ofta blir reducerad till ”överklasstjej” och ”glamorös bimbo” – vilket är lika dumt som motsatsen.

… om att bli feminist i en patriarkal miljö
– Som flicka i överklassen på 60-talet förväntades man vara lydig. Men redan som barn kände jag motståndsimpulsen, och trots att
jag var blyg kämpade jag för att bryta mig ur flickans ramar.
Min feminism började med min pappa, en konservativ Östermalmsman. Han fick upp ögonen för hur patriarkalt samhället var när han fick sina två älskade döttrar. Han sa till oss att ”Glöm aldrig att ni två är minst lika intelligenta som någon man.” Den kommentaren från en ”Riddarhusgubbe” satte sig djupt.

… om att våga säga ifrån
– Som ung var jag en ganska mopsig feminist, men jag tycker mig ha blivit klokare med åren, haha. I 25-årsåldern var jag otroligt utagerande, jag gav ständigt killar örfilar och hällde öl på dem vilket gjorde att jag hamnade i ganska jobbiga situationer.
Idag tar jag fajter som känns meningsfulla. Jag behöver inte längre korrigera varenda man som säger något dumt. Vissa är bättre att bara ignorera.

… om att komma ut ur garderoben, för att sedan bilda kärnfamilj igen
– Jag fick mycket positiv uppmärksamhet när jag lämnade min man för att leva som lesbisk med Mian Lodalen. På 90-talet ansågs det modigt att kliva fram och säga att man var gay. Men när jag sedan bildade en traditionell kärnfamilj fick jag kritik från vissa i gaykulturen. Då kände jag: ”hold it” – det måste vara lika okej att kliva ur garderoben som att gå in i den igen.

Av: Linda Newnham Foto: Anna-Lena Ahlström Styling: Maria Boström

NUVARANDE Louise Boije af Gennäs vågar äntligen berätta om akademiledamotens tafsande
NÄSTA Lär känna dig själv med ayurveda – Är du vata, pitta eller kapha? (test)