Störst av allt är kärleken – till barnen. Linda Skugge mår dåligt när hon inte får finnas för andra och förbereder sig nu på det värsta: När barnen flyttar hemifrån.

 

Linda Skugge
Ålder: 44.
Familj: Maken Johan Skugge och döttrarna Siri 18, Molly 15 och Mika 12.
Bor: Sollentuna, strax norr om Stockholm.
Gör: Skribent, författare och översättare.
Aktuell: Kommer med fyra böcker i vår. ”Flygfärdig”, en tankebok om att barnen är på väg att bli stora och flytta hemifrån, ”45 – Morbus Addison” om att leva med en kronisk sjukdom, ”Iskompisar 1: En tjuv i klubben”, första delen i en serie kapitelböcker om tre nioåriga bästisar som tränar konståkning och ”Ella och youtubepaniken” på bokklubben Girl:IT


Linda Skugges råd när barnen börjar bli flygfärdiga:

Lär dem laga billig mat.
– De kommer att bli fattiga studenter ganska snart. I boken har jag med recept på billiga rätter som löksoppa, som jag lagar mycket hemma. Jag vill banka in i barnens huvud att vitkål är jättegott.

Lär dem ta hand om ett hem.
– Jag är extrem feminist, men vill lära mina döttrar att ta hand om sig själva och hemmet. Man måste lära dem att det inte finns pengar att köpa alla tjänster. De måste kunna städa och vara hygieniska.

Skaffa dig ett djur när de flyttat.
– Det är viktigt att vara behövd och att ha någon att ta hand om.
Inse att det är naturens gång att de ska flytta ur boet.
– Fåglarna knuffar ut sina ungar ur boet. Mitt jobb som mamma är faktiskt att lära mina barn bli flygfärdiga och klara sig själva.


Plötsligt en dag har barnet kyla i ögonen när det tittar på dig. De knubbiga armarna som en gång trycktes runt din hals har blivit ostyriga, avvisande tonårslemmar.

Barnmunnen som brukade kyssa dig på kinden och viska i ditt öra, ”Mamma, du är bäst i hela världen” är ett stumt streck.

Barnet är på väg att bli flyttfärdigt och du kan bara stå kvar och låta det ske.

Författaren och skribenten Linda Skugge vet hur det känns. Hon har tre döttrar som är på väg att blir stora och hon har redan börjat förbereda sig, lagt upp en strategi för vad hon ska göra med sitt liv när de flyttar hemifrån. Till och med skrivit en tankebok med funderingar kring den kommande separationen.

– Det är så hemskt, säger hon. En sorg mycket värre än hjärtesorg. Alla gånger jag blivit dissad av en kille är ingenting mot när barnen tittar kallt på mig. Kärleken jag känner till mina barn är mycket starkare än den jag någonsin känt till någon vuxna.

I populärkulturen fylls låttexter, filmer och böcker med skildringar av kärlek och kärleksproblem mellan vuxna. Men ingenstans kan vi spegla oss i traumat det innebär att inte längre vara behövda som mammor.

– Hjärta och smärta hit och dit, jag förstår det inte. Och tänk sedan om klimakteriet sammanfaller med att barnen flyttar. Och så kanske ens gamla föräldrar blir gamla och dör … Usch, så jobbigt!

En tonåring som fortfarande kan skoja och med viss värme säga ”Äh, nu är du jobbig mamma!” går ju an. Men ett ansikte som vänds bort, en ryggtavla i dörren, är så mycket värre.

– Kanske är det naturens egen hjälp, funderar Linda Skugge. Det gör lika ont ändå, men det är trots allt lite skönt att förstå att vi ska härdas. Från en dag till en annan försvinner barnen och jag får inte längre vara del av deras liv. Jag vet hur det var när jag flyttade hemifrån, det var knappt jag träffade mina föräldrar ens på jul.

För Linda Skugge var det alldeles självklart att skaffa familj och barn. Hon var omskriven och hyllad popskribent och krönikör när första dottern föddes år 2000.

– Det har varit fantastiskt från början till slut att vara mamma. Därför är jag rädd nu och tar ut sorgen i förväg. Jag har varit uppfylld av mina barn, inte följt rådet att skaffa en egen hobby utan ägnat mig åt dem.

Just nu försöker hon krama ur och bevara varje sekund. Tillbringar så mycket tid som möjligt tillsammans med döttrarna. Linda och hennes man Johan har hållit ihop sedan de var kring 20 år, men de lever sina egna liv och sitter inte alltid bredvid varandra.

Han sysslar med sitt som musiker och hon finns oftast hemma vid datorn, skriver och översätter. Böcker, manus och artiklar. Döttrarna har alltid varit trygga med att hon är där för dem och har totalkoll på livet.

– Men nu känner jag att de ibland börjar tycka att jag är jobbig. Jag pratar hela tiden, min röst går som en radio hemma och jag märker hur barnen slutar lyssna på mig. Jag kan fråga dem om råd, som hur någon person i mina böcker ska bete sig, men de går därifrån innan jag hunnit ställa klart frågan. De stänger bara av mig.

Det finns en dubbelhet hos de flesta mammor – och föräldrar – när barnen börjar bli stora. Vi vill hålla kvar dem och samtidigt hjälpa dem att växa och bli starka, kloka människor. Paradoxen i att önska dem livserfarenhet utan att de ska behöva känna smärta.

Linda Skugge är aktuell med boken Flygfärdig.

Linda berättar dråpligt hur hon å ena sidan försöker lära sina barn att laga god och billig mat, ta hand om hemmet och hur de ska hänga en tvättad skjorta för att inte behöva stryka den. Tränar dem för ett självständigt liv. Å andra sidan står hon på morgonen och mixar hemmagjord hummusröra som äldsta dottern får med sig på lunchmackan till sommarjobbet.

– Men jag daddar faktiskt inte så mycket, utan tror på att de kan fixa saker själva. Som i Tove Janssons bok ”Trollvinter”, du vet … När Snorkfröken vill sätta ett glas över den första krokusen för att skydda den mot vårnattens kyla. Men Mumintrollet säger ”Jag tror den klarar sig bättre om den får ha det lite krångligt.”

För att försöka dämpa ångesten inför ett hem tomt på barn, planerar hon för framtiden och barnbarn. Med tre döttrar räknar hon med åtminstone ett barnbarn, förhoppningsvis fler. Hon kommer inte orka vara en aktiv och stojig mormor på grund av sin sjukdom.

2013 fick hon diagnosen Addison, efter många års utredande och läkare som inte trott på henne. Hennes binjurar producerar inte hormonet kortisol och hon dör om hon inte får sina kortisontabletter var tredje timme. Sjukdomen har gjort henne kroniskt trött.

– Allt ont för väl med sig något gott, funderar hon. Innan jag blev sjuk drev jag en eventbyrå och tjänade pengar. Då hade jag inte råd att bli författare. Men när jag inte orkade jobba heltid längre, och inte fick vara sjukskriven, var jag så fattig att jag lika gärna kunde bli fattig författare.

Bara några hundra meter från fiket i Sollentuna centrum där vi sitter och pratar, ligger biblioteket. Linda brukar stryka runt där och spana in alla mormödrar och farmödrar med barnbarn. Hon noterar och planerar.

– Jag kan gå dit med mitt barnbarn och se på teater. Det orkar jag. Och att ha barnet hemma hos mig på nätter och helger, när föräldrarna behöver vuxentid. Jag kan rita och läsa högt. Det får vara good enough för barnbarn. Och barnets farmor kan vara lite rivigare.

Samtidigt är Linda mycket medveten om att hon måste tagga ner och vara försiktig som mormor. Inte bara kliva in i dotterns hem och börja styra och städa.

Lindas ögonlock fladdrar till ibland av trötthet medan vi pratar. Som att hon har svårt att hålla fokus uppe. Hon har en enkel kopp te framför sig, släta vigselringar och svarta kläder i flera lager. Tröjorna faller löst över hennes tunna kropp.

– Jag måste skaffa hund, slår hon fast. Två stycken. De kommer att behöva mig och därmed rädda mig. Jag mår inte bra om jag inte får finnas för andra.

Av: Kerstin Särneö Foto: Jezzica Sunmo

NUVARANDE Linda Skugge: Det är värre än någon hjärtesorg!
NÄSTA Gwyneth Paltrow – Det är alltid kärleken som skiter sig